”Samtalet blir mer monotont”

Thomas Mattsson, senior advisor på Bonnier News, styrelseledamot i Tidningsutgivarna och den som lett TUs mediestödsgrupp:

1. Just nu är det sista chansen att justera i reglerna för det nya mediestödet. Vad bör göras?

I debatten kan det framstå som om mediestödsreformen kritiseras, men minst 95 procent av branschen och förmodligen än fler aktörer står bakom principerna om teknik- och affärsmodellsneutralt stöd, fokus på lokal journalistik, prioritet för mindre redaktioner, generöst övergångsstöd och en mångfaldsventil för exempelvis SvD.

Utredningsdirektiven för reformen kom från S/MP-regeringen med en MP-kulturminister, en S-kulturminister tog emot förslagen och de läggs nu fram i riksdagen av en M-kulturminister. Förslagen förankrades också med alla partier, liksom med branschorganisationen Tidningsutgivarna, så även om det finns detaljfrågor att besvara i kommande förordning och föreskrifter så är det här solitt förankrat.

Alla stora mottagare av dagens driftsstöd kommer att få mindre pengar från årsskiftet och då ska man också komma ihåg att exempelvis Bonnier News redan avstår cirka 80 miljoner kronor per år, då DN och Dagens industri inte kvitterar ut dagens rättighetsstöd.

2. Är public service framtid hotad? I så fall på vilket sätt?

Nej, med stor publik och högt förtroende och hela 9 269 400 000 kronor i anslag för 2024 står public service fortsatt starkt. Ända sedan Radiotjänst – som till 60 procent ägdes av dagspressen – började sända 1925 har public service haft starkt stöd i Sverige, möjligen undantaget de ”tv-fria” onsdagskvällarna 1960–1961 …

Men det är ett problem att 242 000 svenskar, enligt Kantar Sifo, avstår från att teckna en tidningsprenumeration på grund av att SVT gör en gratis nättidning. En kvarts miljon prenumeranter vore lika med intäkter som motsvarar halva mediestödet!

Enligt en ny studie från Linköpings universitet publicerar lokaltidningarna 97 texter om lokalpolitik för varje tv-inslag som SVT gör om lokalpolitik, så det vore ju ett rimligt uppdrag att låta SVT fokusera på sin kärnverksamhet – alltså rörlig bild.

3. Bör politiken bidra med mer pengar i distributionsstöd till tidningarna?

Nej, distributionsstödet har varit cirka 50–60 miljoner kronor de senaste åren och är inte ett transformativt stöd som bidrar till digitalisering.

Leonidas Aretakis, chefredaktör Flamman:

1. Just nu är det sista chansen att justera i reglerna för det nya mediestödet. Vad bör göras?

Det nya stödet är tänkt att främja två mål – nyhetsjournalistik i hela landet, och medial mångfald. Detta är två goda mål, som tyvärr ställs i motsättning till varandra av regeringen. Man väljer nämligen att ta bort 76 procent av det stöd som går till ”fådagarstidningar”, där en mylla av mindre tidningar ingår, ofta med religiösa eller ideologiska perspektiv, från klimat till kristendom.

Detta samtidigt som nio av tio stora dagstidningar är borgerliga, och där deras preferenser tar allt större plats. Väljarnas två viktigaste frågor inför förra valet var skola och vård, medan undersökningar visar att valdebatterna präglades av kriminalitet och migration.

Utkastet till nytt mediestöd kommer att bryta mot sitt eget mål om mångfald, och göra samtalet ännu mer monotont.

2. Är public service framtid hotad? I så fall på vilket sätt?

Sveriges fantastiska public service är tyvärr ingen självklarhet. Regeringen har brutit mot många av 1900-talets överenskommelser – som folkbildningens och kulturens viktiga roll och den likvärdiga skolan. Vi har sett ständiga attacker mot SVT som nu tvingas banta 200 miljoner kronor. Medan propagandan blomstrar i sociala medier skär högern ned på en av våra få pålitliga lägereldar.

Det visar att Tidölaget inte är konservativa som i att de vill bevara svenska institutioner och kultur – utan en radikal kraft som vill skapa ett fragmentiserat medielandskap av amerikanskt snitt, där konspiratoriska alternativmedier får en större roll.

3. Bör politiken bidra med mer pengar i distributionsstöd till tidningarna?

Ett distributionsstöd är nog inte rätt verktyg, men något måste göras. Tidningskrisen beror inte på några misstag, utan på att internet vände upp och ned på annonsmarknaden. I dag stannar nästan alla pengar hos nätjättar som Facebook och Google, trots att de lever på journalistikens innehåll.

Om det hade rört sig om en dålig avokadoskörd så vore det ingen katastrof, men för att den demokratiska offentligheten ska fungera så måste det finnas livskraftiga tidningar – som kan granska kommunbudgetar, ge pålitlig nyhetsrapportering och belysa världen från olika vinklar.

Kanske borde det nya redaktionsstödet förstärkas kraftigt genom en skatt på nätjättarnas annonser?