Annons:
Annons:

Rassoul Pourassad: AI låter politikerna slippa sitt ansvar

Den stora risken med snacket om AI är att det är ett enkelt sätt för beslutsfattare att undgå sitt ansvar.

Under ett seminarium på Stockholms universitet lyssnade jag på en AI-forskare som berättade om hur artificiell intelligens kan förändra allt. Forskaren exemplifierade med programvaror som kan förutse vem som i framtiden skulle kunna bli kriminell och som skulle peka ut vem som är den mest sannolike gärningsmannen.

Jag är långt ifrån”luddit”, men snacket om AI hit och dit framstår så ofta som modernt kvacksalveri. Den grundläggande funktionen är att ett datorprogram blixtsnabbt kan hantera mängder av befintliga data för att ge en analys utifrån förutbestämda ramar. Men data för en analys om vem som i framtiden kan begå brott har vi redan massor av. Det är knappast insikterna som saknas – vi saknar bara ork att göra något åt saken.

Vi vet redan att det går sämre i skolan för barn vars föräldrar inte är högskoleutbildade. Vi vet redan att Sverige är ett söndersegregerat land där ditt postnummer korrelerar med risken att hamna i kriminella cirklar. Det jobbar tusentals människor i socialtjänsten där ute som kan rabbla upp varenda möjlig riskfaktor. Vi ignorerar skriet från livslevande socialtjänstarbetare men babblar på om framtidens appar.

Sjukvård, äldreomsorg, utbildning, arbetsmiljö och arbetsvillkor, rättsväsende och rättssäkerhet är alla exempel på sådant som måste få kosta pengar, därför att kostnaden är priset för vårt utvecklade samhälle.

Den stora risken med snacket om AI är att det är ett enkelt sätt för beslutsfattare att undgå sitt ansvar. I stället för att satsa resurserna och ordna arbetsmiljön inom äldreomsorgen så gläds vi över tekniker som kan ersätta en verklig hand med en övervakande kamera. Är vi så ovilliga att finansiera mänsklig kontakt för dem som varit med och byggt upp vårt land?

Den stora politiska striden i det här landet kommer handla om vad som kommer få kosta. Majoriteten av statens verksamhet är sådant som inte sker på affärsmässiga grunder, utan i stället utgör grunden för vår civilisation. Sjukvård, äldreomsorg, utbildning, arbetsmiljö och arbetsvillkor, rättsväsende och rättssäkerhet är alla exempel på sådant som måste få kosta pengar, därför att kostnaden är priset för vårt utvecklade samhälle. Att en rättegång kan kosta många gånger mer än ett stulet belopp är ett tydligt exempel på det. Att rättvisa skipas på rättssäker grund kan inte effektiviseras bort med hjälp av algoritmer.

Men den enda möjligheten för politiker att vinna striden om vad som får kosta är att inte låta de mest absurda exemplen vinna mark. Förutsättningar för att ta del av välfärden måste vara jämlik. Det kan inte finnas provocerande särrättigheter för vissa därför att det minskar viljan att vara med och finansiera kostnaden.

Vill du som politiker effektivisera statens verksamhet? Snabba på rättsprocesser genom att finansiera nationellt forensiskt centrum. Korta vårdköerna genom att skjuta till i stället för att minska anslagen till sjukvården. Ta helhetsgrepp om det sönderslagna privatiserade läckaget vi kallar för välfärden. Det är mer värt än drömmar om buzzword-appar och finansieringen av en ny Prada-dräkt åt Barbara Bergström.

Rassoul Pourassad är student i juridik.

Fotnot: ”Luddit” är någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling på grund av de kulturella förändringar utvecklingen för med sig. ”Luddit” kommer efter Ned Ludd, Leicestershire, som på 1770-talet rasade mot maskinerna i en lokal strumpfabrik. Källa: synonymer.se