Socialdemokraterna agerar fel om finanspolitiken

Jag kunde känna mig väldigt tillfreds när jag lämnade Socialdemokraternas partikongress 2021. Många av oss som var ombud hade då kämpat och lyckats baxa igenom väldigt ambitiösa mål för svensk finanspolitik. Inriktningen som fastslogs på kongressen var den att lånefinansieringar skulle möjliggöras för att kunna investera i väl behövda infrastrukturprojekt. Devisen var att vi skulle kunna bygga oss ur kriser och satsa på mångårigt eftersatt infrastruktur genom att slå oss fria ifrån två fastkedjade förhinder. Jakten på överskottsmål i statsfinanserna och hysterin med att beta av statsskulden. Kort beskrivet så beslutade vi om ett djärvt reformprogram för att få Sverige på rull igen.  

Tyvärr så har Socialdemokraterna nu agerat på ett sätt som får mig att känna mig långt ifrån tillfreds. Tillsammans med högerpartierna har man nu nått en uppgörelse om ett helt nytt finanspolitiskt ramverk. 

Tyvärr så har Socialdemokraterna nu agerat på ett sätt som får mig att känna mig långt ifrån tillfreds. Tillsammans med högerpartierna har man nu nått en uppgörelse om ett helt nytt finanspolitiskt ramverk. Denna uppgörelse lämnar ingen öppning för att lånefinansiera strategiska infrastrukturprojekt. I stället föreslår man ett strikt så kallat “balansmål” som frigör runt 25 miljarder per år, samt så väljer man att behålla dagens skuldankare på 35 procent. 

25 miljarder per år i paritet till Sveriges investeringsbehov i infrastruktur, klimatomställning, elnät, välfärd, försvar och bostäder är helt otillräckligt. Vilket en lång rad expertinstanser också slagit fast. 

Utöver detta så har ett antal utsedda arbetsgrupper inom partiet fått i uppgift att ta fram förslag på reformer som ska ligga till grund för ett helt nytt partiprogram och för en ny samhällsinriktning. Dessa arbetsgrupper är nu färdiga och ett gediget arbete har presenterats. De reformer som arbetsgrupperna presenterat kommer sammanlagt kosta hundratals miljarder. Med ett balansmål som bara frigör 25 miljarder så kan man ju snabbt räkna ut att den nya samhällsinriktningen och det nya samhällsbyggandet får dra åt handbromsen rejält. Har dessa arbetsgruppers slit varit helt förgäves kan man ju fråga sig.  

I stället för att hedra kongressbeslut och den starka viljan om förändring som finns inom den socialdemokratiska rörelsen så väljer partiet att lägga sig platt för M och SD om en finanspolitik som inte räcker till. Jag har svårt att hitta någon som helst anledning att låta M och SD diktera villkoren och stänga dörrar när vi så tydligt behöver utrymme för att kunna satsa. Vi har stora samhällsproblem att bemästra och vi behöver handlingsutrymme för att kunna investera i vårt land under ett kritiskt decennium. 

Jag vill också med denna kritiska text förtydliga några saker. Det som sker nu är absolut ingenting som får mig att tvivla på mitt engagemang inom socialdemokratin. Visst, det suger och jag är besviken. Men min politiska övertygelse överordnar allt. Det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta jobba för förändring. Precis som det görs varje dag inom den fackliga rörelsen. Ett ständigt kavlande av ärmar i kampen för ett bättre arbetsliv och för ett bättre samhälle. Samma ärmkavlande får nu vi aktiva socialdemokrater bedriva inom partiet. 

Min och många andras vision kvarstår – bättre socialdemokratisk politik i ett jämlikare land.

Jack Åkerlund
IF Metallare och socialdemokrat