Replik: Stämmer inte att S röstat för alla SD-förslag

Till exempel har vi röstat emot införandet av kraftigt höjda återvandringsbidrag, varit emot privatisering av delar av förvarsverksamheten och drivit på för att barn i förvar ska få krama sina föräldrar. Därutöver har vi lagt förslag på höjda anslag för att korta Migrationsverkets handläggningstider för bland annat medborgarskap och öka rättssäkerheten i handläggningen av migrationsärenden. Vi har även varit för ett fullständigt avskaffande av EBO vilket inte regeringen och SD har orkat genomföra.

I flera fall har vi röstat för förslag som regeringen och SD har lagt. Det handlar nästan uteslutande om förslag som har sin grund i utredningar som den tidigare socialdemokratiska regeringen tagit initiativ till. Det är förslag som har stöd i den socialdemokratiska politiken och som också har bekräftats i de politiska riktlinjerna som beslutades på den senaste S-kongressen.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen ärvde 2014 en liberal migrationslagstiftning som gjorde att Sverige tog emot fler människor på flykt under 2014 och 2015 än vad vår kapacitet och möjlighet till integration klarade av. Därför lade Löfvenregeringen om migrationspolitiken till att bli en av de stramaste i EU.

Med ny migrationslagstiftning på plats där tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregel och en bosättningslag som fördelar det svenska mottagandet jämnare över hela landet har en stor förändring genomförts. Sverige har nu en mer långsiktigt hållbar migrationslagstiftning, som upprätthåller asylrätten och ger förutsättningar för att främja integration.

Den nya migrationslagstiftningen från 2021 innebär bland annat tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och att permanent uppehållstillstånd tidigast ska kunna beviljas efter att man haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst tre år och endast om vissa särskilda krav är uppfyllda.

Att återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel är inte möjligt, givet att så gott som alla andra EU-länder har tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Den nya lagstiftningen innebär att det blir en bättre balans mellan rättigheter och skyldigheter, samtidigt som asylrätten upprätthålls och alla som behöver skydd får rätt till det. Den bidrar även till ett jämnare mottagande i jämförelse med andra EU-länder. Det anvisas också en väg till permanent uppehållstillstånd för den som uppnår kriterierna.

Redan när riksdagen införde spårbyte genomfördes 2008 av den dåvarande borgerliga regeringen tillsammans med Miljöpartiet, var Socialdemokraterna kritiska. När S-regeringen i juni 2022 tillsatte en utredning om behovsprövad arbetskraftsinvandring inkluderade uppdraget även att se över hur systemet med s k spårbyte skulle kunna avskaffas. Utredningen blev klar i februari 2024 och låg till grund för riksdagens beslut i våras. Det har därför varit naturligt för Socialdemokraterna att stå bakom förslaget om att avskaffa spårbyte.

Sverige har nu en mer långsiktigt hållbar migrationslagstiftning, som upprätthåller asylrätten och ger förutsättningar för att främja integration.

Riksrevisionens tidigare granskning av spårbytesreformen har visat på stora brister. Bland annat har spårbytet medfört stora risker för fusk och missbruk, för att återvändandearbetet försvåras och för att människor utnyttjas och far illa på arbetsmarknaden. Det ansågs därför angeläget att de föreslagna ändringarna skulle få ett fullt genomslag så snart som möjligt och att lagändringarna borde tillämpas direkt fr.o.m. den dag då de trädde i kraft.

Det är inte heller frågan om en retroaktiv lagstiftning som det felaktigt ibland påstås i debatten. Den följer den rättspraxis som vi brukar ha. Man fattar beslut utifrån gällande regelverk, inte det som gällde tidigare. Samtidigt är det naturligtvis lätt att förstå att man kan uppfatta det så, eftersom reglerna var annorlunda när man fick beslut om spårbyte beviljat första gången.

En som tidigare har beviljats spårbyte kan nu inte längre få sitt uppehållstillstånd förlängt utan måste återvända till sitt hemland och därifrån ansöka om arbetskraftstillstånd, i likhet med många andra arbetskraftsinvandrare vars arbetstillstånd upphör. Vissa undantagsfall kan uppkomma där det inte framstår som ändamålsenligt att en ansökan om förlängt arbetstillstånd ska göras utanför Sverige. En ansökan från Sverige får beviljas om det finns synnerliga skäl.

Barn som kommer till Sverige som anhöriga till arbetskraftsinvandrare får ofta uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. När dessa barn fyller 18 år, och familjen ansöker om permanent uppehållstillstånd, kan barnet nekas tillstånd om det inte längre anses vara en del av familjen eller har egna grunder för uppehållstillstånd. Detta innebär att barnet kan utvisas även om föräldrarna får stanna i Sverige.

Det är inte alla barn till arbetskraftsinvandrare som utvisas vid 18 års ålder. Det beror på omständigheterna i varje enskilt fall och om barnet har egna grunder för uppehållstillstånd. Det finns också undantag och särskilda bestämmelser som kan gälla i vissa fall. Detta är en konsekvens av den lagstiftning som vi har haft under många år men som fått ökad betydelse då vi övergått till att regelmässigt bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd och inte permanenta. Detta är också en lagstiftning som omfattar alla arbetskraftsinvandrare i Sverige. Det här är också en konsekvens av att vi nu för en stramare migrationspolitik på miniminivå, något som också bekräftades av besluten på S-kongressen nyligen.

Mot bakgrund av att regelverket är stramare är det viktigt att ungdomar som är anhöriga till arbetskraftsinvandrare får tydlig information om sina rättigheter och skyldigheter samt ges möjlighet till stöd för att söka andra tillståndsgrundande skäl, som arbete eller studier, om de vill stanna i Sverige efter 18-årsdagen.

Ola Möller, riksdagsledamot (S) i socialförsäkringsutskottet