Nina Wadensjö: Moderaterna är ett genuint grabbigt parti
En del påstår att orsaken till att opinionsläget är hyfsat stabilt för Socialdemokraterna beror på att oppositionen är så usel. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Men visst finns där ett korn av sanning, maken till självskadebeteende som det alliansen uppvisar har sällan skådats. Och i centrum för detta politiska kaos står moderaternas partiledare, Anna Kinberg Batra.
Och visst, hon har ställt till det. En del beslut är riktigt usla, mycket som sagts är otydligt och motsägelsefullt, och rent generellt kan man säga att politiken har fått stå tillbaka för strategin och det politiska spelet. Flörten med sverigedemokraterna har känts oöverlagd och oförankrad, dessutom har den splittrat alliansen. Till sin hjälp att stjälpa har hon haft Tomas Tobé som dessutom själv trampat rejält i klaveret under sommaren.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Men tro inte att kraven på hennes avgång bara orsakats av misslyckade strategiska vägval, brist på relevant politik, fel rådgivare eller hennes egen personlighet.”[/blockquote]
Men tro inte att kraven på hennes avgång bara orsakats av misslyckade strategiska vägval, brist på relevant politik, fel rådgivare eller hennes egen personlighet. Jag är övertygad om att det även handlar om att hon är kvinna.
Moderaterna är ett genuint grabbigt parti. Visst, det har funnits starka moderatkvinnor genom tiderna, men kvinnor är en minoritet om man tittar på partiet i stort, både som väljare, medlemmar och aktiva.
När Pehr Granfalk, kommunstyrelseordförande i Solna, kräver Anna Kinberg Batras avgång kan man spåra ett arv. I hans egen kommun är den moderata fullmäktigegruppen allt annat än varvad. Så var det även för femton år sedan då jag var aktiv i samma kommun.
Då fanns det endast enstaka kvinnor på valbar plats på den moderata listan, och de få som blev invalda begärde ytterst sällan ordet under fullmäktiges sammanträden. Även om sammansättningen blivit något bättre med åren så ser det fortfarande illa ut, Solnas moderater har lång väg kvar till jämställdhet.
Att Socialdemokraterna fattade beslut om varannan damernas på samtliga listor till riksdag, landsting och kommun redan 1994 ledde till en genomgripande förändring. Tack vare den reformen är det numera självklart att alltid eftersträva jämställda arbetsgrupper, styrelser och nämndgrupper.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Själv är jag en av 1994 års kvinnor.”[/blockquote]
Själv är jag en av 1994 års kvinnor. Jag fick en ordinarie plats i kommunfullmäktige tack vare kombinationen varvade listor och en lyckad valrörelse, det trots att jag bara varit aktiv medlem i lite mer än ett år.
Det ofta lite mossiga och grabbiga parti jag mötte när jag blev medlem förändrades i rätt riktning. Det som då kunde kännas som en gammaldags bastukultur är numera en modern folkrörelse genomsyrad av vettiga värderingar. Visst, det finns mycket kvar att göra för att uppnå verklig jämställdhet, men förändringen är påtaglig.
Samtidigt har Moderaternas grabbighet bestått – med råge. Ett exempel är den unkna jargong som läckte ur det moderata kansliet när Annika Strandhäll kallades för hora. Jag har själv jobbat på ett partikansli i många år och aldrig någonsin hört liknande snack på möten eller vid kaffebryggaren.
Nej, Moderaterna är fortfarande ett riktigt mossigt parti när det kommer till jämställdhet. Det finns saker de borde jobba på. Och då kanske inte främst att avsätta sin partiledare.
