I den fjärde omgången av tv-serien Fröken Frimans krig är arbetarrörelsen på frammarsch. Det fanns flera socialdemokratiska kvinnor inom Landsföre­ningen för kvinnans rösträtt, även om samarbetet med de liberala borgarkvinnorna var kontroversiellt.

– Arbetarkvinnor har inget gemensamt med överklassdamer, sa tidigare pigan Gertrud Månsson.

Kinna Bohman (Sofia Ledarp bilden), lämnar i första avsnittet Svenska Hem för att jobba som agitator för arbeterskornas sak.

– Jag vill göra mer, Dagmar. Jag måste göra mer än vad vi gör här, säger hon.

Hittills har S-kvinnorna arbete för rösträtten kommit i skymundan i ”Fröken Frimans krig”. Men de var flera. Socialdemokraten Elin Engström var en av initiativtagarna till Föreningen för kvinnans rösträtt. Även Amanda Horney, Stockholms S-kvinnopionjär, och den fackliga profilen Anna Johansson Viborg var aktiva inom LKPR. S-kvinnorna satt dock sällan i styrelserna.

Många socialdemokratiska kvinnor var skeptiska till att samarbeta med ”överklasskvinnorna”. Men Allmänna kvinnoklubben i Stockholm gjorde gemensam sak med LKPR inför vissa manifestationer. Även socialdemokratiska kvinnor deltog i LKPRs stora namninsamlingar för kvinnlig rösträtt.

Frågan om klass och/eller kön aktualiserades i samband med rösträttsfrågan och i relationerna till LKPR.

”Vi bör icke för mycket tänka på vad överklassdamerna gör och huru de har det. Det vi närmast har att tänka på är ska vi bilda egna föreningar eller gå in uti de kvinnliga rösträttsföreningarna”, som Anna Sterky uttryckte det.

För de socialdemokratiska kvinnorna var fackliga rättigheter minst lika viktiga exempelvis lika lön för lika arbete.

Sveriges första kvinnliga stadsfullmäktigeledamot, Gertrud Månsson, som valdes in i Stockholm 1910, fick på sitt första fullmäktigemöte frågan av en grosshandlare var de hade mötts tidigare. Jo, när hon gjorde inköp som piga, svarade Månsson.

– Arbetarkvinnor har inget gemensamt med överklassdamer, sa Gertrud Månsson på 1911 års kvinnokongress.

Kvinnor hade sedan 1862 kommunal rösträtt förutsatt att de var myndiga, det vill säga ogifta, änkor eller frånskilda. I Fröken Friman-serien står LKPR-kvinnorna i centrum. Men både det liberala och det socialdemokratiska partiet drev allmän rösträtt politiskt under flera decennier, med lite olika ingångar.

För Socialdemokraterna var kravet på lika rösträtt viktigt, då rösträtten till andra kammaren krävde en viss inkomst, och den kommunala rösträtten var graderad, vilket utestängde de flesta arbetare.

Taktiken kring rösträtten, att först driva igenom lika manlig rösträtt, fick LKPR att hårt kritisera Liberalerna. Det skapade även en stor konflikt inom socialdemokratins kvinnoklubbar, som hade delade meningar. I praktiken gällde ju den manliga rösträtten då inte arbetarna.

En majoritet tycks dock ändå ha stött partiledningen. Frågan ställdes på sin spets inför partikongressen 1905. Rösträttsaktivisten Amanda Horney röstade emot medan kända S-kvinnopionjärer som Anna Sterky och Elma Danielsson stödde partiledningens linje. När den manliga rösträtten väl var genomförd, och en liberal-socialdemokratisk regering la förslag, fortsatte dock högern att blockera kvinnlig rösträtt i den första kammaren.
Först 24 maj 1919 togs beslutet om kvinnlig rösträtt.

Jan Söderström

Foto: Peter Celander

Källa: ”Systrar Kamrater!
Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer” av Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink (Idé&Tendens).

AKB satt främst när segern över högern firades

Nyhet 170113

Tv-serien ”Fröken Frimans krig” har rönt stor uppmärksamhet.
– De är ju hjältar, säger Birgitta Ohlsson (L) om rösträttskämparna i dokumentären ”Kvinnorna på fröken Frimans tid”.
Anna Kinberg Batra (M) talar helst tyst om rösträttsstriden. Men när SVT hedrade kvinnorna som utmanade högerns motstånd mot rösträtten satt moderatledaren på första bänk.
– Det var lite skrattretande, säger Gunilla Svantorp (S).

