Oktobersveket: Så påverkas välfärden, klimatet & ekonomin av nya högeröverenskommelsen

En snabbanalys ger vid handen att det på samtliga utpekade områden finns allvarliga problem som kommer att drabba vanligt folk, samt oansvariga brister. Men överenskommelsen innebär också flera punkter som även en socialdemokratisk regering hade genomfört:

Samarbetsformerna

1. Det största högerpartiet – Sverigedemokraterna – sitter inte med i regeringen. Det är ett svek mot SDs väljare. Det är tydligt att SD-ledningen inte vill vara med och ta regeringsansvar, utan vill fortsätta kunna vara ett missnöjesparti – men ändå få inflytande över regeringens politik.

2. SD-styrning av regeringspolitiken. Liberalerna har beslut på sitt landsmöte om att SD ska få så lite inflytande som möjligt över regeringens politik. Överenskommelsen om att SD ska ha ett ”överrockskansli” i regeringskansliet är ett uppenbart svek mot det löftet.

3. Oklarhet. Överenskommelsen om ”samarbetsprojekten” gäller bara i ett år. Därefter är det i hög utsträckning osäkert vad samarbetet ska omfatta.

4. Projektformatet. Uppgörelsen bygger på sju ”samarbetsprojekt”. Det är en dålig form för att driva samhällsutveckling. Projekt sträcker sig över en begränsad tid. Seriös reformpolitik och samhällsutveckling kräver långsiktighet.

5. Krånglig och byråkratisk överenskommelse. Oktobersveket är mycket krångligt och byråkratiskt formulerat. Det beror på att partierna inte litar på varandra. Det är djupt problematiskt att ha ett regeringssamarbete som bygger på en sådan brist på förtroende för varandra.

6. Budgetramverket ligger fast. Det är förvisso bra, men lär bli svårt att hålla om allt i överenskommelsen ska in. Risken är stor att högerregeringen kommer att bygga upp stora underskott – vilket spär på de redan höga räntorna.

7. Vad gäller på områden som inte omfattas? Utrikes- och försvarspolitiken omfattas inte av överenskommelsen. Här har SD valt att ge bort inflytande till de övriga partierna. Det är förvisso bra att SD hålls borta från direkt inflytande över regeringens utrikes- och säkerhetspolitik. Men innebär det att SD nu ska vara ett oppositionsparti i dessa frågor? Vad innebär det för regeringens legitimitet i dessa frågor? Partiet har dessutom fått de tunga posterna som utskottsordförande i riksdagens utrikes- och försvarsutskott. Vad händer om de där går emot utrikes- eller försvarsministrarna? Det finns stor risk att dessa så viktiga områden blir mycket svajiga. Regeringspartierna samlar knappt 30 procent av väljarstödet. Med vilken kraft och demokratisk legitimitet kan en sådan regering driva utrikes- och försvarsfrågorna. Ett sätt att säkra detta vore att ha ett närmare samarbete med Socialdemokraterna i dessa frågor.

Hälso- och sjukvård

8. Inga löften om ökade resurser till sjukvården. Högerpartierna är till skillnad från Socialdemokraterna i regeringsställning inte beredda att tydligt och kraftigt öka resurserna till svensk sjukvård. Trots att behoven är stora och personalen redan går på knäna.

9. Fortsatt och stärkt marknadsstyrning och vinstuttag. Högerpartierna är inte heller beredda att minska det bortfall av resurser som kommer med stora vinstuttag till privata vårdbolag. Tvärtom kommer privatiseringar och marknadsstyrningen att stärkas.

10. Utredning av statligt huvudansvar för sjukvården. Det finns nu stor risk att behoven av att stärka och utveckla svensk sjukvård begravs i en stor byråkratisk organisationsprocess. Tillgången till vården behöver stärkas här och nu. Ett förstatligande är en gigantisk process, som skulle hämma nödvändig förstärkning här och nu.

