SD:s sidbyte till näringslivshögern

SD:s u-svängar

1) Vinster i välfärden

Då: ”skolsystemets resurser ska användas till att höja kvaliteten i skolorna och inte delas ut som vinst”

Nu: Vinstförbud – ”ett socialistiskt skolsystem”

2) Etableringsfrihet för friskolor

Då: Friskoleetablering mot en kommuns vilja där det uppstår elevunderskott – ”inte vettigt”. (Richard Jomshof 2013)

Nu: Etableringsfrihet.

3) Skolaktörer

Då: Skolan är inte som vilket annat företag som helst.

Nu: Skolor i bolagsform – ”naturligt.”

4) Vikten av starka fack

Då: Balans mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen.

Nu: Kopierar Svenskt Näringslivs kritik mot ökat tillträde för fackliga skyddsombud, som riskerar ”öka det fackliga inflytandet”.

5) Fackets politiska relationer

Då: SD startar ett eget fackförbund, Löntagarna, 2013.

Nu: ”Partipolitik i facket är direkt fel”

6) Fackliga skyddsombud

Då: SD-talesperson, skyddsombud för Byggnads.

Nu: SD stoppar ökat tillträde för fackliga skyddsombud.

7) Blockpolitik

Då: ”SD är fritt från stelbent blockpolitik.” (Valmanifest 2010)

Nu: Bildar nytt konservativt block med M och KD

8) EU-utträde

Då: Kräver en Swexit.

Nu: Slopar kravet på ett svenskt utträde ur unionen.

9) Nato-motståndet

Då: ”SD värnar om Sverige som en fri, självständig och neutral stat utanför EMU och Nato.” (Valmanifest 2006).

Nu: SD stöder en svensk Natooption. (Försvarsutskottet 2020)

10) Nyliberalismen

Då: Hyllar Per Albin Hansson och folkhemmet.

Nu: Vårdval, vinster i välfärden och skattesänkningar. Hänvisar till Milton Friedman.

11) Bankskatt

Då: Föreslår en bankskatt

Nu: Röstar nej till en tillfällig bankskatt.

Kopierade Svenskt Näringslivs rapport

Centerpartiet och Liberalerna justerar nu sin politik efter kritiken mot marknadsskolan. Men inte Sverigedemokraterna, som så sent som 2014 var emot både vinstuttagen och den fria etableringsrätten för friskolorna.

”skolsystemets resurser ska användas till att höja kvaliteten i skolorna och inte delas ut som vinst. Svensk skola är på väg att förvandlas till en miljardindustri där företag satsar pengar och tar hem vinster som i vilket annat företag som helst, bland annat genom lägre lärartäthet och högre andel obehöriga lärare, vinster som dessutom kan flyttas utomlands. Men är skolan verkligen som vilket annat företag som helst? Vi tycker inte det”.

Det skrev SD i sitt skolprogram när partisekreteraren Rickard Jomshof var utbildningspolitisk talesperson.

SD har sedan dess tagit ett rejält kliv till höger. Ny talesperson är tidigare moderaten Patrick Reslow, som kallar kritiken mot marknadsskolan för socialism.

Tidigare ville SD ”verka för småskalighet i grundskolan samt bevara och utöka antalet bygdeskolor” (valmanifest 2006). Nu värnar partiet i stället koncernernas skoluppköp.

”För oss är det också helt ointressant vem som driver en skola… bolagsform… är en naturlig utveckling när det råder etableringsfrihet”, skriver Patrick Reslow (SD) i Expressen.

SD framhöll tidigare att det svenska folkets konstanta motstånd mot vinstuttaget måste hörsammas: ”Vi vill ta fasta på dessa åsikter”.

Men efter att ha lyssnat in näringslivets och arbetsgivarnas åsikter om välfärdsvinsterna i den väl dokumenterade lobbyinsatsen bytte SD fot.

SD har ändrat uppfattning i flera av näringslivets hjärtefrågor. 2015 motionerade SD om ”vita jobb” med kollektivavtalsenliga villkor. Men 2016 röstade SD nej till regeringens utökade krav på lön och arbetsvillkor i nivå med kollektivavtal vid offentlig upphandling.

Men 2016 röstade partiet nej till förslaget om utökade krav på lön och arbetsvillkor, krav på tjänstepension och försäkringar på kollektivavtalsnivå vid offentlig upphandling.

Svenskt Näringsliv var starkt kritiskt till regeringens förslag, och kallade det ”ett fackligt beställningsjobb”.