Centralgestalten, som Fröken Friman bygger på, är Anna Whitlock, ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). En annan karaktär i serien baseras på Sveriges första läkare, gynekologen Karolina Widerström, som tog strid mot den orättvisa behandlingen av prostituerade.

Detta stolta arv vill Liberalerna göra känt. De vill bland annat ha en staty av Anna Whitlock på Östermalm där Whitlockska samskolan låg och sprider nu att ”verklighetens Fröken Friman var liberal.”

Att Anna Whitlock och Karolina Widerström var aktiva inom det dåvarande Liberala samlingspartiet framgår inte direkt i tv-programmen.

Fröken Friman. Fantastisk tv-serie. I verkliga livet hette hon Anna Whitlock och var politiskt engagerad i @liberalerna, då Frisinnade landsföreningen.

— Jan Björklund (@bjorklundjan) December 25, 2017

Samtidigt är historieskrivningen att jämställdhetskampen har förts av enskilda starka kvinnor och inte av politiska krafter, via organisering och mobilisering något som efterträdarna till dåtidens rösträttmotståndare, Moderaterna, driver.

– Sverige är ett föredöme i att en större andel kvinnor än i nästan något annat land går till jobbet och tjänar sina egna pengar. Så har det inte alltid varit, men många strävsamma och beslutsamma personer har krossat det ena glastaket efter det andra.

– Sveriges styrka är inte skapad av något parti, utan av människor som har jobbat hårt, sett möjligheter i smått och stort och tagit dem. Så har vi också skapat vår förmåga att ta hand om varandra och andra, sa Anna Kinberg Batra i sitt sommartal 2015.

I SVT-dokumentären beskrivs hur Kinberg Batras företrädare, Arvid Lindman och hans högerregering, först säger nej till kvinnlig rösträtt och sedan till LKPR-kvinnornas besvikelse stoppar Liberalernas och Socialdemokraternas rösträttsreform i första kammaren.

Det var mot denna bakgrund som kritiken blev hård mot Moderaterna, när partiet 2011 skrev i sitt idéprogram att ”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.”

En av författarna till programmet var Anna Kinberg Batra.

Inför julens Fröken Friman-program samlade SVT dagens kvinnliga rikspolitiker för en bild. I den sal där högermännen kunde uttrycka sig så här:

– Jo, visst skulle det vara intressant med fruntimmerssällskap här i kammaren men de skulle nog få svårt att ta sig fram i riksdagshusets trånga korridorer i sina vidlyftiga klädesplagg, som högerriksdagsmannen greve Erik Sparre formulerade det.

Flera S-riksdagsledamöter reagerade på att dagens högerledare, Anna Kinberg Batra, satt på första raden vid fotograferandet.

– Det var lite skrattretande. De som satt på första raden var Moderaterna, Anna Kinberg Batra, det parti som hela tiden sa nej. Men på bilden skulle de vara med främst, säger Gunilla Svantorp.

Laila Naraghi (S) reagerade på samma sätt:

– Det är bra att vi är så många kvinnor i riksdagen i dag, men vi var flera som noterade lite avmätt hur kvinnorättsmotståndarnas arvtagare – Moderaternas partiledare Kinberg Batra – satte sig på främsta bänken.
Jan Söderström

Foto: Johan Paulin/SVT

”Högern bromsar fortfarande”

Feminismen utmanas fortfarande av högerkrafter, precis som på Fröken Frimans tid. För fler reformer krävs ett brett samarbete, påpekar Gunilla Svantorp (S).
– Det ska bli oerhört spännande att se om dagens liberaler är med på det tåget, eller om man tänker fortsätta sitta i samma vagn som bromsande moderater.

Rösträttsaktivisterna i den tv-serien ”Fröken Frimans krig” skulle vara stolta över allt vi har uppnått, men påminna oss om att kvinno­kampen måste fortsätta. Det menar riksdagsledamoten Gunilla Svantorp (S).

När hon skrev om det i VF i julas fick hon genast mothugg från liberalt håll.
”Populism, Verklighetens Fröken Friman var ju liberal, trodde på individens rätt att forma sitt eget liv, inte på förmyndlig socialism och överordnade samhällssystem”, svarade Johan Chytraeus (L).

– Det vi ville få fram är att jämställdhetsreformerna som har kommit efter det har varit beslutade av socialdemokratiska regeringar, säger Gunilla Svantorp (S).