11. Ökad styrning och uppföljning av statliga medel till sjukvården. Det är förvisso inte fel att ha en bättre kontroll över att statliga bidrag går till vård i stället för till skattesänkningar. Men detta riskerar att leda till ett svårt dubbelkommando, där delar av resurserna till sjukvården styrs regionalt, och delar statligt. Det kommer att kräva en omfattande byråkrati och bäddar för allvarliga konflikter mellan stat och region om styrning, prioritering med mera. Dessutom riskerar prestationsbaserade statsbidrag att leda till att principen om vård efter behov drabbas.

12. Inga löften om LSS. Trots höga tonlägen från flera av högerpartierna tidigare, så finns det inte med några löften om att stärka assistansen.

13. Sjukvårdskontroller på apoteken. Ett riktigt problematiskt förslag, som riskerar att göda privatägda apotek som a) vill sälja mediciner, och b) inte har någon koppling till övriga vårdkedjan.

14. Tandvårdsreform. Högerpartierna säger sig vilja utreda ett högskostnadsskydd inom tandvården. Det är bra. Men det är redan gjort. Av den socialdemokratiska regeringen. Om man vill gå vidare med det, så är det bara att ta den utredning som Veronica Palm (även ledarskribent på här på AiP) gjorde. Det finns många poänger med en sådan reform. Men den är dyr, och riskerar att göda privata tandläkare som tar ut högre priser. Det stora problemet för högerpartierna är att de inte har berättat om och hur de skulle vara beredda att finansiera en sådan reform. Särskilt eftersom Moderaterna motsätter sig alla skattehöjningar. Det innebär sannolikt nedskärningar på annat håll.

15. Flera förslag är redan påbörjade av den socialdemokratiska regeringen eller är helt okomplicerade, till exempel kompetensförsörjning till vården, fast läkarkontakt, kommunala läkare, språkkrav inom äldreomsorgen med mera.

16. Mycket lite om äldreomsorgen. Under pandemin sa alla att det var viktigt att äldreomsorgen aldrig mer skulle glömmas bort eller nedprioriteras. Ändå saknar högerns överenskommelse – vid sidan av den redan påbörjade reformen om språkkrav – några större satsningar på att stärka kvaliteten inom hemtjänsten och på äldreboenden.

17. Mycket lite om vård- och omsorgspersonalens arbetsmiljö. Inga förslag om att slopa delade turer med mera. Detta var satsningar som hade genomförts av en socialdemokratisk regering.

Klimat och energi

18. Sänkt reduktionsplikt. Högerpartierna bidrar aktivt till att öka koldioxidutsläppen (med uppemot sex miljoner ton) genom att sänka den så kallade reduktionsplikten till EUs miniminivå. Det är ett allvarligt bakslag för klimatansträngningarna, och gör det nästintill omöjligt att nå klimatmålen till 2030.

19. Satsningar på kärnkraft. Det är bra att det nu görs tydliga satsningar på ny kärnkraft och att klimatmålet 100 procent förnybart ersätts med 100 procent fossilfritt. Men det hade man kunnat få med en socialdemokratisk regering också. Mycket har dessutom redan påbörjats, till exempel Vattenfalls planer på att investera i nya, små modulära, reaktorer, och påskyndande av att ta fram nödvändiga regelverk för dessa så kallade SMR. Det är däremot direkt dåligt att högerpartierna säger nej till en bred blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. En sådan skulle öka sannolikheten att seriösa aktörer är beredda att göra nödvändiga investeringar i nya reaktorer. Dessutom svarar inte högerpartierna på hur de ska kunna återstarta Ringhals 1 och 2. Det var redan för flera år sedan högst tveksam om det över huvud taget skulle gå att rädda kvar Ringhals 2, som var relativt illa åtgången och hade många år på nacken. Men framför allt behöver högerpartierna svara på hur de ska återuppstarta dessa utan att dra ned på säkerhetskraven som togs fram under den förra moderatledda regeringen (efter Fukushima). Om de lyckas, så är det bra. Men det är inte gjort i en handvändning.

20. Incitament för utbyggnad av vindkraft. Detta är redan påbörjat av den socialdemokratiska regeringen. Men det är givetvis bra att det tas vidare. I övrigt lyser förslagen om att stimulera en fortsatt utbyggnad av vind- och solkraft med sin frånvaro i överenskommelsen. Vilket är ett allvarligt bakslag för klimatansträngningarna.

