”Natobeslutet är ett oläkt sår i partiet”

Det är för en vanlig medlem oklart vad som ska hända med partiets politik inom området fred, säkerhet, försvar och utrikespolitik. En arbetsgrupp har verkat sedan 15 maj 2022, och skulle enligt en tidigare uppgift på partiets hemsida vara klar under 2023. Nu tycks det inte bli ett nytt program utan en uppdatering av det existerande.

Hur som helst, frågor som är så viktiga för partiets förtroende hos väljarna måste diskuteras. Jag hoppas att Aktuellt i Politiken öppnar sina spalter för en fördjupad säkerhetspolitisk debatt, och att de personer som är ansvariga för att skriva nytt öppnar sina hjärtan och börjar diskutera med partiets medlemmar.

Här är mina förslag till en stark opinionspolitik inom detta viktiga politikområde. Självklart syftar jag till att socialdemokratin tar tillbaka initiativet inom freds- och utrikespolitik.

1. En aktiv politik för kärnvapennedrustning måste ingå i Socialdemokraternas säkerhetspolitiska program, vilket det gjort alltsedan det svenska atomvapenprogrammet avbröts. Det är borgarpartiernas politik att blunda för kärnvapenhotet, inte vår.
2. Gemensam säkerhet var ett begrepp som myntades under förra kalla kriget, och Olof Palme ledde den kommission som banade väg för avspänning och nedrustning av kärnvapen och andra vapen, banade väg för Gorbatjovs perestrojka och glasnost, Berlinmurens fall och så småningom Sovjetunionens kollaps.
   Det nya kalla krig, som kulminerade med Rysslands invasion av Ukraina, kan inte bara hanteras med militära medel, utan kräver initiativ i den riktning som Olof Palme arbetade: förtroendeskapande åtgärder, kontakt mellan blocken – och en strategi för att bemöta hot och fiendebilder. Krigsfärd kan bytas till välfärd.
3. Det säkerhetspolitiska läget är bekymmersamt, och Rysslands invasion av Ukraina är främsta orsaken. Men när bedömningen av terrorhotsnivån har höjts från 3 till 4 på den femgradiga skalan, så hänger det samman med många fler saker, där Sveriges hantering av olika konflikter och provokationer spelar in, som koranbränningar, Erdogandockor, uteblivna fördömanden av Israels övervåld samt det maffialiknande våld som gängkriminaliteten innebär, en framväxande vapenkultur i vårt samhälle, och ett överflöd av vapen som strömmar in över våra gränser. Fred och säkerhet måste också gälla inrikes hotbilder, men inte den borgerliga vägen med generell stigmatisering av invandrare och ökad övervakning/hårdare straff utan genom att krigsfärd byts till välfärd.
4. Världen bortom Europa, solidaritet med världens mest utsatta, en glimrande fanparad på Första maj – detta är inte nostalgi utan praktisk socialdemokratisk utrikes- och säkerhetspolitik från gårdagen in i framtiden.
5. Det svenska Natobeslutet är ett oläkt sår i partiets medlemskår, motviljan finns kvar. Och nu svänger Natomotståndet generellt i Sverige enligt opinionsmätningar. Partiet gick förbehållslöst in med en Natoansökan. Det är inte försent att ändra sig, och lansera en politik för ett kritiskt medlemskap.
6. Ett avtal om amerikanska militäranläggningar på 17 platser i Sverige är inte kopplat till Natomedlemskapet, och behövs inte av försvarspolitiska skäl. Tvärtom kommer det att medföra en växande hotbild mot Sverige och vår säkerhet. Vi blir part i framtida konflikter och eventuella krigssituationer, som vi bäst undviker genom att inte vara så tydligt kopplade till en dominerande stormakt.

I korthet: Väljarna måste kunna se skillnad mellan det borgerliga blocket och vårt parti och det borgerliga blocket och vårt partis politiska ambitioner.

Tomas Magnusson
styrelsemedlem i Älvsborgs socialdemokratiska förening, aktiv i Svenska Freds Göteborg