Nina Wadensjö: Samarbete i politiken är som ett äktenskap
Politik är som pardans. Någon för, någon följer. Men båda rollerna är lika viktiga, och de som dansar är helt beroende av varandra. Visst, man kan själv dansa över förväntan om man har en riktigt bra danspartner, men också väldigt mycket sämre så snart någon inte tar de förväntade stegen.
Politik är dessutom förhandling. Man ger och tar. Men kan inte alltid få som man vill, men man kan förhoppningsvis få uträttat en hel del av det man drömt om. Ofta är man ju egentligen hyfsat överens om det mesta, och så finns det några rejält skiljande frågor. Då gäller det att vara beredd att offra en del, men också att förtydliga – och i värsta fall ta strid för – det man aldrig kan kompromissa om.
Politiskt samarbete kan därför liknas vid ett äktenskap. Man är förhoppningsvis överens om de stora dragen, hur vardagen ska organiseras. I ett äktenskap kan det handla om var man ska bo, hur man delar på städning, disk och tvätt, vad man ska hitta på under semestern och vilka regler som gäller för eventuella barn.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det politiska livets motsvarighet till vardagen i en relation handlar snarare om hur man organiserar samhället…”[/blockquote]
Det politiska livets motsvarighet till vardagen i en relation handlar snarare om hur man organiserar samhället, det vill säga hur man ser på sånt som är grundläggande, som beskattning, arbetsmarknad, välfärd och så vidare. En del frågor kan man kompromissa med under ett långt liv tillsammans, annat gör att man inte ens borde överväga en andra dejt.
Men Sverigedemokraterna har inte fattat det där. De tycker att de borde få vara med i familjebildningen trots att de blivit bortvalda redan innan den första träffen. Och de vägrar verkligen att ta ett nej för ett nej, utan fortsätter surmulet att försöka hota sig till en relation. Så funkar inte kärleken, och inte heller demokratin.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Om Sverigedemokraterna ändå, mot förmodan, skulle lyckas med att få ihop det med ett eller ett par partier så kan det vara bra att komma ihåg att det inte fungerar att bygga en förtroendefull relation på utpressning.”[/blockquote]
Att man fått 17,5 procent av rösterna ger inte automatiskt rätten att få vara med och bestämma om de andra säger nej. Om Sverigedemokraterna ändå, mot förmodan, skulle lyckas med att få ihop det med ett eller ett par partier så kan det vara bra att komma ihåg att det inte fungerar att bygga en förtroendefull relation på utpressning. Det brukar inte hålla i längden.
Det finns dessutom annat som Sverigedemokraterna erbjuder som gör det urbota dumt att lita på dem. Varningssignaler om att väldigt mycket inte står rätt till, att de är en disharmonisk och lynnig eventuell partner. Formuleringar som ”seger eller död” borde kunna skrämma den mest hårdhudade moderat och kristdemokrat.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Mest tragisk är faktiskt Alliansen som står där och unisont bönar och ber om att vara åtråvärda.”[/blockquote]
Men det är inte främst den bittra och avvisade parten som lovar att hämnas vid varje kommande budgetomröstning som är sorgligast att se. Mest tragisk är faktiskt Alliansen som står där och unisont bönar och ber om att vara åtråvärda. Men nej, ni fick faktiskt färre röster om man jämför de två blocken. Och nej, ingen av er fyra leder det största partiet.
Så nej, det är inte ni som gör slut med de rödgröna, det är ni som försöker låtsas oberörda fast det hela inte alls utvecklades som ni tänkt. Alliansen har förlorat attraktionskraften från 2006 och den trygga bekvämlighet man erbjöd 2010.
Rådet är enkelt till de allianspartier som vill vara med och ta ansvar: lägg gammalt groll bakom er. Ta er samman. Tänk på vad landet behöver – en regering som kan kompromissa, fatta beslut och röra sig framåt, för det behövs. Det råder ingen brist på arbetsuppgifter, men det råder just nu stor brist på mognad. Och kom ihåg att man inte behöver älska varandra passionerat varje dag, att respektera varandra och fungera ihop även när det blåser snålt är mer än gott nog.
