Ska stärka fackets perspektiv i debatten

– Det fackliga perspektivet i samhällsdebatten måste bli starkare. Vi har tappat mycket de senaste decennierna. Vi måste kunna sätta emot mycket bättre och arbeta med långsiktig opinionsbildning, inte som nu försöka kompensera underläget mot arbetsgivarsidan med kortsiktig synlighet.

– Och för att få långsiktigt inflytande behövs bra och aktuella kunskaper om hur ekonomin fungerar.

Det säger Daniel Lind, som leder den produktivitetskommission som drogs igång 2021 av samarbetsorganisationen Facken inom industrin. Projektet är treårigt, men just nu diskuteras en förlängning med två år. En tanke med det är att skugga arbetet i den produktivitetskommission regeringen nu tillsatt.

Projektet ska bland annat hämta, utveckla och sprida de kunskaper som internationell ekonomisk forskning ger om faktorer som är viktiga för ekonomins produktivitet. Här pågår en omsvängning från 1990-talets ensidiga marknadsliberalism, där ekonomisk ojämlikhet och maximal vinst för företagen ansågs som det centrala. Nu betonas allt mer arbetsmarknaden och arbetslivets betydelse, liksom statens roll särskilda roll.

Tidigare studerades marknadens funktionssätt nästan enbart med utgångspunkt i klassiska ekonomiska incitament för företagandet. Ekonomernas rekommendationer inriktades mot sådant som sänkta skatter och större inkomstskillnader. Skatter på kapitalet ansågs hämma tillväxtförmågan, och det som var bra för löntagarna var dåligt för ekonomin.

– De rika skulle bli rikare och de fattiga, summerar Daniel Lind.

– Det skulle gynna alla därför att tillväxten blev högre. Alliansregeringens politik utgick i mycket från det receptet: skattesänkningarna på höga löner och på kapital, försämrade socialförsäkringar, subventioner av diverse tjänster som utförs av lågt avlönad personal och främst används av högre avlönade. Och ett antal beslut kring arbetsmarknaden, som drar åt samma håll.

Men det fungerade alltså inte så bra?

– Nej, och det är vad dagens ekonomer upptäckt allt mer. Sämre villkor i arbetslivet är inte detsamma som höjd produktivitet. Det är fel användning av humankapitalet. Och felaktig kapitalanvändning är aldrig produktiv.

I dag intresserar sig forskningen allt mer för arbetsmarknaden, konstaterar Daniel Lind. Och drar sina slutsatser från hur den faktiskt fungerar, inte bara från hypoteserna om hur den borde fungera.

– Bra arbetsvillkor är många gånger bra för produktiviteten. Det handlar inte bara om löner utan också om sådant som arbetstider och arbetsscheman, arbetsmiljö och anställningsformer. Över huvud taget ser den ekonomiska forskningen i dag mycket mer till ekonomin som helhet, en helhet med många aktörer utöver företagen. Och har ett bredare perspektiv på vad som är produktivitetens främsta drivkrafter. – Här ser forskningen allt mer på de nordiska länderna. Alla har hög produktivitet, hög sysselsättning och höga livskvaliteter.

På tvärs mot teorierna, trots allt?

– Ja, men jag är rädd att vi i Sverige lever för mycket på vår historia, inte ser dagens problem och inte investerar för framtiden. Hur mycket kan en samhällsmodell förändras innan den har blivit något annat?

Det verkar som att den ekonomiska forskningen mer än tidigare arbetar empiriskt, alltså drar slutsatser av de faktiska erfarenheterna?

– Javisst! Många menar att nationalekonomin genomgår en empirisk revolution. Man granskar de praktiska erfarenheterna, det som faktiskt går att belägga snarare än att utgå från förenklade hypoteser som man sedan rekommenderar politiken att följa.

Det gäller arbetskraften och arbetsmarknaden, liksom synen på statens roll i ekonomin. Enligt de marknadsliberala teorier som slog igenom på 1980- och 90-talet skulle statens roll i princip begränsas till att skapa goda förutsättningar för marknaden och i övrigt låta den fungera ostört.

I dag får staten tillbaka rollen som självständig aktör med egna uppgifter, uppgifter som aktörerna på marknaden inte klarar på egen hand.

Den som kan sin ekonomiska historia ser likheter med 1930-talet. Då öppnade den ihållande höga arbetslösheten för ett nytänkande om en mer aktiv roll för staten för att motverka konjunktursvängningar och arbetslöshet.

