Annons:
Annons:

Romantisk syn på att starta företag gynnar kriminalitet

Det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet ska förstärkas, meddelade regeringen för några veckor sedan. Bland annat ska kontrollverksamheten öka. Och i höstens budgetproposition höjdes anslaget till Arbetsmiljöverket till 30 miljoner kronor, avsedda för att verket tillsammans med andra myndigheter ska öka arbetet mot brottslighet i arbetslivet.

Arbetet mot arbetslivsbrottslighet har ökat de senaste åren. Åren 2019–2020 genomfördes cirka 4 000 kontroller i arbetslivet. Att så mycket som tio procent av de kontrollerade företagen fick stänga hela eller delar av sin verksamhet säger något om problemets omfattning.

Arbetslivskriminalitet är ett begrepp som täcker ett brett spektrum av brott. Det handlar om skattefusk, brott mot arbetsmiljölagen, handel med arbetstillstånd, utnyttjande av illegal arbetskraft, skenanställningar för att få ut lönesubventioner eller lönegarantier, bokföringsbrott, penningtvätt, anställda som får ut avtalsenliga löner men måste betala tillbaka stora delar till arbetsgivaren, med mera.

Vissa av de kriminella företagen bedriver faktisk reguljär verksamhet, men med åsidosättande av diverse lagar och regelverk; ett exempel är byggsektorn. Andra har snarast bildats i syfte att fuska till sig statligt stöd i olika former, exempelvis genom skenanställningar. Åter andra är bulvanföretag för organiserad brottslighet med syfte att tvätta svarta pengar. Ett faktum är – något som flera gånger gånger påpekats av myndigheterna – att företagande helt enkelt blivit ett brottsverktyg.

Att arbetslivskriminalitet, precis som annan kriminalitet, är samhällsskadlig behöver knappast ens påpekas. Den skadar de människor som, på dåliga villkor och ofta i farliga arbetsmiljöer, har arbete i de oseriösa företagen, och de skadar alla seriösa företag genom den osunda konkurrens de utsätts för. Att motåtgärderna mot den trappats upp, och ska skärpas ytterligare, är mer än välkommet.

Och frågan är väl om man inte här kan notera en av de socialdemokratiska framgångarna i januariavtalet. Höstens ökade anslag till Arbetsmiljöverket är en följd av en punkt i det avtalet, och att den är något som drivits igenom av S verkar högst sannolikt.
Men med detta sagt finns det också skäl att påpeka att det gäller samma sak för arbetslivskriminalitet som för all annan kriminalitet: Kontroller och övervakning behövs, lagföring och straff likaså – men det räcker inte ensamt. Man måste också arbeta förebyggande. Och ta itu med de faktorer som öppnar för brottslig verksamhet.

En av de faktorerna är dagens generösa regler för arbetskraftsinvandring. Eller rättare sagt, de ytterst generösa möjligheterna för arbetsgivare att utan nämnvärd prövning ta hit arbetskraft. Det är de reglerna som öppnar både för handel med arbetstillstånd och för hård exploatering av arbetskraft, med åsidosättande av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftning, och ofta ett antal andra regelbrott därutöver.

En annan av dessa faktorer är dagens mycket enkla regler för att starta företag. Det har ju varit något av ett mantra under ett par decennier, detta att ”göra det lättare att starta företag”. Så kraven på eget aktiekapital har minskat i omgångar (just nu är det nere på 25 000) och kravet på att ha revisor har avskaffats för små företag. Det är inte särskilt förvånande att det lämnat stora öppningar för oseriösa aktörer.

Både reglerna för arbetskraftsinvandring och för att starta företag är ett uttryck för de senaste decenniernas romantiserade – eller ska vi säga naiva? – syn på företag och företagande. Tanken att folk kan starta företag av mindre ädla skäl, och att det är något lagstiftningen måste sätta spärrar mot, verkar inte ha fallit någon in. Inte heller verkar någon ha drabbats av tanken att arbetsgivare kan behandla sina anställda illa, underbetala dem och sätta sig över arbetsmiljöreglerna.

Har det kanske setts som alltför ”socialistiskt” och fackföreningsvänligt att erkänna att det faktiskt finns mycket dåliga arbetsgivare?

Ingen verkar för övrigt ens ha ställt sig frågan om det egentligen är så självklart att det ska vara enkelt att starta företag. För visst behöver vi företagande, och visst kan man tycka att det är en sympatisk tanke att folk ska ges chansen att förverkliga sina drömmar om ett eget företag. Men, som det ofta påpekas i andra sammanhang, det kräver en hel del att driva företag, och inte minst kräver det en del att få ett nystartat företag att överleva.
Så det är kanske inte fel med ett hyggligt startkapital i botten. Det ökar möjligheterna att överleva – och det är ju livskraftiga företag vi behöver, inte företag som inte kan stå på egna ben.

Det verkar i och för sig vara en viss tillnyktring på gång vad gäller arbetskraftsinvandringen. En statlig utredning arbetar just nu med en översyn av regelverket, och flera partier har mer allmänt uttalat sig för en uppstramning. Vad det sedan är värt återstår väl att se, när utredningens förslag kommer.

Men som det är i dag kan det inte få fortsätta.