Ökad jämlikhet är svaret
Foto: Tyler Merbler
Att det skulle storma in beväpnade extremister i den amerikanska kongressen och lyckas stoppa det formella tillkännagivandet av ny president, inte trodde vi att det var möjligt? Vi hade nog räknat med demonstrationer och konspirationer, hat och hot, men beväpnat fysiskt hindrande av den demokratiska processen, nej. Det tror jag få av oss anade ens i vår mest mörka oro över utvecklingen i världens enda supermakt.
Men det skedde. Vi såg bilderna, hörde vittnesmålen och blev åter påminda om hur skör demokratin är. Samtidigt var vi inte helt oförberedda. Splittring har genomsyrat de senaste åren av amerikansk politik, och även på vår sida om Atlanten växter tendensen.
Splittring är ett gift som sprider sig epidemiskt. När vi ser på våra medmänniskor som en annan typ än oss själva så gror misstron. Regeringen Reinfeldts splittring i de som vill och de som inte vill arbeta är nog det tydligaste svenska exemplet i modern tid. Utan att bygga upp den bilden av skiljelinje hade det inte varit möjligt att genomföra så enorma försämringar för dem med svagast förankring på arbetsmarknaden.
När den som har arbete dessutom får ett skatteavdrag som klapp på axeln förstärks klyftan, inte bara ekonomiskt, utan kanske än mer i känslan av att den som råkar bli av med sitt arbete är en annan sort än en själv, och inte förtjänar annat än försämrad a-kassa. När bollen är satt i rullning så rullar den vidare och slår split mellan nya grupper av människor.
Det största hotet mot demokratin är alltså inte några utklädda galningar, utan splittringen som gör att de ser sitt agerande som legitimt. Och när fler och fler inte förstår eller respekterar sina medmänniskor brister också tilltron till det gemensamma. För den tilltron bygger på att du litar på att var och en gör sitt bästa, inte agerar för enbart egen vinnings skull eller enligt mer och mer skruvade konspirationer.
Mobben som med våld trängde sig in i Kapitolium representerade inte halva befolkningen, inte nära. Men missnöjet, misstron och missunnsamheten som drev dem bärs av betydligt fler. Och det är det riktigt farliga, som måste tas på allvar både i USA och här hemma.
Lösningen är inte att ”förstå” de missunnsamma. Då riskerar viljan att stävja hotet mot demokratin att leda till politik som snarare undergräver demokrati och underblåser splittring. Vi riskerar ett sluttande plan bort från varje människas lika värde och rätt. I stället måste vi som tror på demokrati och medmänsklighet förstå de missunnsammas bevekelsegrunder och vad som ligger bakom ökande splittring och misstro.
Det går att vända utvecklingen, att bygga ett samhälle där människor inte sneglar snett på sin granne eller den som kommer utifrån. Ett samhälle där de allra flesta
tror att de allra flesta vill gott och att de gemensamma institutionerna är hederliga. Ett öppet samhälle där vi möts och där konspirationsteorier inte får fäste.
Vägen dit stavas jämlikhet. Människor som är trygga vågar lyfta blicken och behöver inte fjärma sig från andra för att stärka sig själva. Ökad jämlikhet är svaret och den politiska utmaningen på det hot vi sågs manifestera när den amerikanska kongressen stormades och de tendenser vi ser spira här.
Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot
