Partiledarnas bostadsaffärer – politisk sprängkraft

Ebba Buschs strid för att driva igenom husköpet av 81-åriga ångerfulla Esbjörn oroar kristdemokrater.

– Flera av Ebbas närmaste förklarade för henne att det här är en affär som skadar dig, som skadar partiet, säger en KD-källa till DN.

– Varför skulle jag backa när vi har varit överens och jag har gjort allting rätt, säger Ebba Busch.

Men den politiska skadan riskerar att bli stor oavsett om Busch vinner eller förlorar rättstvisten, att hon visar sig ha fel eller om hon driver Esbjörn från huset.

– Juridiskt har hon sitt på det torra, men det uppfattas inte så, säger Stig-Björn Ljunggren politisk chefredaktör på Sydöstran.

Tidigare S-ledaren Håkan Juholt position skadades allvarligt av att han sökt full ersättning för dubbelt boende trots att han delade lägenheten med sambon. Att det senare visade sig att riksdagens blanketter varit otydliga hjälpte föga.

Pudeln, återbetalningen och förlåt mig-turnén fördjupade krisen.

– Det är inte bara affären som sådan utan hur man hanterar den, säger Ljunggren,

I Buschs fall har krishanteringen istället lett till anmälan för förtal. Från att först öppna för att dra tillbaka köpet hävdar nu Busch att den hårda linjen är för att Esbjörns inte ska omyndigförklaras.

– De har hotat använda min offentlighet för att inom citationstecken hänga ut mig i media, försöka få mig att framstå i dålig dager, säger nu Busch till DN.

Detta var exakt det som Kristdemokraterna och Alliansen ägnade sig åt inför maktskiftet 2006. Då var det Göran Perssons husaffärer som användes för att få S-ledaren att framstå i dålig dager.

Alliansen hade utsett en särskild grupp för att utmåla S som korrupta, ledd av KD:s gruppledare i riksdagen, Stefan Attefall. Gruppen presenterade rapporter om enpartistaten Sverige och om Pär Nuders (S) ”olämpliga karaktärsdrag”.

Perssons köp av en sörmländsk jordbruksfastighet 2004 var en symbol för svikna ideal under epitetet godsherre.

– Det var väl inte så mycket herrgård. Men det handlar ju om hur det uppfattas inte om hur det är. Och det är det som är Ebba Buschs problem nu, säger Stig-Björn Ljunggren.

Kampanjen lyckades bra. ”Här har du herr och fru statsministers egen herrgård”, skrev Aftonbladet 2005 under rubriken ”Perssons lyxbygge”. Efter valet skrev Sydsvenskan att en av Perssons största felbedömningar var ”hans bisyssla som godsherre”.

Ett exempel på tonläget från FP-ledaren Lars Leijonborg i en partiledardebatt 2005:

– Det har blivit så tydligt att den arbetarrörelse som innehar regeringsmakten förknippas med att dela ut värdefulla hyreskontrakt till varandra och till släktingar och isolera sig i sina herrgårdar.

– Måste jag påminna om Anna Johansson-Visborgs stiftelse, om hyreskontrakten och sommarstugorna i LO? Måste jag påminna om det enorma avståndet till maktens välmående herrgårdar som man upplever i utanförskapets desperata förorter?

Bostadsmoralismen biter extra bra på partiledare med dalande status, menar Stig-Björn Ljunggren. Persson var på väg ut och Buschs lyskraft har avtagit rejält visar opinionsundersökningar.

– Då blir det här värre. Man har redan blodvittring på dem.

Anna Johansson-Visborgs-skandalen 2004 handlade om att stugor avsedda för att hyras ut till behövande LO-kvinnor även hade gått till fackliga styrelseledamöter.

Att utnyttja kontakter för att sno åt sig en attraktiv bostad avsedd för fattiga kvinnor ansågs extra allvarligt.

– Lägenheter som skulle gå till behövande kvinnor. Det var det värsta som jag har läst om på länge. Det mullrar i bostadsköerna och folkhemssjälen, sa Nina Lundström (FP).

– Fisken ruttnar från huvudet och nedåt. Politiker med höga löner anser sig vara behövande och därmed ha rätt att mygla till sig en lägenhet, sa Marietta de Pourbaix-Lundin (M).

Men det gällde uppenbarligen även M-politiker.

När Ulf Kristersson blev socialborgarråd i Stockholm 2010 fick han via kontakt med Ersta Diakonisällskaps vd Thorbjörn Larsson, för övrigt KD-politiker, ett lägenhetskontrakt på femrummare på Södermalm.

Inte nog med att lägenheterna var avsedda för i första hand ”misshandlade/våldsutsatta eller sexuellt utsatta kvinnor som behöver ett första eget boende för att påbörja ett nytt liv”, i andra hand till personal, i tredje hand till personer som av sociala skäl behöver bostad.

Kristersson hade dessutom som socialborgarråd dessutom ansvar för vårdkontrakt med Ersta Diakoni värda fem miljoner/år. En polisutredning om mutbrott startades därför.

