Felix Antman Debels: S måste skärpa klimatretoriken

I helgen avgjordes Tour de Ski med stora svenska framgångar när Frida Karlsson som andra svensk vann tävlingen. Bilderna av en fullständigt utpumpad Frida Karlsson efter bestigning av Alpe Cermis var dramatiska, rent av läskiga. Parallellt utspelade sig ett annat, mera olustigt drama. För i Val di Fiemme, där tourens sista etapper kördes, var snön man tävlade på tillverkad och ditkörd. I hela Europa har under de senaste veckorna det ena värmerekordet efter det andra slagits, på vissa platser har temperaturen varit mer än 15 grader över det normala. För Europas gaslager har det kanske varit positivt, men ur ett längre perspektiv är det en obehaglig föraning om vilken framtid som väntar om vi inte snabbt minskar klimatutsläppen. Groteska värmeböljor som i somras och regniga varma vintrar utan snö i stora delar av Europa.

Men samtidigt som den ovanliga värmen kommer mer glädjande nyheter. EU närmar sig att färdigställa sitt omfattande paket av klimatlagar som innebär bland annat att systemet med utsläppsrätter kommer omfatta fler sektorer och att medlemsländernas bindande klimatåtaganden skärps. Totalt innebär det att Europa (om den politiska väg man nu stakar ut faktiskt fullföljs) är på väg att genomföra en politik som kan minska utsläppen, kanske inte i den takt som krävs för att klara 1,5 -gradersmålet, men i alla fall för att undvika de allra värsta katastrofscenarierna.

Den svenska högern har som vanligt trampat fel. Med en kulturkrigsartad energipolitik drar de undan förutsättningar för vindkraft.

För svensk klimatpolitik innebär detta en omfattande scenförändring. Sverige har genom viss skicklighet och ganska mycket tur legat före. När politiken skärps på EU-nivå är det osäkert om Sverige hänger med. Kanske räcker inte nuvarande nationella politik för att klara de nya EU-kraven. Samtidigt är en annan effekt att nationella mål blir mindre viktiga när unionen driver på.

Den svenska högern har som vanligt trampat fel. Med en kulturkrigsartad energipolitik drar de undan förutsättningar för vindkraft. Den sänkta reduktionsplikten kan innebära att Sverige inte klarar EU-kraven, vilket kan leda till miljardbelopp i böter. Parallellt har den radikala högerkanten börjat attackera LKABs, Vattenfalls och SSABs satsning på fossilfritt stål, med klassiska argument om att aktiv industripolitik är dömd att bli en evig upprepning av Stålverk 80 och Maos Stora språnget. Problemet med högerns nya märkliga mix av planekonomi på energiområdet och marknadsnihilism inom industripolitiken, är att den inte tar hänsyn till de nya affärsmässiga realiteter EU-politiken skapar och som driver investeringarna minst lika mycket som den svenska industripolitiken: i takt med att utgivningen av utsläppsrätter minskar, stiger priserna. Företag som inte i tid lyckats få ned sina utsläpp kommer att ligga pyrt till.

De nya förutsättningarna betyder att Socialdemokraterna måste skärpa både sin politik och sin retorik. Vi måste nu övertyga människor att omställningen är oundviklig och att den kommer att få effekter. Bensin och diesel kommer ohjälpligen att bli dyrare, kanske även viss typ av mat, flygresor etc. Uppgiften blir att underlätta för människor att ställa om och hantera de nya förutsättningarna: genom klassisk välfärdspolitik, genom utbildningspolitik och omställningsstöd och genom en aktiv industripolitik som krokar arm med investeringsvilligt kapital och hjälper de bolag som nu ohjälpligen måste ändra sina affärsmodeller.

Det andra uppgiften är att försvara den politik som förs och inte, som jag tror den yttersta högern snart kommer landa i, att rikta kritiken mot den förda EU-politiken i stället för att utforma en politik som faktiskt underlättar omställningen. Klimatförändringarnas effekter börjar redan bli kännbara, nu måste vi försvara den politik som faktiskt kan skapa förändring.

Felix Antman Debels är ordförande för Klimatsossarna