SD – Kristerssons vägval

Den interna pressen ökar på Ulf Kristersson (M) att ta stöd av SD för att bilda regering. Foto: Jan Söderström/AiP

Tunga moderater i kommunerna och i toppskiktet trycker på för att Moderaterna ska ta stöd av Sverigedemokraterna.

Men håller argumenten?

Moderata företrädare som vill ta stöd av SD hänvisar till att Socialdemokraterna räknade in V i regeringsunderlaget. Men hur giltig är den jämförelsen?

V hade inte något alternativ och skulle aldrig stödja en borgerlig budget eller statsminister. SD har däremot visat att partiet i utpressningssyfte kan rösta emot sin egen övertygelse. En minoritetsregering kan endast lägga fram förslag som man vet går igenom riksdagen.

– Vi föreslår inga nya decemberöverenskommelser, säger Ulf Kristersson (M).

Men förslaget att S ska bli stödparti till Alliansen är i praktiken en ny sådan. SD har stärkt sin position så att det räcker med att rösta på S-budgeten för att skapa regeringskris. Ska S inte rösta på sin egen budget? Det handlar nu om att Alliansen behöver ta aktivt SD-stöd, inte passivt, eftersom de rödgröna är största block.

SD har anpassat sin politik högerut i frågor om arbetsrätt, skatter, vinst i välfärden och Nato. Men högersvängen betyder inte att SD blivit mer pragmatiska.

– De har bytt åsikt i en del frågor, men det är inte riktigt detsamma som att kompromissa – att man har en åsikt och sedan närmar sig de andra för att börja förhandla, sa Jonas Hinnfors professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet till AiP före valet.

Enligt Hinnfors kvarstår avgörande ideologiska skillnader.

– Moderaterna är till stor del ett liberalt parti, i synen på Europa, Sveriges roll i världen, frihandel, företagande, medan SD är ett konservativt nationalistiskt parti.

Argumentet att den skärpta migrationspolitiken har minskat avståndet till SD, är en sanning med modifikation.

– Det man tenderar att glömma bort är att bakom migrationsfrågan ligger en starkt utvecklad syn hos SD om svenskhet och nation som har stark kontinuitet bakåt, enligt Jonas Hinnfors.

SDs grad av pragmatism och de ideologiska skillnaderna illustrerades väl av Mattias Karlssons (SD) krigiska Facebookpost ”Seger eller död” och Jimmie Åkessons stöd till formuleringen.

– Det pågår ett kulturkrig.

SD-vurmarna säger att M måste kunna samtala med alla, men behöver därför inte samarbeta.

Timbros förlagschef, Andreas Johansson Heinö:

”1. Sluta låtsas som att frågan gäller ”samtal” med SD. Ingen vill förhindra samtal. 2. Sluta låtsas som att det gäller frågor där man redan tycker lika. Ingen vill förhindra SD att rösta för sin egen politik. Vad det handlar om är förhandlingar där två parter ger och tar.”

Alliansens strategi är att tillsätta fler parlamentariska utredningar där SDs synpunkter kan lyssnas in samtidigt som Alliansen på ytan inte ”samarbetar”.

”Så här tänker alltså C och L lura sina väljare när det gäller löftet att inte ge SD inflytande. Ett brunblått regeringsunderlag via parlamentariska utredningar”, skriver Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet.