Niklas Karlsson: Om rollen som ideolog och pragmatiker

I min förra krönika skrev jag om Hans Hastes bok ”Socialdemokrati i kris”, som en påminnelse om partiets enastående förmåga att komma tillbaka efter tuffa bakslag. Om den gjuter mod i tider av motgång, så är Ernst Wigforss en inspiration av hur det politiska hantverket bör se ut.

Är det någon politiker som gör skäl för beskrivningen att vara före sid tid är det just Ernst Wigforss. Wigforss var praktiker och ideolog. Hans jämlikhetsambitioner gick längre än den liberala synen om att det räcker med lika startmöjligheter, en tävlan på lika villkor. Detta krävs mer för att korrigera för människors skillnader i sociala och ekonomiska villkor. 

Många av de centrala frågor som han ägnade sig åt är också högst aktuella i dag. Om man tillåter sig en tankefigur med hans idéer som länkar i en tidskedja, med början på Wigforss tid fram till våra dagar, är det några frågor som utmärker sig framför andra och som fortfarande är brännande för dagens politiska arbete.  

För det första, betydelsen av en fullgod samhällsanalys för att kritiskt kunna granska och förstå samhällsutvecklingen med dess brister och orättvisor. En sådan analys är helt nödvändig för att kunna identifiera samhällsproblemen och äga förmågan att utöva ett inflytande över den politiska dagordningen, det så kallade problemformuleringsprivilegiet.

För det andra, att kunna kombinera rollen som ideolog och pragmatiker. Ideologin är viktig för att kunna lyfta blicken bortom dagspolitiken. Wigforss så kallade ”provisoriska utopier” är ett utomordentligt sätt att staka ut en färdriktning för politiken på medellång sikt. Pragmatismen är nödvändig för att ta ett samhällsansvar och att åstadkomma politiska resultat.

För det tredje, betoningen av den reformistiska inriktningen på politiken där man steg för steg bidrar till omvandlingen av samhället som skapar förutsättningar för det stora flertalet att få ett bättre liv.

För det fjärde, låta demokratins idéer och ideal genomsyra hela samhället. Människor ska kunna växa och bli delaktiga i samhällsutvecklingen. I denna fråga var Wigforss djärv nog att driva kravet på att utvidga demokratins verkningskrets till att även gälla det ekonomiska livet.

Det finns starka skäl att gå vidare i Wigforss anda. Samhället är i stort behov av reformer och lösningar på olika områden. En del av dessa kräver breda parlamentariska lösningar med väl avvägda kompromisser. Men för att inte gå bort sig är det viktigt att människor känner igen sig i och kan identifiera sig med socialdemokratin. Därför är det så viktigt att ständigt ta det politiska initiativet.

Under en längre tid har politiken varit mer av teknisk och förvaltande karaktär med en tävlan om vem som är mest regeringsduglig. För att arbetarrörelsen ska bli mer vital och för att politiken ska få en bredare folklig förankring behöver vi formulera provisoriska utopier om ett bättre och ett mer uthålligt samhälle. Inte som detaljerade planer för hur ett samhälle ska organiseras, utan mer som prövande och bärande riktlinjer för den framtida färdriktningen. 

Det handlar om full sysselsättning, vända utvecklingen mot ökad ojämlikhet, stärka den generella välfärden, skapa ett anständigt arbetsliv med inriktning på det goda arbetet och framförallt, formulera en jämlik, anständig och tillväxtorienterad klimatpolitik.

Wigforss politiska och ideologiska arv skulle kunna bli grunden för en ny, progressiv socialdemokratisk politik. Den framsynthet som kännetecknande hans tänkande har varit viktig för den arbetarrörelse som 1930-talet växte in i rollen som ett statsbärande parti. I ljuset av detta kan socialdemokratin peka ut en färdriktning som vinner stöd och förtroende i breda befolkningsgrupper.

Niklas Karlsson är ordförande för Socialdemokraterna i Skåne och riksdagsledamot.