Annons:

Misstroende – en klassisk moderat krishantering

STOCKHOLM 20170726

Det är inte första gången som en internt pressad och opinionsmässigt försvagad moderatledare tar till misstroendevapnet.
När Bo Lundgren i valet 2002 sänkte Moderaterna i nivå med Kinberg Batras siffror vägrade han avgå och riktade istället misstroende mot valvinnaren Göran Persson.
AiP går igenom Moderaternas historia av svagt underbyggda misstroendeomröstningar i frågor där Socialdemokraterna avstått.

Alliansens och Sverigedemokraternas besked om att rikta misstroende mot försvarsminister Peter Hultqvist (S) får kritik, även från borgerligt håll.

”Det finns inga formkrav för att använda misstroendeförklaring men det är uppenbart att allmänt bristande förtroende för ett statsråd inte räcker. Jag förutsätter i vart fall att alliansens riksdagsledamöter inte känner förtroende för något statsråd i dagens regering. Det bör alltså krävas mer exceptionella omständigheter som att statsrådet har överskridit sina befogenheter, åsidosatt konstitutionella regler eller på annat sätt gravt misskött sig”, skriver tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) i DN.

Flera debattörer, inklusive Odenberg, har påpekat att misstroendevapnet bör användas varsamt, inte i frustration över valresultatet eller för att visa oppositionsvilja i brist på regeringsalternativ.

– Man ska vara lite försiktig och respektfull när det gäller hur man hanterar de parlamentariska instrument som står till ens förfogande. Till exempel så har jag kritiserat att man helt plötsligt ska använda misstroendeinstitutet därför att man ogillar flygskatt. Det här är ett konstitutionellt vapen och det ska bara användas när det handlar om att statsråd i sin ämbetsutövning gravt har missköt sig och misshandlat författningen. Jag ser inte vad Peter Hultqvist har gjort för konstitutionellt fel, säger Mikael Odenberg till Di.

Moderaterna har under mandatperioden återkommande hotat med att misstroendevotum kan komma att ställas mot diverse statsråd och nyligen aviserades en rad hot om regeringen i höstbudgeten går vidare med planerade skattehöjningar. Detta trots att själva förutsättningen för dagens minoritetsregerande är att budgeten går igenom i sin helhet  om inget samlat budgetalternativ vinner fler röster.

”När man använder parlamentariska maktmedel är det också klokt om man i opposition inte gör det på ett sätt som man inte kan leva med även i regeringsställning”, skriver Odenberg i DN.

Moderaterna har dock en historia av att driva fram svagt underbyggda misstroendeomröstningar. Bo Lundgrens misstroendekrav mot Göran Persson 2002 var särskild anmärkningsvärd med tanke på att S-ledaren just fått ett förstärkt folkligt mandat med 39,8 procent (+3,5) medan M-ledaren gjort ett katastrofval med 15,2 (-7,7). Alltså en liknande opinionskris som nu skakar Anna Kinberg Batra.

Lundgren utmanades, precis som Kinberg Batra i dag, som oppositionsledare av Lars Leijonborg (FP) och behövde visa handlingskraft. Så när förhandlingarna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet drog ut på tiden ställde Lundgren till med misstroendeomröstning.

Detta, också det i likhet med Kinberg Batra i dag, utan att kunna erbjuda ett alternativt regeringsunderlag om regeringen skulle falla.

Argumentet som Moderaterna framförde för misstroendeförklaringen 2002 var att Socialdemokraterna inte kunde bestämma helt själva över budgeten.
– Företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet visade att dessa partier inte var beredda att ovillkorligt stödja Socialdemokraterna, sa Bo Lundgren (M) i riksdagen.

Alla borgerliga partier röstade för misstroende, då som nu i fallet Hultqvist med uppenbart lite olika grader av entusiasm. Men Göran Persson vann omröstningen, 174-158.
Även efter valet 1998 yrkade dåvarande M-ledaren Carl Bildt på misstroende när Göran Persson ville regera vidare. Detta trots att Persson hade säkrat parlamentariskt stöd från V och MP med en uppgörelse på flera politiska områden.

– Efter ett val, som innebär ett mycket betydande nederlag för regeringspartiet, bör statsministern avgå och bereda utrymme för en regeringsbildningsprocess under talmannens ledning. Så har icke skett, sa Bildt.

Persson vann omröstningen med klara 186–82. Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet lade ned sina röster. Fredrik Reinfeldt avgick inte när alliansen (med Bildt i regeringen) förlorade sin majoritet 2010. S riktade heller inget misstroende.

Göran Persson hann knappt väljas till statsminister innan de borgerliga partierna ropade på misstroendeomröstning och ville sätta Persson på plats.