Anna Whitlock med flera var förvisso liberaler men S har fortsatt leverera reformer i deras anda: Rätt till föräldraledighet och rätt till abort. Förbud mot våldtäkt inom äktenskapet och så vidare.

Den nuvarande, första uttalat feministiska, regeringen har ökat stödet till förskolor på nätterna och gett mer pengar till forskning kring kvinnors hälsa.

En annan poäng Svantorp gör är att den kvinnliga rösträtten drevs igenom tack vare kvinnorörelsen och ett samarbete mellan socialliberaler och socialdemokrater, i strid med den bromsande högern.

Hur lever Liberalerna upp till Fröken Frimans arv?

Under alliansens togs få initiativ i jämställdhetsfrågor. Efter regeringskiftet har S och L på nytt samarbetat i jämställdhetsfrågor. 2015 beslutade regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Liberalerna om en ytterligare pappamånad i föräldraförsäkringen. Moderaterna, Centern, KD och Sverigedemokraterna röstade emot. Alliansen stoppade och SD regeringens förslag till kvotering till bolagsstyrelser i ett gemensamt initiativ i riksdagens civilutskott.

M, C, KD och SD är dessutom emot en jämställdhetsmyndighet. L är för men emot att hedersfrågor förläggs dit.

Feminismen utmanas nu av extrema högerkrafter, liknande dem på Fröken Frimans tid.

– SD vill ju tillbaka till att kvinnor har sin roll och männen sin. Det är tydligt, säger Svantorp.

S har kongressbeslut om en individualiserad föräldraförsäkring. De borgerliga partierna säger nej. Det råder även strid  om resurserna till välfärden. För att fler reformer ska bli verklighet behövs ett brett samarbete i riksdagen, påminner Gunilla Svantorp.

– Det ska bli oerhört spännande att se om dagens liberaler är med på det tåget, eller om man tänker fortsätta sitta i samma vagn som bromsande moderater.

Gunilla Svantorp anser att de socialdemokratiska kvinnornas kamp för rösträtten och andra jämställdhetsfrågor är värda en egen tv-serie.

– Det var många socialdemokratiska kvinnor som kämpade i Fröken Frimans anda, men som inte hade lika lätt att komma till tals. Vi borde lyfta dem mer än vad vi gör. Vi är duktiga på att skriva om alla våra män.

Vägen till kvinnlig rösträtt

• 1902 Carl Lindhagen (då liberal senare socialdemokrat) lägger motion om att frågan om rösträtt för kvinnor bör utredas. Ingen åtgärd.
• 1905 Liberala regeringen Staaff bestämmer sig för att avvakta med kvinnlig rösträtt till männens rösträttsfråga är löst. Socialdemokraterna intar samma ståndpunkt. En statlig utredning tillsätts 1906 för att utreda familjebildning, nativitet och maktbalansen mellan könen.
• 1907–1909 Mäns rösträtt till andra kammaren går igenom.
• 1907, 1908 och 1911 Alla partier tar ställning till kvinnorösträtten i sina partiprogram: Socialdemokraterna och Liberalerna var för, Allmänna valmansförbundet som högerpartiet hette 1904–38 var emot.
• 1909 Liberala Samlingspartiet lägger partimotion om kvinnlig rösträtt. Den får majoritet i andra kammaren men stoppas av högern i första kammaren.
• 1909 Kvinnor blir valbara till kommunala nämnder.
• 1912 Staaffs liberala regering, med stöd av Socialdemokraterna, lägger den första propositionen för kvinnlig rösträtt. Den avslås av första kammaren. Ingen högerman röstar för propositionen.
• 1914 Flera motioner läggs efter att den liberala regeringen fallit och en konservativ ministär tillträtt. Konstitutionsutskottet tar ställning för kvinnlig rösträtt liksom åter andra kammaren. Första kammaren säger fortsatt nej.
• 1917 Liberala-socialdemokratiska regeringen Edén-Branting tillträder. Nytt hopp tänds.
• 1918 Ny proposition. Avslag i första kammaren. Stora kvinnodemonstrationer. På hösten genomförs en demokratireform vid kommunalval. Den graderade röstskalan faller. Principen en person – en röst genomförs. Även gifta kvinnor får kommunal rösträtt.
• 1919 Beslut om kvinnlig rösträtt till andra kammaren.
• 1920 Ny äktenskapslag gör gifta kvinnor myndiga.
• 1921 Kvinnor röstar för första gången i valet till riksdagens andra kammare.

Källa: ”Kvinnor får röst” av Christina Florin (Atlas akademi)