Nina Wadensjö: Ta tillvara den seniora arbetskraften

Foto: Martin Hörner Kloo/Socialdemokraterna

Hur länge ska vi jobba egentligen? För inte så länge sedan var 65 år den självklara pensionsåldern, det man visste om sin framtid var att när den magiska födelsedagen nåddes skulle något annat vänta, ett tvärt slut på heltidsarbetet och ett nytt liv som pensionär. Men samtidigt såg inte verkligheten ut så, inte ens då. Det har den aldrig gjort, vi har alltid slutat jobba vid olika tidpunkter i livet.

För många har tanken om att starta ett aktivt pensionärsliv vid 65 aldrig känts möjlig. Annat har kommit i vägen. Kanske sjukdom eller arbetslöshet, inte sällan relaterat till arbetsskador orsakade av tunga lyft, monotona rörelser eller psykisk press. Den faktiska pensionsåldern i många branscher infaller långt tidigare än vid 65-årsdagen.

Samtidigt har det funnits en utveckling i motsatt riktning. De som har arbeten som inte är så fysiskt tunga, de som har turen att hålla sig friska och som då gärna fortsätter att arbeta – de har blivit allt fler.

Kommissionen för senior arbetskraft tillsattes av regeringen i augusti 2018. Nyligen släppte de sina första två rapporter och det är intressant läsning. Den första av dem är skriven av Mårten Palme, professor i nationalekonomi och Lisa Laun, doktor i nationalekonomi, och i den uppskattas att det i gruppen 65–74 år kommer att finnas en sysselsättningspotential om drygt 800 000 personer år 2030. Att inte ta vara på all denna erfarenhet och kraft vore ett enormt slöseri, inte minst eftersom Arbetsförmedlingen ser ett behov av ett tillskott motsvarande en halv miljon sysselsatta inom tio år för att kunna säkra välfärden.

Men för att nå dit kommer det att behövas många insatser. Både när det gäller ett hållbart arbetsliv, satsningar på hälsa och inte minst ett arbete mot fördomar kring äldres förmåga att vara aktiva i arbetslivet. Delegationen för senior arbetskraft planerar att släppa ett trettiotal rapporter fram till slutredovisningen i oktober 2020, och det blir intressant att följa deras arbete.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Men det finns även något i detta med pensionsåldern som inte bara handlar om förutsättningar och ork. Det finns även något som handlar om vad vi fyller våra liv med.”[/blockquote]

Men det finns även något i detta med pensionsåldern som inte bara handlar om förutsättningar och ork. Det finns även något som handlar om vad vi fyller våra liv med. Den forskning som görs om så kallade blå zoner, geografiska områden som har ovanligt många hundraåringar i befolkningen, pekar på att det att känna mening i tillvaron är en viktig del utöver ärftliga faktorer och hälsa. Det kan röra sig om ha ett familjeliv där man känner sig älskad och behövd, men också om att fylla sin tillvaro med ideella insatser, med en tro eller en övertygelse.

Jag vet ingenting om min egen framtid mer än att mina förutsättningar rent statistiskt är goda. Jag är frisk, jag har ett arbete som inte sliter på min kropp, jag lever ett på många sätt bekvämt liv med låga nivåer av stress. Förhoppningsvis kommer jag att ha möjlighet att vara aktiv även efter 65, genom arbete på deltid eller heltid, men kanske även genom ideellt arbete eller som fritidspolitiker.

I framtiden, när våra kroppar förhoppningsvis blir allt friskare och starkare, kan ett långt och hållbart arbetsliv vara en av de verkligt viktiga faktorerna för såväl landets konkurrenskraft som för individens utveckling. Låt oss hoppas på det.