Peter Gerlach: Kommer hushållen klara vintern?

Visst har det blivit dyrt? Har de höjt priset på lunchen igen? Såg du att två paket kaffe kostar 100 spänn nu? Nyss fick man ju tre för 100.

Så här låter det i många lunchrum i Sverige. Att prata prisökningar har blivit som att prata om vädret. Och likt höstrusket så drabbar priserna oss alla.

Livsmedelspriserna steg med 16 procent de senaste 12 månaderna.

Den samlade inflationen var 9,7 procent i september 2022. Det betyder att genomsnittet av alla varor och tjänster som konsumeras blivit nästan tio procent dyrare jämfört med vad de var för 12 månader sedan. Som de flesta genomsnitt döljer dock inflationssiffran en stor variation. Många priser steg snabbare än tio procent. Livsmedelspriserna steg med 16 procent de senaste 12 månaderna. Bensinpriset har gått från drygt 17 kronor förra hösten till drygt 22 kr nu (nästan 30 procent). Priset för att låna pengar, räntan, på rörliga bolån har gått från ca 1,3 procent till drygt tre procent (en ökning med cirka 140 procent).

Men värst av allt har prisökningen på el varit. Priset på el började stiga hösten 2021 från att ha legat på cirka 50 öre per kilowattimme under det senaste decenniet. I augusti var dock priset i södra Sverige drygt tre kr och i september 2,50 kr. En ökning på 400–500 procent jämfört med vad det brukade vara.

Inflation mäts genom att väga samman prisutvecklingen på alla de varor och tjänster som hushållen konsumerar. Men var och en av oss har sin egen smak och sina egna behov och konsumerar därför vår egen blandning av olika varor och tjänster (vår egen konsumtionskorg). Inflationen i samhället i stort speglar därför inte nödvändigtvis det enskilda hushållets inflation. Hur du bor, hur din familjekonstellation ser ut, hur du tar dig till jobbet eller studierna. Allt detta har stor betydelse för hur mycket eller lite just du påverkas av prisökningarna.

Även om arbetarklassen i Sverige inte nödvändigtvis möter en högre inflation än andra samhällsklasser är man tydligt hårdast pressad av inflationen. Detta beror helt enkelt på att arbetarhushållens marginaler är mycket mindre.

Låt oss tänka oss ett par som, likt ungefär hälften av LO-förbundens medlemmar, bor i småhus. Just det här huset värms med värmepump och har en ganska normal årsförbrukning av el på 20 000 kWh. De bor i en mindre kommun i södra Småland, låt oss säga Alvesta, har två barn som är fem och åtta år gamla och en bil som används dagligen för att pendla tre mil enkel väg samt att skjutsa till fotbollsträningar och storhandla på helgerna. En av föräldrarna jobbar heltid som processtekniker i industrin och den andra 80 procent som vårdbiträde i hemtjänsten.

Med priserna som rådde större delen av 2021 klarade sig vår Alvestafamilj helt okej. Baserat på konsumentverkets normkonsumtion och det liv vi skisserat upp har de inkomster på knappt 45 000 kronor efter skatt vilket och löpande utgifter på cirka 38 000, med ungefär 7 000 kronor över i månaden till sparande, presenter, semestrar, alkohol, kafé och restaurangbesök med mera som inte är inkluderade i våra löpande utgifter. Men den här marginalen äts upp fort med dagens prisökningar.

Elpriset är den överlägset största utmaningen. Om elpriset sticker från 50 öre till fyra kronor (så som många prognosmakare förutspår för vintern) innebär det en kostnadsökning för vårt hushåll med 90 000 kr på ett år eller 7 500 kr en genomsnittlig månad (mer på vintern men mindre på sommaren).

Därefter blir de stigande räntorna en utmaning och med 1,5 miljoner kronor i lån innebär det knappt 2 000 kr mer i månaden i höjda räntebetalningar.

Lägg därtill höjda matkostnader med 1500 kronor i månaden, bensinkostnader med drygt 600 kronor i månaden och övriga konsumtionsutgifter (telefoni, kläder mm) med drygt 1000 kronor i månaden.

Även om alla LO-hushåll i Sverige inte ser ut som vår Alvestafamilj är dagens prisuppgång så bred att alla känner igen sig i något. Det är också lätt att förstå hur denna breda uppgång helt tömmer marginalerna för många hushåll som kanske klarar enskilda utgiftssmällar men inte när det smäller överallt samtidigt?

Politiken kan inte skydda oss mot alla eventualiteter, men den kan hjälpa till för att göra livet lite lättare.

Den överskuggande frågan är just nu elpriset som måste pressas tillbaka. Både för att den är den dominanta risken för hushållen och för att el är en insatsvara i mycket produktion. Ett högt elpris tvingar såväl industrin som din lokala pizzabagare att höja sina priser för att täcka sina kostnader. Här finns goda argument för att staten ska ingripa i marknaden i syfte att driva ner priset snarare än att bara kompensera hushållen i efterhand för höga kostnader.

Vissa bidrag och försäkringar behöver justeras. Ett exempel är barnbidraget som höjdes senast 2018 och när inflationen når tvåsiffriga belopp räcker bidraget till allt mindre.

Reglerna kring amortering bör bli mer flexibla. Ingen är hjälpt av att enskilda hushåll tvingas blancolåna för att klara sina amorteringar.

Den höga inflationstakten är inte här för att stanna. Priset på el och bränsle drivs till stor del av Rysslands invasion av Ukraina. Även om Europas relationer med Ryssland inte normaliseras på många år kommer Europa att successivt anpassa sig till situationen. Men att inflationen förväntas falla tillbaka under nästa år är en klen tröst här och nu för vår Alvestafamilj som ser sina kostnader öka med 12 000 kr i månaden. De och många andra hushåll behöver hjälp att övervintra.

Peter Gerlach är LO-ekonom med fokus på svensk finanspolitik.