S kan vara stolta – men inte nöjda – med EU-valet
S tål en eftervalsdebatt om toppkandidaterna. Men det är inte säkert att en ännu mer välkänd toppkandidat hade lyckats ännu bättre, skriver Daniel Färm.
Socialdemokraterna kan vara stolta över mobiliseringen i EU-valrörelsen, att den nedåtgående trenden bröts och att man bidrog till att pressa tillbaka Sverigedemokraterna. Men partiet kan inte vara nöjt med att fortsätta ligga så pass långt under väljarstödet i de nationella valen och mätningarna.
Det finns anledning för socialdemokrater att vara stolta och glada över EU-valet 2024. Partiet gick för första gången någonsin fram i ett EU-val, ökade sitt väljarstöd (+1,4), och behåller sina fem mandat. Trendbrottet från riksdagsvalet 2022 bekräftades nu, med ökat stöd i samtliga län utom två. Socialdemokraternas engagemangsdrivna, personliga och lyhörda samtalskampanj med dörrknackningar och 340 000 direkta samtal med väljare har mobiliserat. Till det kommer huvudmotståndaren Sverigedemokraternas första förlustval: -2,1 procentenheter gjorde dem mindre än Miljöpartiet. Dessutom ökade övriga rödgröna partier starkt.
Men Socialdemokraterna kan ändå inte vara helt nöjda. Med 24,9% fortsätter partiet att ligga väsentligt lägre i EU-valen än i exempelvis SCBs färska partisympatiundersökning för riksdagsvalet. Där fick Socialdemokraterna 35%.
det är farligt att fastna i sådana bortförklaringar
Visst går det att hävda att EU-val är annorlunda. Men det är farligt att fastna i sådana bortförklaringar. Det är ingen naturlag att Socialdemokraterna ska göra sämre ifrån sig i EU-val än i riksdagsval.
Det var inte fel på den grundläggande strategin. EU-valet 2024 var ett ödesval. Socialdemokraterna stod tydligt upp mot de högerradikala och Putin.
Toppkandidaternas betydelse förtjänar att diskuteras. Heléne Fritzon är erkänt erfaren och kunnig, men har enligt mätningar lägre igenkänning och betydelse för valresultatet än vad exempelvis Jonas Sjöstedt och Alice Bah Kuhnke har haft för sina partier. Det är helt ok att vilja ha ännu mer välkända toppnamn. Det är sunt att frågan lyfts. Men för många S-väljare tycks toppnamnen spela mindre roll än för andra partiers väljare. Socialdemokraterna har backat också när man har haft välkända toppnamn i EU-val, till exempel Pierre Schori (1999) och Marita Ulvskog (2009 och 2014).
Att det inte räcker med kändisskap kan nog både Alice Teodorescu Måwe, Jan Emanuel och Sara Skyttedal intyga. Man kan i sammanhanget även påpeka att det efter senaste riksdagsvalet väcktes intern kritik för att Socialdemokraterna lutade sig allt för mycket på partiledaren Magdalena Anderssons popularitet. Att vi nu får en diskussion om att toppkandidaten har betytt för lite visar att svänger fort i hockey. Och i politiken.
Till syvende och sist är det huruvida partiet uppfattas ha relevanta och trovärdiga svar på de samhällsproblem som väljarna tycker är viktigast som är avgörande. För detta är toppnamnen viktiga. Men de är inte allt.
Uppgiften är enorm, och kandidater och valarbetare har verkligen försökt. Men huvuduppgiften behöver framöver handla om att ännu tydligare visa att politiska beslut i EU faktiskt har stor betydelse. För vanligt folk. För klimatomställningen. För freden i Europa – och i Gaza. För demokratin. För att hantera en pandemi. För att motverka utnyttjande och stå upp för solidaritet. För att stå emot högerradikala, Putin och Trump.
EU-val är precis som riksdagsval ett vägval. Ska samhällsutvecklingen gynna vanligt folk eller ska den befästa de privilegierade gruppernas position? Om detta må socialdemokrater berätta – tills man har nått samma stöd i EU-val som nationellt. Socialdemokraterna är på väg åt rätt håll. Nu gäller det att inte luta sig tillbaka eller tappa fart.
Daniel Färm är politisk redaktör
