Debatt: Nu börjar vi utvärdera den tillfälliga asyllagen

Många förvånades över att regeringen den andra maj meddelade att id-kontrollerna mellan Sverige och Danmark skulle upphöra två dagar senare. För den som har följt utvecklingen av migrationen till Europa framstod det dock som självklart att de inte längre var motiverade – de ska alltså vara nödvändiga för att upprätthålla rikets inre ordning och säkerhet (vilket går att ifrågasätta ens var fallet när de infördes).

Det är alldeles riktigt så som regeringen pekat på, att antalet asylsökande har sjunkit drastiskt sedan hösten 2015 och stabiliserat sig på en låg nivå. Det beror i första hand på att det blivit oerhört mycket svårare att ta sig till Sverige för att söka asyl, på grund av olika gränskontroller längs vägen men framför allt avtalet mellan EU och Turkiet.

Därmed är id-kontrollerna ett oproportionerligt ingrepp i den fria rörligheten, möjligheten att söka asyl och öresundspendlarnas vardag. Beslutet om slopade id-kontroller var befogat. Men det lämnar en annan fråga hängandes i luften. Varför ska vi då fortsätta hålla i ett regelverk som försätter människor i ovisshet och splittrar barnfamiljer?

Försvaret för den tillfälliga lagen har varit att den är nödvändig för att inte återgå till situationen som var 2015. Det finns i princip konsensus om att dessa regelförändringar utsätter människor för svåra humanitära situationer, och att de kommer att försvåra integrationen.

Därom rådde ingen oenighet mellan regeringen och dess kritiker. Regeringen föreslog reglerna trots detta, eftersom de menade att det var nödvändigt för att få ner antalet asylsökande och skapa, som de uttryckte det, ett andrum.

När nu regeringen själva bestämmer sig för att id-kontrollerna inte längre är nödvändiga måste de i rimlighetens namn också se över det regelverk de själva medgett får allvarliga konsekvenser för människor och deras trygghet.

Nästa år ska lagen utvärderas. Vad som ska utvärderas är inte helt klart, men en kontrollstation två år efter lagens ikraftträdande är utlovad. Men det är ett arbete som skulle kunna påbörjas redan nu.

Det tänker vi i Migrationspolitiska S-föreningen göra. Vi startar med ett seminarium i Almedalen på temat, och kommer sedan fortsätta arbetet. Den socialdemokratiska partikongressen avslog visserligen vår motion, men slog fast att det principiellt riktiga är att utfärda permanenta uppehållstillstånd och ge familjer rätt att återförenas. Då är det dags att nagelfara de förbehåll som partiledningen anför. Vi hörs vidare i det arbetet.

Sara Karlsson, ordförande Migrationspolitiska S-föreningen

Spara