Debatt: Sexism i maktens korridorer

Det finns en unken doft av sexism i maktens korridorer, också i vårt parti, skriver Moa-Lisa Fransson. Vårt parti lever inte som vi lär, nu är det dags att vädra ut sexismen ur våra egna mötesrum.

En ovälkommen hand på rumpan, någon som sitter lite för nära, en oväntad kyss. Samtal som övergår i enträgna förslag om sex. Det finns de som blivit hotade, de som blivit fasthållna, de som fått oönskat besök på sitt hotellrum. Och det finns de som blivit våldtagna. Penetrerade mot sin vilja, partikamrater, i vårt parti.

#Metoo har öppnat dammluckorna. En efter en berättar kvinnor om hur sexuellt våld och hot om sexuellt våld är en del av vardagen. Politiken är inte fredad, #imaktenskorridorer finns en unken doft av sexism. Den finns i alla partier, på alla nivåer. Också i vårt parti.

[blockquote author=”” pull=”pullright”]”Jag är förbannad och faktiskt äcklad.”[/blockquote]

Jag är förbannad och faktiskt äcklad. Jag har varit aktiv i vårt parti sedan jag var 15 år. Har haft förtroendeuppdrag i och för partiet. Jag har varit anställd i tre partidistrikt, i två av dem har jag varit försteombudsman och jag har varit organisationschef på partistyrelsens kansli. Jag skulle vilja påstå att jag känner vårt parti rätt väl.

Genom åren har jag tagit del av vänners ovälkomna erfarenheter, jag har hanterat sexism och övergrepp i min roll som ombudsman. Och jag har själv blivit utsatt, för ovälkomna händer, sexistiska skämt, tjat om sex och för övergrepp. Det har skett under partiverksamheter och i anslutning till verksamheter. Ändå finns det historier jag tagit del av de senaste dagarna som chockar mig.

Vi i vårt parti lever inte som vi lär. De berättelser om övergrepp som vi får ta del av kombineras sorgligt nog med erfarenheter av att inte bli trodd eller tagen på allvar. Det handlar om ledare som valt att förminska och förövare som hållits om ryggen. När individernas berättelser läggs sida vid sida bildar de ett tydligt mönster. Det är inte vackert.

Men det finns hopp, kraften och systerskapet i #metoo är fantastiskt. Vi är många, både kvinnor och män, som är bedrövade men också stridslystna och fast beslutna att skapa förändring.

Vårt parti är en del av samhället men även en samhällsförändrande kraft. Många av de avgörande stegen för ökad jämställdhet har tagits i vårt land när vårt parti bestämt sig för att stödja dem. Nu är det dags att ta oss an en uppgift till.

För trovärdighetens skull måste vi börja med att vädra ut sexismen ur våra egna mötesrum. De senaste åren har partiet bedrivit ett omfattande arbete för att utveckla vår organisation och organisationskultur vilket ger en bra grund.

I dagarna har partisekreteraren tillsatt en grupp dit kvinnor kan vända sig för att berätta om sina erfarenheter och få hjälp. Många partidistrikt gör samma sak. Det är en bra start, men mer behövs. Här är några förslag:

•  Partidistrikten bör ta fram rutiner för hur övergrepp hanteras. Var tydlig med vem som har ansvar. Partikansliet kan med fördel ta fram en mall så att rutinerna är likartade över landet.

•  Lyft perspektivet tydligare i partiets ledarskapsutbildning och ombudsmannautbildning. Lägg in avsnitt om hur man praktiserar ett jämställt ledarskap och förebygger och möter sexism.

•  Arbetsgivarrådet bör ta upp frågan och säkra att partiet sköter sig som arbetsgivare och att de som är anställda har kompetens att hantera de här frågorna.

•  Lyft perspektivet tydligare inom ramen för partiets arbete med organisationsutveckling och organisationskultur. Till exempel genom en ny workshop som kan användas av utvecklingsledarna.

Men det formella räcker inte. Vi som är aktiva i partiet måste fundera över vårt eget beteende. En förtroendevald ledare eller anställd har ett särskilt ansvar både i formella och informella sammanhang.

[blockquote author=”” pull=”pullleft”]”Vilken typ av beteende är acceptabelt i vår organisation? Vilken typ av skämt?”[/blockquote]

Den senaste tiden har jag själv funderat mycket över när jag själv agerat och när jag inte gjort det. Vilken typ av beteende är acceptabelt i vår organisation? Vilken typ av skämt? Hur bemöter vi partivänner som tar upp att de varit med om obekväma situationer? Hur hanterar vi partivänner som ”alla” vet har ”dåligt ölsinne” och är lite kladdiga när det är fest?

För att få till en verklig förändring måste vi gemensamt ändra vårt beteende i vardagen. Jag tycker själv att det finns några enkla råd:

•  Lyssna, ta berättelsen på allvar och bekräfta att beteendet inte är acceptabelt.

•  Var stark, säg ifrån när du ser och hör saker som inte är okej. Direkt till den det berör eller till någon som är ansvarig. Om du inte vill i stunden så gör det efteråt.

•  Var solidarisk med den som utsatts. Håll inte människor med dåligt beteende bakom ryggen genom att vara tyst. Du gör dem som människor en björntjänst och skadar dessutom partiet.

•  Låt de små stegen bli det stora klivet. Och även om du inte orkar ta diskussionen alltid, gör det ibland. En gång är inte ingen gång.

Kort och gott, det är dags att vi öppnar fönstren till sammanträdesrummen och konferensgårdarna. Vi behöver vädra ut den unkna sexismen och på allvar praktisera de värderingar vårt parti bärs av.

Det är nödvändigt om vi vill fortsätta vara en rörelse som inte bara vinner val utan som i grunden förändrar samhället till det bättre.

Moa-Lisa Fransson, socialdemokrat sedan 1991