Partiledningens nya platta – inspelad hos ABBA-Benny

Partiledningen släpper sin nya platta! Med Stefan Löfven och Ingvar Carlsson, LO-ledningen, S-ministrarna med flera arbetarrörelseprofiler bakom mikrofonen.

Inspelad i självaste ABBA-Benny Anderssons studio.

I samband med partikongressen i Örebro i helgen släpps nu den nya skivan ”Socialdemokraternas Jubileumskör – På rätt sida av historien” på Spotify. Inom kort kan du köpa den på vinyl också.

Ja, du läste rätt. Det handlar om en riktig skivinspelning som gjorts under stort hysch-hysch i Benny Anderssons studio på Skeppsholmen i Stockholm. Dit har en lång rad kända S-namn tagit sig under vintern för att sjunga in klassiska arbetarsånger på nytt.

– Det har varit väldigt kul. Det är ju på många sätt ett vansinnesprojekt. Bara att få ihop alla kalendrar har varit en jätteutmaning, säger Jesper Eneroth som är producent bakom skivan.

Eneroth (till vänster i bild ovan), S-gruppledare i kyrkomötet, kläckte idén under ett sammanträde med partistyrelsen.

– Vi hittar på för få kul grejer i rörelsen, vi borde göra något oväntat och roligt. Kan vi inte göra en nyinspelning av arbetarrörelsens sånger? Vi har inte gjort det sedan mitten av 70-talet.

– Vi sa också direkt att vi vill inte hyra in proffssångare, utan vi gör det här själva.

Projektet växte, och växte och växte! Trots att partiledningen var fullt upptagen med den mest komplicerade regeringsbildningen i mannaminne, tände alla på idén.

Så förhandlingar om formuleringar i januariavtalet fick samsas med textmemoreringar och sökande efter rätt tonart och politisk tonträff av ett mer konkret slag.

– I samband med januariavtalet har det diskuterats att Socialdemokratin också måste hitta vår egen stämma, tydliggöra vår egen röst. Jag tycker att arbetarrörelsens sånger både är viktiga och identitetsskapande. De ger en blick bakåt i tiden var vi kommer ifrån men också vart vi är på väg, säger Jesper Eneroth.

– Jag tycker generellt att vi är lite för tråkiga och riskminimerande. Vi vågar inte köra på det som faktiskt är kul.

Till slut var större delen av regeringen med på vagnen, hela LO-toppen, ABF, sidoorganisationerna SSU, S-kvinnor, S-studenter, engagerade att sjunga med en röst under namnet ”Socialdemokraternas Jubileumskör”.

Partiet, LO och ABF ställde upp med finansieringen. Jesper Eneroth bokade studiotid i hos självaste Benny Andersson.

S-skivan är för tydlighetens skull inget officiellt samarbetsprojekt mellan Socialdemokraterna och Benny Andersson, vilket Eneroth betonar.

– Vi hyrde in oss i RMV:s studio på Skeppsholmen. Men Benny Andersson med sitt genuina intresse för folkmusik, följde inspelningen på plats med stort intresse.

Så nu finns ”Arbetets söner”, som August Palm spred under sina agitationsresor, inspelad på vinyl med ”arrangemang: Benny Andersson”.

En som nog känner en extra stor stolthet över det i sin himmel är nog Benny Anderssons farfar, den dragspelande fackföreningsmannen Efraim Andersson, som var kassör i snickarnas fackförening, sedermera Byggnads.

– Farfar var en mycket omtyckt figur och gjorde mycket nytta. Olof Palme visste om det också. Sista gången vi träffades sa han: ”Jag har en hälsning från din farfar”, berättade Benny Andersson i samband med att han gjorde filmmusiken till Palme-dokumentären för MITT I.

Extra roligt för Stefan Löfven dessutom som har ett särskilt gott öra till Benny Anderssons orkester. När partistyrelsen skulle ge Löfven ett förhandsex av Benny Anderssons nya skiva i present på 60-årsdagen 2017 överraskade Benny med att överlämna den personligen.

Det var en känslosam uppslutning i studion och många kära återseenden under mycket speciella omständigheter. Gamla partisekreteraren Bosse Toresson kom med dragspelet under armen. Enn Kokk, som gjorde Joe Hills sånger populära i Sverige och förnyade Tidens sångbok, fick göra ännu en musikhistorisk insats. Ikoner som Ingvar Carlsson, Ingela Thalén, Margareta Winberg, Wanja Lundby-Wedin och Birgitta Dahl stämde upp.

Ulla Löfven är med. Olle Burell spelar fiol och Jesper Eneroth trumpet.

– Det här är något av det roligaste jag har gjort, säger Jesper Eneroth som agerade körledare, dirigent och producent.

