Ny retorik om ytterkanterna

Hur de två partier som identifierar sig som liberala mittenpartier ska förhålla sig till så kallade ytterkantspartier är ingen ny konflikt. Men att likställa Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som partier är däremot ett nytt retoriskt grepp.

De som följt svensk politik de senaste decennierna minns troligen Bengt Westerbergs markering mot Ny Demokrati efter valet 1991. Det stod klart att de inte bara kommit in i riksdagen utan fått nästan sju procent av svenska folkets röster. När de kom in i tv-studion reste han sig och gick. 

När Ny Demokrati sedan föll ur riksdagen 1994 försvann problemet hur dåvarande Folkpartiet, numera Liberalerna, skulle förhålla sig till dem. Fram till 2010 då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, som sedan dess både blivit kvar och vuxit.

– Han och jag har grälat i 30 år om hur man ska se på partier som man inte gillar. Ska man ändå försöka utnyttja dem för Sveriges skull eller ska man kränka dem och resa sig ur tv-soffan, sa tidigare partiledare för Folkpartiet Lars Leijonborg i Aktuellt härom veckan.

Resten är, som de säger, historia. Liberalerna har bytt fot om Sverigedemokraterna, men inte utan stora interna stridigheter. 

Mer sammansvetsade verkar Centerpartiet vara. Uppslutningen bakom linjen att hellre släppa fram en S-ledd regering än ge Sverigedemokraterna inflytande har verkat, men få undantag, vara stor. Partiet har dessutom ökat i opinionsmätningarna sedan valet 2018. 

Måndagen 28 juni, strax innan pressträffen där Stefan Löfven meddelade sin avgång med nya talmansrundor som följd, intervjuades några politiska veteraner i P1-morgon. Lars Leijonborg, Gustav Fridolin, tidigare språkrör för Miljöpartiet och Gudrun Schyman, tidigare partiledare för Vänsterpartiet. Diskussionen kom att handla om Centerpartiets inställning till Vänsterpartiet, som ingen riktigt kände igen sig i.

– Under den tid som vi har varit aktiva i politiken så har Centern och Vänstern kunnat samarbeta. Många av Sveriges kommuner har under lång tid styrts av koalitioner där både Centerpartiet och Vänsterpartiet ingått. Det här att man inte kan prata med varandra är faktiskt en ganska ny, och lite konstig sak, hävdade Gustav Fridolin i programmet.

– Annie Lööf har en konstig låsning när det gäller den här idén om att peka ut Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som lika goda kålsupare, det är historiskt väldigt märkligt. Det motsvarar inte hur det ser ut i resten av landet eller bland väljarna, höll Gudrun Schyman med. 

Idag samarbetar Centern och Vänsterpartiet som delar i olika majoritetskonstellationer i 22 kommuner i Sverige. Enligt Gustav Fridolin är idén om att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är samma typ av partier snarast är en retorisk poäng som kom förra mandatperioden. 

– Nu har Centern litegrann blivit fånge i den retoriken och då måste man bryta sig fri ifrån den, sa Gustav Fridolin.