Debatt: Om de danska socialdemokraterna och asylrätten
År 2015, den stora flyktingströmmens år, var det – liksom idag – viktigt att försvara asylrätten. Det är en rätt för ankommande till individuell prövning av skyddsbehov enligt Genevekonventionen, och i förekommande fall få dessa tillgodosedda genom uppehållstillstånd. Förfärliga krig i Europas närområde ger starka humanitära skäl för det.
De som år 2015 initierade en diskussion om att Genevekonventionen var omodern och överspelad, och att det var nödvändigt att nationellt volymbestämma mottagningen, var i många fall (inte alla) exempel på en opinion som oavsett invandringens storlek alltid anser att den är för stor.
Dock kom redan år 2015 nära hälften av de asylsökande från icke-krigsdrabbade områden (främst i Afrika). Prognoser över befolkningsutveckling i ett hundraårsperspektiv ger starka skäl för att anta att Europa kommer att ställas inför ett kraftigt ökat migrationstryck just från Afrika, av människor som inte flyr från krig och förföljelse, utan söker ett bättre liv.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det finns ingen anledning att moralisera över detta. Det ligger i människans natur.”[/blockquote]
Det finns ingen anledning att moralisera över detta. Det ligger i människans natur. Men det kommer att utsätta mottagningsländer för påfrestningar och sannolikt eskalerande motsättningar mellan såväl inrikesfödda som mellan inrikes- och utrikesfödda.
Att försöka stänga gränser nationellt är ingen lösning, dels därför att det skulle kräva våldsinsatser som är främmande för de öppna och toleranta demokratier vi eftersträvar, dels därför att migrationstrycket kan befaras bli så starkt att enbart repressivt gränsskydd inte klarar att hålla emot.
Ytterligare en viktig omständighet är att Europas länder med åldrande befolkningar är i behov av en ganska stor immigration för att klara produktion, välfärd och pensionssystem
Att sortera bort flyktingar och bara ta emot arbetskraftsinvandrare är heller ingen lösning. Ser vi till globala migrationsströmmar är skillnaderna små och gråzonen mellan dessa grupper stor. Utbildningsnivån är ungefär den samma, och sett med några års perspektiv är inlemmande i det nya landets samhälls- och arbetsliv ungefär den samma.
Enda sättet att klara situationen synes vara att EU samordnar en gemensam migrationspolitik som svarar mot humanitära krav, demografiska behov och ett yttre gränsskydd i ordnade former. Det kan knappast bygga på asylrätten från Andra världskriget, som idag lider av betydande rättssäkerhetsproblem till följd av gråzonen mellan skyddsbehövande och sökare av bättre liv.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Medan få talar om migrationstryckets sannolikt väldiga volymökning på sikt, överdriver många dess negativa konsekvenser idag.”[/blockquote]
Man kan i detta perspektiv se de danska socialdemokraternas förslag i ett försonande ljus – men då blundar man för att det föregår förlopp med 50 till 100 års tidshorisont. Vi är inte där än. Medan få talar om migrationstryckets sannolikt väldiga volymökning på sikt, överdriver många dess negativa konsekvenser idag.
Framför allt blundar man för att dessa frågorna inte kan lösas inom nationella ramar. Oavsiktligt eller med valtaktisk spekulation hamnar man nära dagens främlingsfientliga och bakåtsträvande läror med rasistiska övertoner.
Man må beklaga att vi idag tycks stå långt ifrån en gemensam EU-politik i migrationsfrågor. Men verkligheten tränger sig på – antingen som mardröm eller fungerande kompromiss.
De danska socialdemokraterna bör ansluta sig Europalinjen och inte söka chauvinistiska särlösningar.
Anders Nilsson, författare och socialdemokratisk idédebattör