I dag är perspektivet bredare. Bland annat lyfter man fram basinvesteringarna, alltså sådant som vägar och järnvägar, energiförsörjning, vattenledningar och digitala nät. De är grundläggande och centrala för företagen och produktiviteten, men de kräver både mycket kapital och samordnade, rikstäckande, helhetslösningar. Som ”marknaden” i meningen enskilda investerare och enskilda företag, inte kan åstadkomma. Det kan bara staten.

Men har inte staten rätt länge försummat den rollen?

– Jo. Vi har en lång period av underinvesteringar bakom oss. Det politiska systemet från höger till vänster har sänkt eller godtagit skattesänkningar så att man missat ansvaret för landets produktiva förmåga. Infrastrukturen har försummats rätt ordentligt, elnätet är otillräckligt utbyggt, vattenledningssystemet behöver rustas upp. Också ”mjukare” investeringar som utbildning har försummats.

– Man kan se detta som ekonomins skelett, som bär upp allting. Näringslivet brukar sällan efterlysa statliga ingripanden, men just i de här fallen vill man ha betydligt mer aktivitet. Om inte staten lever upp till det kommer andra, sämre och ojämlikhetskapande lösningar att växa fram.

Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar är medskyldiga till utvecklingen. De marknadsliberala doktrinerna kan väl förklara den borgerliga passiviteten, men vad ska man säga om socialdemokratins?

– Socialdemokratin har inte vågat annat än att hålla hårt i pengarna, för att inte fastna i kritik för att vara bidragskramare. Ekonomiskt ansvarstagande har blivit detsamma som balans i statsbudgeten, urholkade välfärdssystem, större inkomstskillnader och oförändrade budgetnormer. Det politiska Sverige sitter fast i lösningar från en annan tid med en helt annan problembild. Min bedömning är att också ledande socialdemokrater bär upp den strategin och alltjämt ser 1990-talets synsätt som det enda rätta.

Också i industripolitiken behövs ett nytt tänkande, menar Daniel Lind. Det handlar inte om en återgång till 1970-talets idéer utan om information, koordinering och uppföljning – Politikerna borde precis som ekonomerna gör lämna de teoretiska antagandena för att i stället se på erfarenheterna av vad som faktiskt fungerar. Vi har talat om basinvesteringarna. En annan viktig fråga är vilka externa effekter, alltså effekter för samhället i övrig, som uppstår av enskilda företags beslut. Det kan handla om ökad miljöbelastning och ökade energibehov. Men också om att åtgärder för större ekonomisk effektivitet kan leda till ökad social polarisering.

– Ofta kommer ju samhällsorganen in i efterhand, sedan företagen fattat sina beslut. Det leder inte alltid till de mest effektiva lösningarna. Det behövs mer av samordning, med staten som koordinator. Och nya former av styrmedel, både stimulans och spärregler, när det gäller inriktningen på den tekniska utvecklingen. Varför ska det anses självklart att kommersiella intressen, som Google, Amazon, Facebook eller X ska ha den överordnade rollen?

Något som många i den nya ekonomiska debatten pekar på vill Daniel Lind betona extra mycket:

– Vi kan inom vissa ramar välja hur den tekniska utvecklingen ska ske och vilka den främst ska gynna. Det finns inget objektivt givet i den, det beror på vilka intressen som bestämmer formerna. Makten, och viljan, att sätta dagordningen är central för teknik, ekonomi och samhälle kommer att utvecklas.

– Vill det fackliga Sverige, med de människor och de intressen vi representerar, vara med och påverka dagordningen måste vi kliva fram och göra det! Ingen annan kommer att göra det åt oss.

PRODUKTIVITETSKOMMISSIONEN
Produktivitetskommissionen är ett treårigt initiativ av Facken inom industrin, i samarbete med Arenagruppen.
Syftet är att öka kunskapen om produktivitetens alla områden, att stimulera till politikutveckling och att stärka de fackliga perspektiven i samhällsdebatten. Utgångspunkten för detta är att industrins utveckling är avgörande för Sveriges utveckling och att öppenhet mot omvärlden är en nödvändig förutsättning för tillväxt och konkurrenskraft.
På hemsidan arenaide.se/produktivitetskommissionen/ går det att bland annat läsa rapporter och ta del av seminarier från produktivitetskommissionen.