Natomedlemskapet måste beslutas av partikongressen

Finland kommer nu att söka medlemskap i Nato.

Ett finländskt natomedlemskap hindrar rent strategiskt – eller militärtekniskt – inte att Sverige förblir alliansfritt och fortsätter att utveckla ett avtalsbaserat försvarssamarbete som för närvarande sker, och som säkerställer att Sveriges territorium blir fullt integrerat i Natos operativa planering avseende försvaret av Finland och Baltikum. Men politiskt framstår det – trots nackdelarna med ett natomedlemskap – som givet att Sverige går med om Finland gör det.

Att två grannländer tar samma beslut i sak förutsätter dock inte samma tidplan. Finlands säkerhetspolitiska situation är betydligt mer utsatt och i grund en annan än den svenska. Samstämmiga expertkommentarer låter förstå att hotbilden för svensk del är lindrig. Det är inte rimligt att ett beslut med kanske sekellånga konsekvenser för landet ska tas i en tillfällig konjunktur och efter endast någon månads beredning.

Stora och komplicerade frågor behöver beredas, såsom:

• Vilken ska framgent vara partiets linje avseende kärnvapnen?

• Vill vi att Sverige ska vara en röst för nedrustning inom Nato, och hur ska i så fall den frågan drivas?

• Eftersom USA inte har ratificerat ICC, uppstår frågan om Sverige som Natomedlem i praktiken kommer kunna lagföra krigsförbrytare.

• Vill vi att Sverige som Natomedlem verkar för att en säkerhetspolitisk dialog upprätthålls med Ryssland med inriktning på avspänning snarare än konfrontation i östersjöregionen, och i så fall hur?

• Vill vi acceptera utländska baser på svenskt territorium?  

Partiets sedan länge väl förankrade alliansfria linje bekräftades på nytt av partikongressen i november 2021. Partistyrelsen har inte mandat att bryta med kongressbeslut, även om omständigheterna nu har förändrats. Ingen vet ännu vad som kommer att hända i Ryssland efter kriget, eller hur en kommande europeisk säkerhetsordning under kanske tysk-fransk ledning ser ut. En gedigen beredning behövs.

Kalla till extra partikongress så snart som möjligt. Det hinns med.

Det handlar om att Sverige eventuellt ska överge en mer än sekellång säkerhetspolitisk linje och något av en svensk identitet, och välja en ny och svårbedömd riskbild. Sådant får inte hastas igenom. Den svenska valmanskåren kan säkert både förstå och uppskatta att regeringen vill ge frågan en seriös behandling. Väljarna ska erbjudas genomarbetade, övertygande förslag i tunga frågor. Partistyrelsens mandat i detta läge, när förutsättningarna för fortsatt alliansfrihet har förändrats, är att kalla till extra partikongress så snart som möjligt. Det hinns med, Sveriges säkerhetspolitiska situation är inte akut. Nato har inte bråttom. En otillräcklig förankring av beslutsprocessen riskerar urholka såväl partiets interna demokrati och tillit som beslutets långsiktiga legitimitet.

Krister Eduards
tidigare ordförande i Danderyds AK och kongressombud, samt tidigare ambassadråd i Moskva