Sara Kukka-Salam: Vad gör vi när rädslan är större för Ali än Adolf?

”Hur kan SD vinna sympatier trots att folk känner till deras nazistiska rötter?”, undrade deltagarna. 

”Människor är i dag mer rädda för Ali än för Adolf”, svarade föreläsaren. ”Utan den insikten kan vi inte bromsa SDs frammarsch.” Orden etsade sig fast i mig. 

Socialdemokratins strategi för att bekämpa SD har historiskt byggt på antagandet om att människor tycker att rasism är fel och att människor förstår hur farlig nazismen är. Bara vi lyckas avslöja SDs högerextrema kopplingar så kommer väljarna att ta avstånd från dem. 

Rädslan för nazismens återintåg i Europa har ersatts av en rädsla för muslimer. 

Strategin har under flera decennier varit framgångsrik för att mota tillbaka ytterhögerns partier runtom i Europa. Efter andra världskriget var människor, inte minst de som själva levt under nazismens och fascismens fasor, rädda för att samhället skulle återgå till hur det var under kriget. 

Politiker som avslöjades sympatiserade med, eller ha kopplingar till, dessa ideologier, var brända. Människors rädsla för att klockan skulle vridas tillbaka var reell.  

I dag ser verkligheten annorlunda ut. När allt färre människor minns hur hemsk nazismen var, har rädslan för att historien kan återupprepa sig försvunnit hos många. Rädslan för nazismens återintåg i Europa har ersatts av en rädsla för muslimer. Ali i stället för Adolf. Det är resultatet av en effektiv propagandamaskin från extremhögern, där SD varit deras partipolitiska gren i Sverige. 

Muslimer utmålas felaktigt som våldsamma, sluga infiltratörer som hotar samhällsgemenskapen. Likheterna med 1930-talets retorik om judar är slående. När rädslan för vad SD påstår kan ske med samhället om muslimer får inflytande är större än rädslan för att historien kan upprepa sig, ser alltfler mellan fingrarna gällande SDs numera välkända rasism och nazistiska rötter. 

När gårdagens strategi att avslöja SDs bakgrund inte räcker för att avskräcka människor från att rösta på dem, måste vi ta debatten och slå hål på deras lögner om minoriteter. 

Muslimer utmålas felaktigt som våldsamma, sluga infiltratörer som hotar samhällsgemenskapen. Likheterna med 1930-talets retorik om judar är slående.

Vi måste påpeka att deras påståenden om muslimer är lika falska som nazisters propaganda om judar alltid varit. 

Och nej, att stå upp för muslimers mänskliga rättigheter är inte nödvändigtvis populärt. Precis som försvarandet av judars mänskliga rättigheter under 1930-talet inte var det. Men det är det enda rätta. Ytterhögerns retorik må ha förändrats, men hatet förblir samma gift. 

Sara Kukka-Salam är ordförande för Socialdemokrater för Tro och solidaritet