Hösten 1996, fick Persson skarp kritik för ett uttalande i samband med ett besök i Kina, där han i positiva ordalag konstaterade vad politisk stabilitet betydde för tillväxten – detta som en jämförelse med den klart skakigare ryska ekonomin.
Uttalandet ledde till ett ramaskri från de borgerliga. M, FP och KD drev fram en misstroendeomröstning i riksdagen.

Centerpartiet under Olof Johansson avstod från att ryckas med i misstroendedrevet. Det kom Annie Lööf väl till pass när hon som ny Centerledare 2012 hamnade i samma blåsväder. Detta efter att i Ekots lördagsintervju ha svävat på målet huruvida Kina är en demokrati eller diktatur och kunde komma i fråga för svensk vapenexport.
– Jag tror att det är väldigt svårt att ställa upp ett strikt diktatur- eller demokratikrav i vapenexportlagstiftningen. Det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina till exempel, sa Annie Lööf.

Misstroendekravet 1996 anfördes av Folkpartiet som redan samma dag förklarade att om inte Persson omedelbart tog tillbaka vad han sa så skulle partiet gå till riksdagen och begära misstroendeförklaring. Persson var alltså inte i landet och den information han behövde ge till oppositionen om vad som sagts vid mötena med kineserna kunde bara ges under sekretess på utrikesnämnden. Ändå skulle Lars Leijonborg begära misstroende.

– Misstroendeförklaringen, det tyngsta av våra konstitutionella instrument, används enligt min uppfattning i ett politiskt spel. Det är utomordentligt trist att politik i vårt land skall behöva föras på så vis. Jag fick aldrig ens en möjlighet att möta de partiföreträdare som ville ställa misstroendeförklaringen mot mig och ge min syn på saken innan de tillgrep detta kraftfulla instrument, sa Persson i riksdagen.

Olof Johansson (C) var kritisk till FP-agerandet.

En parallell till dagens diskussion om att alliansen inte vill invänta konstitutionsutskottets granskning innan misstroendevapnet avfyras.

Lööf, då näringsminister, slapp motsvarande misstroendekrav från oppositionen 2012.

Trots att KD, genom Alf Svensson, betonade att det här inte bara handlade om statsministern.

– Kinesiska ledare ska inte kunna ”hämta krut eller ens ett kommatecken som kan användas mot de demokratiälskande från en svensk statsminister eller någon annan minister”.

Lööf kunde bara ett par dagar senare ta emot Kinas premiärminister Wen Jiabao i Sverige för samtal om handel och en viktig resa till Kina senare samma år.

Centerpartiet och Liberalerna har öppnat för att kravet på misstroende mot Peter Hultqvist kan vänta till i höst och komma att dras tillbaka om nya uppgifter tillkommer, vilket kan tolkas som att partierna medger att övertygelsen sviktar.

När Persson väl kom hem från Kina 1996 och förklarade sig på utrikesnämnden sa Leijonborg att om Persson bara bad om ursäkt så skulle det inte behöva bli någon misstroendeomröstning.

– Detta har blivit en fråga huruvida Göran Persson personligen har förmåga att be sina politiska motståndare om ursäkt för någonting som han inte har sagt, inte menat eller ens tänkt. För det ändamålet har man valt att använda det starkaste vapen som vår parlamentariska demokrati känner, en misstroendeförklaring mot statsministern, det vill säga i praktiken ett krav på regeringens avgång, kommenterade S-gruppledaren Sven Hulterström cirkusen.

Att Persson sa att han var ledsen om uttalandet hade feltolkats var inte en tillräcklig eftergift, varför misstroendeomröstningen drevs igenom av FP, M och KD. Persson vann omröstningen med 204–119.

Centerpartiet röstade nej eftersom ”reaktionen… i form av misstroendeförklaring inte (står) i rimlig proportion till den kritik som är berättigad”. Centerledaren påpekade också att Sveriges utsatta ekonomiska läge ställde krav på mer politiskt ansvar.

Det internationella perspektivet finns med även i dagens misstroendedebatt. Är det ansvarsfullt att på svag grund försöka avsätta en brett ansedd försvarsminister med hjälp av SD, ett parti som Annie Lööf anklagar för att vara Putinvänligt?

– Sverigedemokraterna agerar konsekvent på ett sätt som stödjer Putin och Ryssland, som Lööf uttryckte det i partiledardebatten i höstas.

En omröstning som i så fall ska ske mitt under stora svenska och ryska militärövningar.

”att nu kräva försvarsministerns avgång var alldeles för illa underbyggt. Att därtill låta en sådan misstroendeförklaring hänga latent i luften under sex veckor fram till riksdagens återstart känns heller inte särskilt ansvarsfullt. Och det är definitivt inte ägnat att inge förtroende för Sverige i vår omvärld”, skriver Odenberg i DN.

Foto: Erik Simander / TT

Spara

Spara

Annons: