Annons:
Annons:

Niklas Karlsson: Vi måste stärka hela arbetarrörelsen

Bakgrundsbild från affischering i Malmö i årets valrörelse. Foto: Kerstin Weman Thornell

Valrörelser gestaltar sig ofta lika. Det är långa förberedelser för partierna. Planer ska dras upp, politiska riktlinjer antas, kandidater till olika demokratiska församlingar vaskas fram.

Annonsplatser ska bokas, reklam och kampanjmaterial produceras och vallöften ställas ut. Och allt ska budgeteras innan det genomförs. När valrörelsen väl är inne på slutspurten de sista fyra veckorna innan valdagen duggar utspelen tätt och politiska debatter översköljer oss i media. Ju närmre valdagen vi kommer desto ängsligare blir det. Den där planen man bestämde sig för ett år tidigare är lätt att släppa. Man börjar skjuta på rörligt mål och försöker undvika den minsta skandal.

Å andra sidan har varje valrörelse också sina unika inslag och sin egen karaktär. Jag minns min första riktiga valrörelse 1994. Efter tre borgerliga år med ekonomiskt moras och växande arbetslöshet blev det mer eller mindre en promenadseger för Socialdemokraterna.

Det man däremot kan konstatera är att den politiska debatten i all väsentlighet dominerades av politiska frågor där andra partiet har större förtroende än vi.

Fyra år senare var det inte lika enkelt och trots samstämmiga rapporter om den positiva stämningen när vi mötte väljare, blev valresultatet en besvikelse. Så positivt var det egentligen inte, men vi såg och hörde vad vi ville. Så här kan man jämföra. Likheterna finns där men också varje valrörelses egen karaktär.

Hur 2022 års valrörelse kommer sammanfattas och beskrivas har jag i skrivande stund svårt att sätta fingret på. Det kommer växa fram allt eftersom.

Det man däremot kan konstatera är att den politiska debatten i all väsentlighet dominerades av politiska frågor där andra partiet har större förtroende än vi. Mot oss hade vi att hantera gängkriminalitet och skjutningar och därtill det faktum att vi regerat i åtta år. Varför skulle vi få chansen igen, mötte man ofta i valrörelsen.

Trots valförlust ökar ändå vårt förtroende i opinionen. Allt detta stämmer till eftertanke. I det moderata högkvarteret oroas de helt säkert av det faktum att de blev näst största parti i borgerligheten och att de trots den politiska dagordningen som dominerade inte lyckades bättre. 

För vår del bör vi fundera på varför och bland vilka väljargrupper vi stärkte vårt förtroende. Men också varför vi inte ökade eller i vissa fall även tappade stöd i andra väljargrupper, ofta i de valdistrikt vi tidigare varit starka. 

En ny facklig medlem 2023 är mer värd än en knackad dörr 2026.

I ljuset av detta finns det anledning till både självrannsakan och saker att bygga vidare på. Vårt uppdrag är nu att vara en tuff men konstruktiv opposition i Sveriges riksdag. Att ta debatten och erbjuda tydliga alternativ, samtidigt som vi äger förmågan att ta ansvar för vårt land när situationen så kräver. Ett socialdemokratiskt signum.

Men, och det finns anledning att särskilt understryka, vi måste stärka hela arbetarrörelsen. Medlemmarna måste bli fler, grundorganisationen stärkas och studieverksamheten utvecklas. Samarbetet med fackföreningsrörelsen behöver särskild omsorg. En ny facklig medlem 2023 är mer värd än en knackad dörr 2026.

Kapitalet har vi aldrig haft, media domineras av högern och regeringsmakten har vi enbart till låns. Organisationen däremot är vår egen. En ömtålig planta som kräver särskild omsorg. Det är också den som är vår styrka och bidrar till framgång.

Visst känner vi alla en viss dysterhet över att Sverige nu ska styras av den mest högerkonservativa regering någonsin. Vad som kommer ske med landet och vilka som tvingas bära bördorna gör vår historiska uppgift viktigare än på mycket länge.

Kapitalet har vi aldrig haft, media domineras av högern och regeringsmakten har vi enbart till låns. Organisationen däremot är vår egen.

Det är nu vi ska räta på ryggarna, ta ut färdriktningen och vinna fler människor till vår rörelse. Trots allt, jag känner både revanschlusta och tillförsikt. Låt oss gemensamt ta ansats i det och komma tillbaka 2026. Stolt, men långifrån nöjda med andra ord.

Niklas Karlsson är riksdagsledamot (S) och ordförande för Socialdemokraterna Skåne