Kristersson friades för att han inte satt personligen i de sociala utskott som formellt beslutade om pengarna till Erstas verksamheter.

– Jag tänkte inte tanken att någon skulle komma på att det skulle vara fel, sa Kristersson i SR om affären 2018.

Kristersson reagerade inte över att kontraktsskrivningen skedde hemma hos Larsson som bjöd på fika eller på att han fick lämna in en lång ”önskelista” om renoveringar till värden inför inflyttningen, bland annat ett nytt kök.

Thorbjörn Larsson, som satt i KD:s partistyrelse 2011–2013, bodde för övrigt själv med sin familj i Erstas paradvåning på 225 kvadratmeter med drömutsikt över Fjällgatan och betalade mindre än hälften av marknadshyra, 7 633 kr/mån, genom att felaktigt klassa den som prästerlig representationsvåning.

KD:s bostadspolitiska talesperson Caroline Szyber hade hög moralisk svansföring och KU-anmälde 2016 utrikesminister Margot Wallström (S) för att tillfälligt ha fått hyra en lägenhet av Kommunal.

Szyber anförde att kötiden för en lägenhet i Stockholm minsann kunde vara 30 år. Szyber föll dock på eget bostadsmoraliskt grepp och avgick inför valet 2018. Detta sedan Aftonbladet avslöjat att hon låtit riksdagen stå för familjens privata hotellkostnader till Rom och Venedig.

Även Moderaterna KU-anmälde Wallström och menade att man inte kunde vara säker på Wallström inte ”skulle låta sitt agerande påverkas… av en sådan stor förmån… och att redan intrycket av att det kan påverka är illa nog.”

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som forskar om korruption säger i en kommentar till AiP att han inte vill uttala sig om enskilda bostadsaffärer, men generellt gäller att:

”Det som kan vara särskilt allvarligt är väl om någon politiker tar emot bostäder av olika företag eller intresseorganisationer eftersom det kan skapa misstankar om att politikerna i sina beslut kommer att särskilt gynna de organisationer de fått bostäderna ifrån. ”

Åklagaren avfärdade det för mutbrott avgörande tjänstesambandet mellan utrikesministerposten och kommunalarbetare. Då var sambandet tydligare i fallet Kristersson.

– Drevet varierar beroende på vilket partiet företrädaren kommer ifrån. Ebba Buschs fall hade det varit en moderat hade vi nog inte varit lika förvånade. Vi förväntar oss att moderater vill göra en bra affär, men Ebba Busch företräder ett parti som står på äldres sida, säger Stig-Björn Ljunggren.

De andra partiledarnas bostadsaffärer då?

Även Annie Lööf (C) fick 2011 kritik för att kvittera ut över 130 000 kronor i kostnadsersättningar från riksdagen. Detta genom att vara skriven i makens tidigare lägenhet i Värnamo och inte tillsammans med maken i bostadsrätten i Stockholm.

V-ledaren Nooshi Dadgostar, som gjorde politisk karriär på motståndet mot utförsäljningar av allmännyttan i Botkyrka, har flyttat till en bostadsrätt i Stockholm.

L-ledaren Nyamko Sabuni, som själv bor i villa i Täby, föreslog nyligen att en ny särskild boendeform för fattiga skulle inrättas. Förslaget har fått kritik för att skapa fler stigmatiserade bostadsområden och inlåsningseffekter, vilket det finns många exempel på i andra länder.

Stefan Löfven fick en central tvåa när han fick jobb på IF Metall i Stockholm. Han hade kvar kontraktet en tid som partiledare, men har nu sagt upp den.

Löfvens situation är jämförbar med Carl Bildts, vars lägenhet på Östermalm var en bostad som försvarsstaben erbjöd hans far när familjen flyttade upp från Halmstad. Familjen behöll dock lägenheten, som sedermera blev bostadsrätt och ett miljonklipp för moderatledaren.

En socialdemokratisk statsminister däremot känner trycket att lämna ifrån sig lägenheten till bostadsförmedlingen. Man ska inte gå före i kön.

– Det har alltid funnits ett bostadsbestånd inom fackföreningsrörelsen som de har använt för rekrytering. I och med att det är ett sådant högt tryck på bostadsmarknaden så uppmärksammas det mer i dag: ”Hur fick du det kontraktet?”, säger Stig-Björn Ljunggren.

Märta Stenevi (MP) är ny bostadsminister och kan få problem med frågan om marknadshyror i januariavtalet.

Jimmie Åkesson (SD) har inte haft några privata omskrivna bostadsaffärer. Däremot har Sverigedemokraterna, till skillnad från KD i fallet Szyber, valt inte sparka Patrick Reslow som vid 14 tillfällen bott med familjen på dyra hotell på riksdagens bekostnad.

Stefan Attefall (KD), som ledde arbetsgruppen mot Göran Persson, blev sedermera bostadsminister. Attefall löste då bostadsfrågan genom att under ett år vägra att lämna sin riksdagslägenhet till sin efterträdare.