Nina Wadensjö: Det behövs mer nyfikenhet i politiken
Varför är det viktigt för Erik Ullenhag att betona att en av egenskaperna som gör honom särskilt lämpad att bli Liberalernas nya partiledare är att han är snäll? Frågan diskuterades nyligen i Sveriges Radios politikpodcast Det politiska spelet, och det hänvisades snabbt till att det är en blinkning bakåt i partiets egen historia, till det partiledarskap som Bengt Westerberg symboliserar i Folkpartiets historia.
En av de andra liberala kandidaterna var snabbt ute och meddelade att hon också är just snäll, medan den tredje kandidaten betonade att han är modig. Det var nästan lite som en barnbok där de viktigaste egenskaperna är just snäll och modig, att vara en bra kompis helt enkelt.
Det är lätt att skratta åt att vilja vara snäll, ett attribut som många tycker är lite mesigt, inte minst om man ska leda ett politiskt parti. Men jag tycker nog inte att det är så illa ändå…
För vad gillar jag själv hos en människa? Jo, vänlighet, omtänksamhet, pålitlighet, principfasthet. Egenskaper som krävs om man vill vara just snäll och modig. Snäll mot sin omgivning, modig nog att stå upp för det man tror på.
”Jag hoppas på mer snällhet i politiken framöver. Det har ärligt talat känts lite som en bristvara de senaste åren.”
Jag hoppas på mer snällhet i politiken framöver. Det har ärligt talat känts lite som en bristvara de senaste åren. Det gnabbas och gnälls, det blir allt tjafsigare och orden som används blir allt hårdare. Visst, det är den allmänna debatten, inte minst i sociala medier, som blivit hårdare och mer polariserad, men det betyder inte att det politiska samtalet som förs i riksdagen, fullmäktige eller i medias olika debatter måste bli likadant.
Det är som om att vara artig och väluppfostrad har blivit tråkigt. Att stå fast vid sina åsikter har blivit tråkigt. Att fördjupa och förklara har blivit tråkigt. Det är en skadlig utveckling, inte minst för politikens långsiktiga trovärdighet. Om politiker anpassar sig efter den här utvecklingen för att ta snabba poäng eller vinna kortsiktiga populistiska segrar är jag säker på att förtroendet för politiken och dess företrädare kommer att rasa ytterligare. Och det är ändå inte jättehögt i dag…
Kanske behövs det något mer än snäll och modig dock. Att vara snäll kan låta tråkigt. Modig låter lite odefinierat självuppskattande. Men om man kompletterar det med en ytterligare egenskap så kan det bli riktigt bra.
”Borde vi inte ha lite fler tydligt nyfikna politiker? Som vidgar vyerna, utforskar sanningar, tänker nytt, prövar idéer och sätter in dem i nya sammanhang?”
Nyfikenhet till exempel. Borde vi inte ha lite fler tydligt nyfikna politiker? Som vidgar vyerna, utforskar sanningar, tänker nytt, prövar idéer och sätter in dem i nya sammanhang? Som utmanar det som är självklart och invant och vågar säga ifrån när kejsaren är naken? Jag längtar själv efter det.
Och i längden kan det vara avgörande. För att klara av en framtid där du som politiker är utsatt, ständigt under angrepp och dessutom ensam– då krävs nog att du ligger ett steg före. Att du tänker fria tankar och vågar utmana dig själv.
Men det krävs också en social förmåga som gör att folk litar på dig. Inte som en sekt som sluter sig samman och bildar en mur kring dig, utan som ett stöd när det blåser.
Så en stilla önskan – gärna mer snällhet och mod. Men också mer nyfikenhet i politiken. Annars kommer det att bli erbarmligt tråkigt att följa politiken i framtiden, inte minst i valrörelserna. Senaste EU-valrörelsen är ett varnande exempel på just det.