21. Försämrade villkor för havsbaserad vindkraft. Detta är ett direkt skadligt förslag, som skulle kunna skapa en rejäl förstärkning av elproduktionen redan på kort till medellång sikt. Kärnkraft tar ju som bekant många år att få klar.

22. Satsningar på kraftvärme. Även här ansluter sig högerpartierna till något som S-regeringen redan föreslagit. Det är dock bra.

23. Satsningar på laddinfrastruktur i glesbygd. Redan påbörjat av S-regeringen.

24. Energieffektivisering. Det är bra att ge hushållen incitament att effektivisera sin elanvändning. Men det räcker sannolikt inte. Här hade behövts mer kraftfulla åtgärder inte minst i flerbostadshus – och tydligare prioritering.

25. Minska anslagen till energirådgivarna? I dessa dagar är de kommunala och regionala energirådgivarna nedringda av oroliga elkunder som vill veta hur de ska få ned elförbrukningen. Men man kan läsa högerpartiernas överenskommelse som att de kommer att skära ned på anslagen till dessa. Det vore mycket dåligt.

26. Högkostnadsskydd för de höga elpriserna. Det är bra att högerpartierna nu ansluter sig till Socialdemokraternas modell för att kompensera elkunderna.

27. Slopa elområdena. Det är bra att högerpartierna även här svänger om och ansluter sig till den socialdemokratiska linjen att se över elområdena för att minska de orimliga skillnader som nu finns mellan norra och södra Sverige.

28. För lite om kompetensförsörjning och tillståndsprocesser. För att klara en utbyggnad av fossilfri elproduktion behövs kortade tillståndsprocesser och stärkt kompetensförsörjning. Men om detta står alldeles för lite i högerpartiernas överenskommelse.

29. Fullständig avsaknad av satsningar på natur, miljö och biologisk mångfald. Detta kan ligga utanför regeringsöverenskommelsen, men i så fall beror det på att dessa områden inte anses vara tillräckligt viktiga. Vilket säger något om högerpartiernas syn på miljöfrågorna.

30. Utreda och föreslå platser för så kallad CCS – koldioxidinfångning och -lagring. Detta har Sveriges geologiska undersökningar (SGU) redan gjort i flera år.

31. Tveksamhet om viktiga klimatsatsningar. Högerpartiernas överenskommelse skapar oroande osäkerhet om de viktiga och uppskattade Industriklivet och Klimatklivet, som inte minst näringslivet vill ha för att få bra planeringsförutsättningar för sina klimatåtaganden.

32. Inget om biodrivmedel. Högerpartiernas överenskommelse innehåller inga förslag om biodrivmedel, vid sidan av ett mindre förslag om sänkt skatt på bioolja.

Skolan

tydliga förändringar för att bryta skolsegregationen saknas helt

33. Befäster skolsegregationen. Det viktigaste som skolan hade behövt – tydliga förändringar för att bryta skolsegregationen – saknas helt i högerpartiernas överenskommelse.

34. Det ska fortsatt vara tillåtet med kötid som urvalskriterium för friskolor – trots att detta har en mycket tydligt segregerande effekt.

35. Inget vinstförbud för friskolor, som Socialdemokraterna gick till val på. De skärpta krav som ställs blir lätt slag i luften, och gör inte att grundproblemen med dagens friskolesystem och skolval åtgärdas. Friskolekoncernerna kommer fortsatt att kunna ta ut miljardbelopp i vinstutdelningar – av resurser som var tänkta att gå till lärare och elever.

36. Fler speciallärare. Detta är ett bra förslag, som dock också hade kunnat bli verklighet med en S-ledd regering.

37. Inget stopp för religiösa friskolor – trots att dessa både förvärrar segregationen och inskränker den enskilde elevens livsåskådningsfrihet.

38. Inget om att stärka förskolan. Trots att förskolan har en avgörande roll för barns lärande, så finns det inget om förskolan alls i högerpartiernas överenskommelse. Även detta står i bjärt kontrast till Socialdemokraternas vallöfte om ett förskolelyft.

39. Mer studietid – exempelvis genom lovskola och ökad läxhjälp – för elever som har haft svårt att klara skolan är bra. Men även detta hade man kunnat få med en S-ledd regering, som redan har påbörjat och genomfört den typen av insatser.

