Niklas Karlsson: Att betala skatt är priset för ett civiliserat samhälle

Vad fan får jag för pengarna är numera ett känt citat av den tidigare Scania vd:n Leif Östling. Han tappade fattningen när han blev pressad under en intervju i Uppdrag granskning. Östling tyckte nämligen att han betalade för mycket i skatt. Vad han inte nämnde var vilka extrema miljoninkomster han tjänade. 

Under min gymnasietid upptogs all tid av fotboll och SSU. Politisk agitation ena kvällen, fotbollsträning den andra. Båda sakerna engagerade mycket, men min stora passion var fotbollen. Under en fotbollsmatch i sjuttonårsåldern ville det sig inte bättre än att jag i en närkamp krossade fotknölen i mitt högerben. Operation och gips i sex veckor följde. Under tiden kunde jag inte åka ordinarie skolbuss utan var hänvisad till taxi. För detta betalade jag inte en krona. Det är ett exempel på vad fan man får för pengarna. 

Att betala skatt är priset för ett civiliserat samhälle. Skattepolitik är en central del i den ekonomiska politiken, vid sidan om finanspolitik och penningpolitik. Var och en med sitt syfte, och som samspelar och förstärker varandra. Finanspolitiken, ekonomins utgiftssida, lägger grunden för reformer och satsningar. Den är styråran mot full sysselsättning och ökad jämlikhet. Men den är helt verkningslös utan resurser att fördela. Här kommer skattepolitiken in, ekonomins intäktssida.

Skattepolitiken formas utifrån flera perspektiv. Den kan tjäna som verktyg för att påverka människors beteenden – alkohol- och tobaksskatt eller miljöskatter till exempel. Den formas också utifrån synen på rättvisa. Ska alla betala exakt lika mycket eller ska människor bidra olika beroende på inkomst? Men dess viktigaste och övergripande syfte är att finansiera gemensamma nyttigheter, det som kallas skattens fiskala betydelse.

För socialdemokratin styrs skattepolitiken utifrån principerna att alla ska bidra och att var och en ska göra det efter förmåga. När alla medverkar blir intäkterna stora och det finns mycket resurser att fördela. På så sätt kan vi också finansiera en generell och omfattande välfärd – bland annat vård, skola och omsorg. Och det är för oss en grundläggande princip att var och en bidrar efter förmåga. Ju mer du tjänar, desto mer kan du bidra med och ändå ha betydligt mer kvar att leva för än den som har lägre inkomst.

För att skapa legitimitet och trovärdighet för skattepolitiken måste skattesystemet vara enkelt. Enkelt att förstå och tillämpa men även enhetligt med få, helst inga, undantag. Dessutom bör det vara neutralt i förhållande till alternativa handlingar och inte styra våra val.

I dag är skatteundantagen flera hundra och den förmögne betalar mindre i skatt på sina tillgångar än den som måste arbeta ihop sin inkomst.

Niklas Karlsson

Nu är verkligheten inte alltid enkel och inget är svart eller vitt. Inte ens skattesystemet. I dag är skatteundantagen flera hundra och den förmögne betalar mindre i skatt på sina tillgångar än den som måste arbeta ihop sin inkomst. Hela skattesystemet kräver därför en rejäl översyn så att det blir enklare och mer rättvist för att kunna finansiera våra stora behov i välfärden.

I den animerade versionen av Robin Hood som sänds på julafton uttrycker sig Broder Tuck glatt; ”Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen”. Den svenska välfärdsmodellen är vår skatteåterbäring. I mitt fall gestaltat av ett fixat ben utan större men, även om fotbollskarriären inte blev något vidare efter det. Jag och Leif Östling har helt olika livserfarenheter och uppenbarligen helt olika politiska värderingar. Skatteåterbäring är förmodligen också något helt annat i hans värld.

Niklas Karlsson (S) är ordförande i skatteutskottet