Annons:
Annons:

”Vi har inte talat klarspråk om ökande klyftor”

Socialdemokraterna måste våga driva en egen politik, inklusive en ekonomisk politik som möjliggör det som krävs. Foto: Ylva Säfvelin.

Nu måste arbetarrörelsen vända den liberal-konservativa trenden med en offensiv politik.

Låt oss säga som det är. Trots stenhårt arbete i valrörelsen så förlorade vi ett avgörande val mot det mest högerkonservativa regeringsalternativet i modern historia.

Redan har kloka analyser skrivits om vad som kostade Socialdemokraterna regeringsmakten. Men den större och obekväma frågan varje socialdemokrat måste ställa sig är varför vi spelar så jämnt mot ett radikalt högerkonservativt alternativ? Och vad ska vi göra för att vinna väljarnas förtroende?

Vi måste driva vår egen politik. Sverige har snart haft 20 år med ekonomisk-politisk högermajoritet i riksdagen. Decennierna har dominerats av marknadsliberal ekonomisk politik där glesbygd, bruksort och förort sett samhället dra sig tillbaka genom nedskärningar, nedläggningar och privatiseringar. Samtidigt har det blivit betydligt billigare att vara rik. Det har slitit, och sliter, isär vårt samhälle.

Vi har inte talat klarspråk om hur de ökande klyftorna i kombination med privatiseringar lett till att många hamnat utanför samhällsgemenskapen, både i förorter och på landsbygden.

Samtidigt har S drivit en stram ekonomisk politik som inte kan finansiera reformer av den omfattning som krävs för att komma till rätta med samhällsproblemen. Det stämmer att S under åtta år regerat på flera högerbudgetar och mot en fientlig riksdagsmajoritet. Men det går inte att bortse från att partiet under lång tid också varit självpåtaget återhållsamt, och inte velat härleda problemen till den ekonomiska politiken. Det behöver förändras. Vi har inte talat klarspråk om hur de ökande klyftorna i kombination med privatiseringar lett till att många hamnat utanför samhällsgemenskapen, både i förorter och på landsbygden. Vi har inte tagit strid om den ekonomiska politiken för att bekämpa ojämlikheten och segregationen. Vi har inte tagit strid för våra kärnväljare.

I stället har en alternativ berättelse om samhällsutvecklingen i Sverige kunnat etableras. Nämligen Sverigedemokraternas berättelse om att det är kostnaderna för migrationen och invandrare som lett till besparingar, neddragningar och i slutänden, kriminalitet. Av många besvikna upplevs SD vara villiga att göra det som krävs.

I valrörelsen har S i sin retorik lagt sig nära denna förklaringsmodell, kanske eftersom den blivit så etablerad bland många väljare. Vi har triangulerat i stället för att driva opinion för socialdemokratins grundläggande analys: att ojämlikheten är problemet. Vi kommer aldrig vinna debatten om vi inte vinner problemformuleringen.

På samma sätt tappar vi initiativet i klimatomställningen. Partiledningen undvek länge klimatpolitiken i valrörelsen. Högerpartiernas enträgna budskap om kärnkraft och sänkta bensinpriser hamrades in hårt och när energipriserna aktualiserade frågan om vad som är en omställning som fungerar för vanligt folk tycktes vi stå utan svar.

I frågan om marknadsskolan stod vi på oss och då vann vi också opinionen. Högerpartierna hamnade på defensiven och förflyttade sig i både skolval och finansiering.

Vi kan bryta högerns hegemoni. Men då måste vi våga driva vår egen politik inklusive en ekonomisk politik som möjliggör det som krävs.

• Vi måste tala klarspråk om skattepolitiken och våga lita på att människor förstår behovet av skatt i ett välfärdssamhälle. Vi måste ta strid för kongressens beslut om höjd beskattning av stora men lågt beskattade kapitalinkomster för att visa att vi menar allvar med att stärka välfärden och minska klyftorna.

• Vi måste agera på kongressens beslut att lånefinansiera strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta. Det är en grundförutsättning för att nödvändiga klimatinvesteringar inte tränger undan satsningar på höjda pensioner, stärkt välfärd, bostadsbyggande, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik.

Satsa på folkrörelsen. Socialdemokraterna är en stor folkrörelse med många medlemmar och en levande facklig-politisk samverkan, det är en unik styrka. Det är tydligt att på de platser i landet där vi har en stark lokal organisation och tydliga företrädare gick vi framåt. Under pandemin tappade partiet många medlemmar och januariavtalet slog in en kil mellan partiledningen, medlemmarna och den breda arbetarrörelsen. Ska vi vinna väljarnas förtroende måste folkrörelsen stärkas, inte minst i förorter och glesbygdskommuner.

• Vi måste bygga starka lokala organisationer och företrädare i hela landet.

• Vi måste öka medlemsinflytandet över politikens utformning. Det är en grundbult och kan inledas med det nya internationella program som ska tas fram.

• Vi måste utveckla och slå vakt om den facklig-politiska samverkan. Det är särskilt viktigt nu när den kommer att vara hårt ansatt av högerpartierna.

Nu måste Socialdemokraterna ta tillbaka initiativet i svensk politik och vända den liberal-konservativa trenden. Vi måste stärka vår rörelse och vara tydliga om reformer som med rätta kommer kosta pengar. Endast så kan vi med trovärdighet utmana högerns världsbild och vinna väljarnas förtroende.

Markus Kallifatides, ordförande S-föreningen Reformisterna.
Linn Svansbo, vice ordförande S-föreningen Reformisterna.
Annie Ross, styrelseledamot och valledare S-föreningen Reformisterna.