40. Insatser för att stärka läraryrkets attraktivitet, minska lärarnas administrativa börda och minska lärarbristen är alla bra förslag, som rätt utförda kommer att innebära en fortsättning på den socialdemokratiska regeringens politik. Men då behövs också resurser. Det sägs inget i överenskommelsen om att skjuta till mer pengar till skolan. Det hade en S-regering gjort.

41. Urholkning av arbetet mot kränkande behandling. Det är oroväckande att högerpartierna tycks anse att detta arbete är av mindre vikt.

42. Statligt ansvar för skolan. Det är intressant att högerpartierna nu går vidare med en statligt bindande norm för skolpengen. Det finns likvärdighetsargument för en sådan, samtidigt som det skulle innebära svåra gränsdragningar visavi det kommunala huvudansvaret för skolans finansiering. Många kommuner skulle då få halva sin budget bestämd av staten. Det ställer frågor om ansvarsutkrävande och demokratiskt inflytande på sin spets.

43. Ökade kontroller av Skolinspektionen. Detta riskerar att bli ett slag i luften. Att tro att man kommer åt problemen med skolsegregationen och friskolesystemet genom att göra sporadiska kontroller är att lura sig själv – och medborgarna. Det krävs mer grundläggande systemförändringar om man vill minska skolsegregationen. Vilket högerpartierna inte tycks vara beredda att vidta.

44. Bra och viktigt att fortsätta satsningarna på elevhälsan. Många har vittnat om de allvarliga problem med bland annat psykisk ohälsa som många elever lider av. Att högerpartierna nu väljer att fortsätta stärka elevhälsan, som även den S-ledda regeringen har gjort, är bra.

45. Hot om slopad modersmålsundervisning. SD tycks ha fått igenom en översyn av modersmålsundervisningen. Om den läggs ned, så skulle elever med utländsk bakgrund inte längre få tillgång till ett av sina två språk. Det skulle – enligt forskning och beprövad erfarenhet – riskera att leda till sämre inlärning också på svenska. Men framför allt riskerar det att göra elever språkmässigt fattigare. Tvåspråkiga är en resurs i samhället – inte en belastning. 

Tillväxt och hushållsekonomi

46. Ofinansierade reformer hotar statens finanser. Sverige befinner sig i ett mycket osäkert ekonomiskt läge. Att då lägga en mängd spretiga förslag som ofta är mycket kostsamma – men utan finansiering – riskerar att leda till ökade underskott. Det skulle i så fall spä på de redan höga räntorna och drabba vanligt folk.

47. Inga svar på hur den stora försvarssatsningen eller nödvändiga (och mindre kloka) satsningar på välfärden ska finansieras.

48. Inga förslag på hur resurserna till klimatomställningens nödvändiga investeringar ska öka.

49. Endast en besparing identifieras: Biståndet ska dras ned. Från en procent av BNI till 0,85 procent. Här är det tydligt att Liberalernas och Kristdemokraternas budskap under valrörelsen bara var tomma ord. Det innebär minskade resurser till att bekämpa fattigdom, stärka motståndskraften mot naturkatastrofer, förebygga och lindra effekterna av krig och konflikter, stärka demokrati och jämställdhet, samt minska byråkrati i länder där de som har allra minst lever. Detta besked kommer nu från ett av världens allra rikaste länder. Högerpartiernas överenskommelse är en skam för Sverige. Och ett svek mot de som har det allra sämst.

leda till ett stålbad för välfärden

50. Underskott. Sammantaget finns det risk att en oförsiktig syn på hur allt ska finansieras gör att vi bygger upp stora underskott igen. Det skulle leda till ett stålbad för välfärden, med omfattande nedskärningar och uppsägningar som följd. Som på 1990-talet. Fast kanske värre. Det vill vi inte.

Detta var den första delen i en serie granskningar och analyser från ledarredaktionen av högerregeringens politik. Överenskommelsen innehåller även förslag på områden som migration, integration och brottsbekämpning. Dessa behandlas i nästa analys.

Daniel Färm är politisk redaktör