Jimmie Åkesson lovade 2008 i Dagens Arbete att:

–  Ompröva delar av vår arbetsmarknadspolitik, så att balansen mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen kan upprätthållas.

Men sedan riksdagsinträdet 2010 är udden riktad mot facket, och dess stöd till Socialdemokraterna.

– Vi vill avpolitisera fackföreningsrörelsen, säger SD:s arbetsmarknadspolitiske Magnus Persson (SD) till SvD.

Vem vinner på att facket förlorar politiskt inflytande?

I boken ”Blåbrunt Sverige – Så påverkas du om högern vinner valet” (Verbal) har Mats Wingborg granskat vilken politik en M-KD-regering med stöd av SD sannolikt skulle föra.

Där framgår att SD:s motion om att avskaffa de regionala skyddsombuden och ersätta dem med statliga arbetsmiljörådgivare var ”ett beställningsjobb” från Svenskt Näringsliv.

”SD har inte ändrat en stavelse i förslaget, bara kopierat det rakt av.”

Med SD:s röster kunder de borgerliga partierna stoppa regeringens förslag att öka de regionala skyddsombudens tillträde till arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar. Svenskt Näringsliv var nöjda eftersom förslaget riskerade ”öka det fackliga inflytandet över arbetsmiljöfrågorna”.

– Skäms Magnus Persson (SD) över det arbete han gjorde som skyddsombud när han nu har fått nya fina kompisar i näringslivet? undrade Magnus Manhammar (S) i en riksdagsdebatt med anledning av Perssons bakgrund inom Byggnads.

En förklaring till SD:s sidbyte till att värna arbetsgivarsidans intressen är att frågan är så lättviktig för partiet. Enligt Mats Wingborg handlade bara en av 203 motioner inför SD:s landsdagar 2019 om arbetsmarknaden.

”Det kommer att bli enkelt för Moderaterna, KD och SD att komma överens om arbetsmarknadspolitiken… SD stödjer Moderaternas och KD:s arbetsmarknadspolitik, såtillvida de inte tror att förslag från något annat parti i högre grad bidrar till att minska invandringen”, skriver Wingborg.

Det visade sig inte minst när SD valde att rösta på M-KD-budgeten, vilket innebar att avdragsrätten för a-kassan slopades.

Att SD menar att ”partipolitik i facket är direkt fel” (Åkesson till Arbetet) hindrade inte SD från att starta eget fack, Löntagarna, 2013. Ordföranden Sven Pernils (SD) motiverade, enligt Wingborgs bok, initiativet med en Timbrorapport.

SD-facket lades ned efter bara ett år när intresset var för lågt.

När SD kom in i riksdagen var det med löftet att inte inordna sig i ett politiskt block.

”Sverigedemokraterna är ett Sverigevänligt parti, fritt från stelbent blockpolitik och fritt från ideologiska skygglappar.”, skrev partiet i valmanifestet 2010.

Men 2015 meddelade Jimmie Åkesson att SD vill bilda regering med M och KD och skapa ett nytt block.

”Låt oss erkänna att Alliansen, fjorton år efter badtunnan i Högfors, är död. Den nya blockgränsen går mellan vänsterliberalism och konservatism”, skrev Åkesson i AB 15 november 2018.

För att möjliggöra ett konservativt block har SD svängt i flera av näringslivets och Moderaternas hjärtefrågor.

2018 krävde SD en Swexit. Men när Jimmie Åkesson 2019 presenterade partiets EU-valplattform hade kravet på ett svenskt utträde ur unionen slopats.

– Ulf har sagt att han inte vill samarbeta med mig framför allt för att jag har den här inställningen till EU. Det är lite synd att en fråga står i vägen för att vi ska kunna ta ansvar för det här landet, sa Jimmie Åkesson i en TV4-debatt med Ulf Kristersson (M).

SD:s positionering öppnar för en marknadsliberal politik, via stöd av arbetarväljare.

”Genom löften om en antiliberal politik och en nettominusmigration lockar SD väljare som på köpet får en marknadisering och uppluckring av den gemensamma välfärden”, skriver Mats Wingborg.

Uppdaterat: Sverigedemokraterna föreslog en bankskatt i Almedalen 2014. 2023 lägger Socialdemokraterna fram ett förslag om en tillfällig bankskatt på det kraftigt ökade räntenettot på riksdagens bord. Då röstar SD nej.

Samtidigt har M närmat sig SD i migrations- och kulturfrågor.

”Grunden för den oheliga alliansen mellan M-SD är att SD accepterar att Moderaterna får dominera den ekonomiska politiken i utbyte mot att SD får inflytande över migrations- och kulturpolitiken.”