Pigg 60-åring fortsätter driva på S-kulturpolitik

Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF, har fyllt 60 år och i samband med det har jubileumsboken ”Kulturarbetarna, kulturpolitiken och socialdemokratin 1964–2024 KSFs första 60 år” getts ut (Hjalmarson & Högberg Bokförlag). En av författarna är Calle Nathanson och Aktuellt i Politiken får en pratstund med honom om hur föreningen spelat roll för utformningen av svensk kulturpolitik och var Socialdemokraterna står i dag i kulturpolitiken.

Calle Nathanson har skrivit boken tillsammans med författaren och journalisten Stig Hansén.

– Stig har gjort intervjuerna och jag har skrivit mer om kulturpolitikens utveckling. Det blev ett fint samarbete, säger Calle Nathanson, i dag studieombudsman och koncernchef på ABF Stockholm, men som själv varit ordförande för KSF.

Någon dag före intervjun har författarna presenterat boken på SocForum på ABF-huset i Stockholm.

Calle Nathanson tycker inte man behöver vara socialdemokrat för att känna att boken är intressant, det räcker att vara intresserad av kultur och kulturpolitik.

– Vi har satt in berättelsen om föreningen i ett sammanhang. Det handlar om kulturarbetare och kända personligheter som Per Olov Enquist, som varit med i föreningens arbete under åren. Människor som Olof Palme har varit med och påverkat och det har lett fram till att kulturutredningen kom till.

Kulturutredningen Calle Nathanson refererar till kallades ”Kulturrådet” och kom med sitt betänkande ”Ny kulturpolitik” som sedan ledde fram till regeringens proposition som två år senare, 1974, antogs.

– När Socialdemokraterna tyckte att nu har vi byggt en kulturpolitik, nu är vi klara, då tyckte inte föreningen det. Redan 1975, året efter att propositionen antogs, tyckte KSF att man inte visste vad Socialdemokraterna ville med kulturpolitiken. Och då var man ju ändå en del av socialdemokratin, föreningen var en del av partiet, men man tyckte att partistyrelsen inte var tillräckligt tydlig och gick ut med frågan ”Vad vill socialdemokratin med kulturpolitiken?”, berättar Calle Nathanson.

Skulle man kunna ställa exakt samma fråga i dag?

– Ja, man kan ställa samma fråga i dag. I dag är Ewa Carlsson ordförande i föreningen och hon är väldigt engagerad. Hon missar inte ett tillfälle att gå upp och prata för kulturen. Det är ett utsatt läge för både folkbildning och kultur med Tidöregeringen som gör kraftiga neddragningar. Vi har inte haft en så svag kulturbudget sedan 2004. Men vad gör då S i sin skuggbudget? De tvingas lägga tillbaka pengarna men tillför inga nya, så då är vi tillbaka på ruta noll. Det är för lite pengar även i sossarnas budget för att kulturen ska må bra.

Vilken roll har diskussioner om kulturpolitiken inom S i dag?

– Lawen Redar (kulturpolitisk talesperson S och S-gruppledare i kulturutskottet, reds. anm.) är en stark talesperson i kulturutskottet och inåt mot partiet och det är bra för kulturen. I partiprogrammet som ska läggas fram på kongressen kommer demokrati först och sedan faktiskt kultur. Det har jag inte varit med om förut och det säger ändå något. Det lovar ändå gott.

Lawen Redar intervjuas i boken och det görs även partisekreterare Tobias Baudin.

– Det är intressant att höra honom som partisekreterare prata starkt för kulturen. Det är viktigt. Det är det som föreningen är bra på, att återkomma till ledande personer som inte bara är kulturpolitiker. Att påminna, konstaterar Calle Nathanson.

Hans personliga favorit under de år boken behandlar (1964–2024) är etableringen av föreningen med Molly Åsbrink, som var en vis- och romanssångerska från Västerbotten, i spetsen och som redan 1962 agerade för att en socialdemokratisk kulturförening skulle bildas.

– Man hade ju redan lagt grunden för en välfärdspolitik, men kulturpolitiken var en tegelsten till som skulle läggas till bygget. Tillsammans med sin man Ulf Bergengren, aktiv i arbetarekommunen i Stockholm, ser Molly till att KSF bildas 1964. På bara några år är man uppe i 700 medlemmar. Så det där är en spännande tid, säger Calle Nathanson.

Han framhåller även en period då han menar kulturpolitiken var lite avsomnad, före den socialdemokratiska partikongressen 2017. Då var han själv en del av KSF och föreningen la motioner till arbetarekommunen i Stockholm för att ett nytt kulturpolitiskt program skulle tas fram. Efter några vändor med bland annat en debattartikel som personer som Lena -Endre och Henrik Schyffert skrev under gick partiet slutligen med på att ta fram ett nytt kulturpolitiskt program 2018. 

– Jag tycker ändå att vi är i ett stim, kulturpolitiken har fått större utrymme inom Socialdemokraterna. Men sedan hur det kommer att se ut om S kommer i regeringsställning, ja det är en förhandlingsfråga, säger Calle Nathanson.

Ibland sägs det att det enda parti som har en kulturpolitik är Sverigedemokraterna. Stämmer det?

– De har fattat att kulturen flyter uppströms politiken. Kultur påverkar politiken i ett senare skede. Kanske ska man läsa S partiprogram där demokrati och kultur kommer först som att sossarna har hängt med, säger Calle Nathanson med ett skratt.