Regeringen skiter i de som tar bussen

Vi måste tala klarspråk. Vi befinner oss mitt i en transportkris, och efter år av bränslepopulism är det förståeligt att den vanlige medborgaren främst tänker på bensinpriserna när hen reflekterar över situationen.

År av billigare vid pump-populism har fått folk att glömma bort de som trängs på en trång och dyr buss med en dramatenvagn full med veckans mat.

Det är som om vi ser en sketch framför oss, där politiker från olika partier, efter att ha kämpat om väljarnas förtroende, tuffposerat vid olika bensinstationer med armarna i kors. Men det är ingen som syns vid en busshållplats. Ingen talar om att priset på bussresor har ökat med 161 procent sedan 2001.

Det är som om vi ser en sketch framför oss, där politiker från olika partier, efter att ha kämpat om väljarnas förtroende, tuffposerat vid olika bensinstationer med armarna i kors. 

Gurgîn Bakircioglu

I dagens samhälle står vi inför ett avgörande vägskäl där vår klimatpolitik och vårt transportsystem kräver genomgripande förändringar. Trots att regeringen ständigt beklagar sig över höjda bensinpriser och försöker vinna sympati genom att framställa bilden av den hårt arbetande landsbygdsbon som drabbas, är det dags att se verkligheten rakt i ögonen: De fem miljoner bilarna i Sverige är inte det verkliga problemet i våra landsbygdsområden. Det är den bristfälliga kollektivtrafiken, som i många fall inte ens existerar, som utgör en av våra största utmaningar.

Kollektivtrafiken har fått mindre stöd från Tidöregeringen, samtidigt som stora summor har satsats på att sänka skatten på drivmedel och öka reseavdraget för bilister. Trots att priset på kollektivtrafik har stigit med 161 procent, vilket är betydligt mer än inflationen och prisutvecklingen för drivmedel, verkar regeringen inte bry sig om de som drabbats av dessa prishöjningar.

Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) försöker försvara regeringens prioriteringar genom att hävda att det inte är deras ansvar att kollektivtrafiken blivit dyrare. Han betonar vikten av att sänka kostnaderna för dem som är beroende av bilen för att Sverige ska fungera. Men samtidigt verkar regeringen inte prioritera dem som kan göra rätt för sig genom att välja kollektivtrafiken. I stället avvecklar de stöd till stadsmiljöavtal och stoppar nya initiativ för att underlätta resandet med kollektivtrafik.

En rapport som sitter på fler svar än vad infrastrukturministern gör är ”Sverigekortet”. Det är en rapport som vi i den gröna tankesmedjan Cogito publicerat tillsammans med Skiftet där vi föreslår ett billigt Sverigekort som ska gälla för hela landets kollektivtrafik. Om priset blir 500 kronor i månaden skulle Sverigekortet kosta staten cirka 10 miljarder kronor årligen. Detta kan tyckas vara en betydande summa, men jämfört med de 20 miljarder som enligt prognoser kommer att spenderas på att sänka bensinpriserna från 2025 framstår det som en investering med stor potential att skapa positiva förändringar för ökad jämlikhet och snabbare klimatomställning.

Andra europeiska länder har redan tagit steg i denna riktning, och det är hög tid för Sverige att följa deras exempel. Länder som Tyskland, Portugal, Frankrike och Österrike har visat vägen genom att slopa onödiga fossila subventioner och i stället satsa på kollektivtrafik. Det är dags för oss att sluta favorisera bilister på bekostnad av dem som väljer att åka kollektivt. Genom att göra kollektivtrafiken tillgänglig för fler, oavsett inkomst eller bostadsort, kan vi inte bara minska våra koldioxidutsläpp utan också bryta segregationen i samhället.

Det är tydligt att vardagspendlare drabbas hårt av dessa prishöjningar när vi ser de höga kostnaderna för månadskort i många regioner. Allt fler svenskar väljer att avstå från att använda kollektivtrafiken, trots dess betydelse för att minska trängsel och koldioxidutsläpp. För att främja en hållbar och rättvis samhällsutveckling är det därför avgörande att agera för billigare kollektivtrafik, vilket skulle gynna både miljön och människors plånböcker.

Slutsatsen är klar: Regeringen måste belöna de som åker kollektivt! Det betyder att göra livet lättare för de svenska fattigpensionärerna, ungdomarna, låginkomsttagare, hushållen och ortenbor med låga löner som kämpar med att få ihop vardagen. 
Budgetförslagen ligger redan på bordet. Varsågod, ta dem och säg att de är era.
Det är dags för en grön och social förändring där kollektivtrafik inte bara är ett alternativ för de som har råd, utan en grundläggande rättighet för Sveriges knegare, förortsbor och slantvändare. 

Gurgîn Bakircioglu
den gröna tankesmedjan Cogito