– Det som har präglat det här projektet är en stor samhörighet. Man får en gemensam upplevelse av att sjunga tillsammans. Det är också väldigt kul att träffas i andra sammanhang än man är van vid.

Det var glädjefyllda dagar, gemenskap, skratt, men också en känsla av högtidlighet och allvar.

Redan under valrörelsen hade devisen att stå ”på rätt sida av historien” blivit ett begrepp. Att högerextrema krafter nu gör anspråk på regeringsmakten, 100 år efter demokratins genomförande, är extra utmanande för arbetarrörelsen. Att SD-ledaren Jimmie Åkesson försöker göra folkhemmet till en nationalistisk vision likaså.

Att nyinspelningen av klassiska arbetarsånger fick namnet ”På rätt sida av historien” säger således även något om det politiska läget i dag och behovet av en fortsatt stark socialdemokrati.

– Tänk vilken styrka det är att vi kan sjunga samma sånger i 130 år utan att ändra grundvärderingar. Jag tror inte att Sverigedemokraterna idag vill sjunga de sånger som gällde när de startade sitt parti. Eller när Jimmie Åkesson gick med på 1990-talet. Vi kan göra det för våra ideal om frihet, jämlikhet och solidaritet, de är eviga.

Sex klassiska sånger har valts ut: ”Internationalen”, ”Arbetets Söner”, ”Arbetets kvinnor”, ”Vi bygger landet”, ”Bella Ciao” och ”Alla tillsammans”.

De ska representera olika epoker. Det sena 1800-talets samlingstid, det tidiga 1900-talets kamp för demokratin, 1930- och 1940-talens upp­byggnad av folkhemmet och kampen mot fascismen, och slutligen 1960- och 1970-talens välfärdsbygge.

Att just Jesper Eneroth var den som tog sig an uppgiften är inte överraskande. Han har ett dokumenterat historisk och musikaliskt intresse. För ett par år sedan såg han till att samla in alla Första maj-märken genom 125 år så det nu finns en originaluppsättning i partiets ägo. Lagom till Första maj i år kommer också boken ”Förkämpar & Paroller”.

– Vi har faktiskt historien på vår sida. Och det är en fantastisk historia. Vi är det enda partiet i Sverige som aldrig har behövt byta namn. Jag tycker vi ska vara stolta över vår historia. Det är bakgrunden till mitt engagemang i de här frågorna, därför tycker jag att det är viktigt med gamla märken, röda fanor och arbetarsånger.

Är skivinspelningen bara en kul grej eller har den någon politisk betydelse? Det finns en stark symbolik i arbetarsången som sådan: Att många människor kommer samman och sjunger med en röst om sina gemensamma värderingar, om sina drömmar. Ideologierna dog som bekant inte i slutet av 1900-talet och vi ser nu en ny demokratistrid segla upp.

Möjligen skulle en spinndoktor tycka att det vore viktigare att kommunicera förnyelse och det där framtidspartiet som Socialdemokraterna än att besjunga sin egen förvisso framgångsrika historia på vinyl.

– Vi ska inte bli nostalgiska. Vi ska inte längta oss tillbaka. Men vi ska titta på historien som en öppen bok med idéer som vi kan hämta inspiration ifrån, säger Jesper Eneroth.

Det fanns inget nostalgiskt med folkhemsbygget, det var modernt, framhåller han.

– Ta succévalet 1968. Där kan vi snacka om framtidsparti på riktigt. Med långtgående provisoriska utopier, med paroller som ökad jämlikhet, att vi ska bygga en miljon nya bostäder, att vi vill omdana samhället och införa social och ekonomisk demokrati.

– Det betyder inte att vi inte ska ställa upp på januariavtalet. Det betyder att vi ska ha klart för oss vilken vision vi har.  Vi behöver ett mål, att vi pratar om det riktigt stora frågorna. Då kan vi hämta styrka i arbetarsångerna.

Foto: SSU

SOCIALDEMOKRATERNAS JUBILEUMSKÖR

Jerry Adbo, Nasra Ali, Magdalena Andersson, Ibrahim Baylan, Roger Berzell, Kjersti Bosdotter, Philip Botström, Sven Erik Bucht, Olle Burell, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Anna Ekström, Jesper Eneroth, Tomas Eneroth, Heléne Fritzon, Therese Guovelin, Peter Gustavsson, Lena Hallengren, Anton Jordås, Ida Karkiainen, Enn Kokk, Ann Linde, Lars Linder, Wanja Lundby-Wedin, Stefan Löfven, Ulla Löfven,  Carina Ohlsson, Ardalan Shekarabi, Annika Strandhäll, Bo Toresson, Ingela Thalén, Karl-Petter Thorvaldsson, Andrea Törnestam, Margareta Winberg.