Sara Kukka-Salam: När vi talar om flyktingar som människor växer solidariteten
Ännu en gång ser vi hur svenska folket visar sin solidaritet med människor på flykt. Sedan kriget i Ukraina bröt ut har tusentals engagerat sig i klädinsamlingar, öppnat sina hem och startat sagostunder för ukrainska barn. Vi har samlats på torg och krävt att våldet ska upphöra. Sveriges anonyma solidariska folkrörelse har ännu en gång visat sin kraft att mobilisera när det gäller.
Det är inte första gången som svenska folket visar sin solidaritet med flyende människor. Vi såg medmänskligheten också 2015 när människor flydde undan kriget i Syrien. Då stod volontärer på centralstationer i landet och delade ut mat, bemannade flyktingboenden och startade språkkaféer.
När vi svenskar förstår och uppfattar den fara som vanliga människor flyr ifrån så växer också solidariteten.
Bilden på Alan Kurdi, den treårige syriske pojken som drunknade under flykten till EU, var en grym bekräftelse på krigets konsekvenser för vanliga människor. Jag minns så väl hur vi stod på Medborgarplatsen i Stockholm och krävde fred och att EU skulle vara generöst i att hjälpa människor på flykt.
När vi svenskar förstår och uppfattar den fara som vanliga människor flyr ifrån så växer också solidariteten. Därför är de hemska bilder från Ukraina nödvändiga att visa upp – även om de tvingar fram tårar.
Solidaritetens omfattning påverkas också av hur makthavare talar om människor på flykt. När politiker pratar om flyktingar som föräldrar som flyr för sina barns framtid så växer solidariteten hos fler. Men när människor på flykt reduceras till budgetposter, integrationsutmaningar och kapacitetsproblem i det politiska samtalet minskar solidariteten.
Konsekvensen blev att rädslan och misstänksamheten mot människor på flykt växte. De enda som tjänat på det är Sverigedemokraterna.
2015 lyckades vi inte ta vara på och kanalisera det solidariska och politiska engagemang som svenskarna visade. I stället lät vi alltför snabbt ytterkantshögerns retorik dominera det politiska samtalet om flyende människor.
Vi gick i fällan att prata om flyktingar på högerns vis – som kostnader och integrationsutmaningar. Inte längre som jämnåriga barn till Alan Kurdi. Genom vår retorik bidrog vi till att syriska flyktingar i det offentliga samtalet omvandlades till vålnader, abstrakta varelser som var en belastning för samhället.
Konsekvensen blev att rädslan och misstänksamheten mot människor på flykt växte. De enda som tjänat på det är Sverigedemokraterna.
Men svenskarnas solidaritet med dem som flytt undan kriget i Ukraina har gett oss en möjlighet att rätta till våra misstag och åter låta solidariteten och de mänskliga rättigheterna vara normerande i samtalet om människor på flykt.
I dag vore det otänkbart för en makthavare att säga ”Vi kan inte ta emot människor som flyr från Ukraina för Sverige behöver ett andrum för att lösa våra integrationsutmaningar först”. Men tyvärr har frasen varit vanligt förekommande de senaste åren för att legitimera en stram flyktingpolitik som hindrat mammor och pappor från världens andra konflikthärdar att söka skydd i ett av världens rikaste länder.
Aldrig mer. Denna gång är vi beredda och vi får inte att låta ytterkantshögern kapa samtalet om migration.
Denna gång är vi beredda och vi får inte att låta ytterkantshögern kapa samtalet om migration.
Lås oss lova att vi socialdemokrater fortsätter att prata om människor på flykt som mammor, pappor, ungdomar och barn som behöver skydd för sina liv – också efter att kriget i Ukraina tagit slut.
Vi måste också se till att alla de som i dag engagerar sig för flyktingarna från Ukraina ser Socialdemokraterna som den givna plattformen för att kanalisera sitt engagemang för fred och solidaritet med människor på flykt.
Sara Kukka-Salam är ordförande för Socialdemokrater för Tro och solidaritet
