Skrota utredning om riksintressen i hälso- och sjukvården

Utredningen om riksintressen i hälso- och sjukvården riskerar att leda till långtgående försämringar för svensk sjukvård. Därför bör den skrotas!

Pandemin har blottat flera brister i den svenska offentliga styrningen, men det sista sjukvården behöver är höjda hyreskostnader och en ännu tyngre byråkratisk överrock. Det som visat sig framgångsrikt under pandemin är tvärtom korta beslutsvägar, snabbt agerande och ett bra samarbete mellan myndigheter och Sveriges Kommuner och Regioner. Därför bör utredningen om riksintressen i hälso- och sjukvården skrotas.

Regeringens utredare bakom SOU 2021:71 fick i uppdrag att analysera sjukhusinvesteringarna i Sverige och föreslå åtgärder för hur de bättre kunde stödja de nationella vårdbehoven och hur kunskapsöverföringen mellan projekten kunde förbättras. Tyvärr skjuter förslagen som nyligen presenterats långt över målen och riskerar, om de blev verklighet, medföra långtgående försämringar för svensk sjukvård. Utredningen fick i uppgift att se över investeringar i större sjukhus men har på eget bevåg utökat sitt uppdrag till att omfatta alla vårdlokaler, både regionala och kommunala.

Utredningens förslag står tyvärr inte alls i paritet till vad det är man vill uppnå. Ett talande exempel är hur ambitionen att stärka möjligheterna till kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte vid sjukhusinvesteringar mynnar ut i ett förslag om att överföra regionernas och kanske även kommunernas ägandeskap av hälso- och sjukvårdslokaler till ett gigantiskt statligt fastighetsbolag. För regionernas del handlar det om lokalytor på 12 miljoner kvadratmeter. Förutom att förslaget slår hårt mot det kommunala självbestämmandet genom enorma ägandeöverföringar från regioner och kommuner till staten, så skulle det leda till ett tungrott bolag som stod långt ifrån sjukvårdens vardagliga behov. Samtidigt skulle privatägda vårdlokaler lämnas utanför.

Utredningens förebild anges vara Akademiska hus AB som i dag bedrivs på affärsmässig grund med marknadshyror och avkastningskrav. Detta innebär höga kostnader för universitet och högskolor. 2020 gick Akademiska hus med 5,4 miljarder kronor i vinst. Det föreslagna statliga vårdfastighetsbolaget skulle bli ännu större än Akademiska hus. Sjukhusen har i dag ofta relativt låga hyror som inte sätts efter marknadsanpassade krav. Det finns viktig kritik mot hur höga hyror och avkastningskrav dränerar den statliga kärnverksamheten inom utbildningsväsende, domstolar och försvarsmakt. Förutom att utredningsförslaget riskerar att medföra ett tungrott system med långa beslutsvägar och sämre insyn så skulle även sjukvården i Sverige drabbas av höjda hyreskostnader.

Utredarna föreslår även att sjukvården ska pekas ut som ett riksintresse. Att en bra och effektiv sjukvård är av högsta betydelse för ett land är det få som tvivlar på. Men återigen missar utredningens förslag målet. Åtgärderna som lyfts fram skulle i stället bidra till ökade kostnader för sjukvården utan att det medförde motsvarande förbättringar. Förslagen innebär bland annat att en statlig tillsynsmyndighet, finansierade med pengar från vården kan fördröja och stoppa investeringsbeslut i vårdlokaler. Tvister ska hänskjutas till domstolar och makt flyttas därmed från folkvalda i regioner och kommuner till anonyma byråkrater.

Regionernas flexibilitet med korta beslutsvägar har bidragit till en snabb omställning under pandemin. Intensivvårdsplatserna har snabbt fördubblats och hundratals mindre ombyggnationer har genomförts på svenska sjukhus i nära samverkan med vårdpersonalen för att anpassa vårdlokalerna efter pandemins krav. Coronapandemin har trots allt tydliggjort brister i den offentliga styrningen. Slutsatserna vi drar av utredningens förslag är höjda hyreskostnader och toppstyrning som i stället för att stödja skulle dränera kärnverksamheter runt om i landet.

Ute i regionerna kämpar just nu sjukvårdens medarbetare med att begränsa pandemins effekter. Det pågår ett stort omställningsarbete med att anpassa vården efter upp- och nedgångar i antalet smittade, vaccinera hela befolkningen och samtidigt ta hand om det normala inflödet av patienter. Om regeringen vill stödja det arbetet bör den lägga den här utredningen åt sidan.

Henrik Fritzon, Region Skåne

Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen

Christina Mattisson, Region Blekinge

Henrietta Serrate, Region Kronoberg

Angelica Katsanidou, Region Kalmar

Lise-Lotte Bensköld Olsson, Region Halland

Marcus Eskdahl, Region Jönköpings län

Meit Fohlin, Region Gotland

Kaisa Karro, Region Östergötland

Monica Johansson, Region Sörmland

Denise Norström, Region Västmanland

Helena Proos, Region Uppsala

Andreas Svahn, Region Örebro

Ulric Andersson, Region Värmland

Elin Norén, Region Dalarna

Eva Lindberg, Region Gävleborg

Ann-Marie Johansson, Region Jämtland Härjedalen

Glenn Nordlund, Region Västernorrland

Peter Olofsson, Region Västerbotten

Anders Öberg, Region Norrbotten