Annons:
Annons:

Sötebrödsdagarna är över för friskolorna

Det behövs inga fler exempel på att de generösa vinstuttagen skapar ojämlikhet, orättvisa och bristande kvalitet – eller i värsta fall en grogrund för extremism.

Systemet med vinstdrivande friskolor skapar stora problem. Inför valet i höst är Socialdemokraternas besked tydligt. Vinstuttagen i skolan ska stoppas.

Under de senaste veckorna har situationen i den svenska skolan blivit ett hett samtalsämne. Det är inte undra på. Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner – den ska finnas där för eleverna och ge kunskap och möjligheter för livet. Just därför är de missförhållanden som gång på gång avslöjas så upprörande.

Se bara på DNs senaste rapportering om hur friskolorna driver fram betygsinflationen eller avslöjandet att Internationella engelska skolan förbjuder flickor att bära vilka kläder de vill. Glöm inte heller Al-Azharskolorna i Örebro som så sent som ifjol fick skarp kritik från Skolinspektionen för att främja våldsbejakande extremism bland eleverna. Listan över friskolefuffens är redan för lång. Det är dags att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan.

Från högerns debattörer och ledarsidor hörs ofta att kontrollen av kriminella lycksökare i skolbranschen måste öka. Gott så, ökad kontroll är bra. Men först och främst måste möjligheterna att använda skolans resurser som kassako för oseriös och ibland farlig verksamhet upphöra. Det behövs inga fler exempel på att de generösa vinstuttagen skapar ojämlikhet, orättvisa och bristande kvalitet – eller i värsta fall en grogrund för extremism.

Ett viktigt steg för att öka kontrollen är att stoppa de vinstdrivande friskolornas möjligheter att tjäna pengar på skolan. Den fria etableringsrätten ger stort utrymme att starta skolor i princip var som helst.

Verksamheten finansieras med skattemedel utan krav på återinvestering och skolorna omfattas inte av flera av de krav som gäller för kommunala skolor. Bland annat har de helt andra möjligheter att välja vilka elever som ska få gå på skolan, och behöver heller inte ha den överkapacitet för att kunna ta emot elever som kommunala skolor är skyldiga att ha.

Oavsett vilka ideologiska drivkrafter man har är det omöjligt att försvara hur dagens system ser ut – och samtidigt stå upp för en jämlik skola.

Men kvaliteten då? Att de vinstdrivande friskolorna skulle vara bättre än andra skolor, eller genom sina olika profiler bidra till en högre mångfald, är ett vanligt argument från mina meningsmotståndare.

Jag pratar gärna om kvalitet och visst finns det bra skolor i privat regi. Men siffrorna talar sitt tydliga språk. En granskning som Skolvärlden lät göra 2018 visade att Sveriges fyra största friskolekoncerner på fyra år hade gått med tre miljarder kronor i vinst – på lärarnas och elevernas bekostnad.

En grundskollärare på Internationella engelska skolan tjänar drygt 1,5 miljoner mindre än en kommunalt anställd kollega under ett arbetsliv. Elever på friskolor har dessutom ofta sämre tillgång på lokaler och utrustning.

Ytterligare ett skäl att ifrågasätta kvaliteten i de vinstdrivande friskolorna är betygen. Det är ingen slump att det är just här som fenomenet ”glädjebetyg” fått starkt fäste. Friskolorna lockar med lägre kunskapskrav och högre betyg. Det beror inte på att eleverna i dessa skolor är extra starka i ämnen som bild, idrott och historia att betygen sticker i väg just i ämnen som inte omfattas av de nationella proven.

Det är en medveten strategi. De vinstdrivande friskolorna pressar fram en betygsinflation som skapar oreda och orättvisa – och som lämnar elever utan kunskaper de har rätt till.

För oss socialdemokrater har kritiken aldrig handlat om att begränsa vare sig elever eller lärare. Tvärtom. Vi vill se en skola där varje barn behandlas med respekt och får de möjligheter hen har rätt till. Där valfrihet innebär att alla barn och deras föräldrar har rätt att välja skola, men där skolor aldrig får välja bort elever.

Skolornas drivkraft ska vara att ge kunskap och varje elev ska kunna utvecklas till kunniga, demokratiska och självständiga medborgare. Jag är övertygad om att skolan kan minska klassklyftorna i samhället – om vi en gång för alla gör upp med dess brister.

Det är nu 30 år sedan Bildt-regeringen lade sina första propositioner om privata aktörers rätt att etablera sig inom skolan. Men det dröjde inte mer än ett par år innan vi kunde konstatera att de förhoppningar som fanns om en bättre skola grusats av stora skolkoncerner med starka ekonomiska intressen.

Dagens marknadsstyrning innebär att eleverna reduceras till kunder och att lärarrollen urholkas. Vi kan alla konstatera att detta inte var en lyckad strategi.

Att i dag, när vi har alla fakta på bordet, fortfarande säger nej till att begränsa vinstuttaget för friskolekoncernerna är att välja sida: vinstintresset framför eleverna, pengarna framför kunskap. Att som Moderaterna och Sverigedemokraterna ställa sig i den rutan och samtidigt tala om behovet av en bättre skola är inte bara en omöjlig ekvation, det är ohederlig politik. Det är för Sveriges alla barn, lärare och annan skolpersonal som skolan måste fungera. Inte för friskolekoncernernas skull.

Inför valet i höst har Socialdemokraterna ett tydligt besked att ge: vinstuttagen i skolan ska stoppas. När beslutet om ett stopp för vinstuttag antogs på kongressen satte många i friskolans värld pralinerna i halsen. Men sötebrödsdagarna är över. Inte en krona till skolan ska slösas bort.

Tobias Baudin
Partisekreterare för Socialdemokraterna