”S i Stockholmsregionen behöver fler fackliga”

Det är ett misslyckande av arbetarrörelsen att vi inte har lyckats ersätta
högerstyret trots allt de har ställt till med. Det behövs nu ett politiskt omtag och fler fackliga företrädare bland S-politikerna i regionen.

Det skriver Jessica P Klemetsson, ordförande i Kommunal Stockholms län, och Mirja Räiha, ordförande i LO-distriktet, inför valet av ny S-ledare i Region Stockholm.

Socialdemokraterna ska välja en ny ledare i Region Stockholm i helgen. Förmodligen blir Aida Hadzialic nytt regionråd. Men alldeles oavsett om det är Aida eller någon annan som väljs behöver vi ett nytt styre och en ny politik i Region Stockholm.

13 år med borgerligt styre i Region Stockholm (tidigare Stockholms läns landsting) har varit en katastrof. Utförsäljningar, kvasimarknader, nedskärningar och oansvarigt användande av medborgarnas skattekronor gör att regionen börjar likna ett konkursbo.

Regionen är ett personalpolitiskt misslyckande med personalflykt och utarbetade medarbetare som följd. Det tycks alltid finnas pengar till extrapassersättningar, men aldrig pengar till att höja grundlönerna ordentligt. Kollektivtrafiken är helt konkurrensutsatt och underbudskonkurrensen mellan olika företag leder till ständiga försämringar för de anställda.

Men lika mycket som den förda politiken i regionen har varit ett fiasko så har det varit ett misslyckande av arbetarrörelsen att vi inte har lyckats ersätta högerstyret trots allt det ställt till med. Socialdemokraternas stöd i väljarkåren har tvärtom legat still under hela den här perioden.

Vi behöver ett nytt styre i Region Stockholm. Men vi behöver också ett omtag i den socialdemokratiska politiken. Vi i fackföreningsrörelsen behöver en politik som gynnar våra medlemmar, både de som arbetar i landstingsfinansierad verksamhet och de som ”bara” är medborgare i regionen.

Det behövs en ny sjukvårdspolitik som människor i Stockholmsregionen kan lita på. Nya Karolinska i Solna är ett haveri, men politiken måste få sjukhuset att fungera. Regionen måste återigen bli en attraktiv arbetsgivare som genom att erbjuda en god arbetsmiljö med ordentlig möjlighet till återhämtning, bättre löner och arbetsvillkor får fler att vilja stanna kvar och söka sig dit.

Det behövs en politik som tar ansvar för Stockholms kollektivtrafik, de som arbetar i den och de som reser med den. Vår kollektivtrafik ska inte vara ett sätt för stora bolag att plocka hem stora vinster samtidigt som villkoren försämras för de anställda.
Vi tror på facklig-politisk samverkan och kommer även i fortsättningen att verka för ett regimskifte i Region Stockholm. Men facklig-politisk samverkan är inget ensidigt. Det handlar inte om att vi levererar röster till Socialdemokraterna.

Vi är övertygade om att den socialdemokratiska politik som förs i regionen blir både bättre och mer jordnära om det finns fler fackliga företrädare bland de socialdemokratiska politikerna. I dag är det alldeles för få undersköterskor, byggnadsarbetare och butiksbiträden i politiken. Det är alldeles för få i politiken som har erfarenhet av att företräda sina arbetskamrater gentemot arbetsgivaren. Här kan vi i den fackliga rörelsen bli bättre på att skola och peppa våra företrädare att ta politiska uppdrag.

Men Socialdemokraterna måste också hitta tillbaka till att vara en folkrörelse där de som är aktiva och deltagande inte bara är yrkespolitiker och pensionärer. Vi behöver en socialdemokratisk rörelse i Stockholmsområdet som speglar våra nuvarande och tänkta väljare. Vi behöver fler kunskaper och erfarenheter som utformar politiken.

Att man byter en person på toppen behöver inte betyda att det blir förändringar i själva strukturen. Kanske fortsätter allt som det senaste decenniet? Men vi behöver en socialdemokrati som är krismedveten, förändringsbenägen och går på offensiven för att vinna stockholmarna för en progressiv politik som bygger på en generell välfärd, schysta arbetsvillkor och framtidshopp.

Jessica P Klemetsson
ordförande, Kommunal Stockholms län

Mirja Räihä
ordförande, LO-distriktet i Stockholms län

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.