”Minskat bistånd ger allvarliga konsekvenser”
Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret:
1. Är det rätt att sänka Sveriges bistånd till fattiga länder?
Nej. Att minska biståndet innebär allvarliga konsekvenser för de mest utsatta människorna i världen och förvärrar globala utmaningar som fattigdom, konflikt och klimatförändringar. Att i en tid av demokratisk tillbakagång, internationell upprustning och akut klimatkris sänka ambitionen och rikta om biståndet till att främja svenska handelsintressen och återvandring är inte bara dumt och osolidariskt. Det avslöjar brist på förståelse för den sammankopplade värld vi lever i. Minskad fattigdom, ökad jämställdhet och stärkt förmåga att möta klimatförändringarnas effekter i utvecklingsländerna är också bra för Sverige. Därför ska Sverige fortsätta investera minst 1 procent av vårt växande välstånd i bistånd till fattiga länder.
2. Bör Sverige endast ge bistånd till demokratier?
Svenskt bistånd behövs som mest där situationen är som tuffast. Bland det viktigaste biståndet är det som går till att stötta människor och organisationer som höjer sina röster mot förtryck. Det är inte det palestinska eller burmesiska folkets fel att de lever under ockupation och förtryck. Så mycket som 72 procent av världens befolkning lever i autokratier. De krafter som riskerar sina liv för rätten till demokrati och mänskliga rätter behöver vårt stöd!
Frågan grundas i myten om att bistånd ”går rakt ner i diktatorers fickor”. Ett felaktigt påstående som medvetet sprids av dem som vill misstänkliggöra och minska biståndet. Få politikområden är så granskade som svenskt bistånd. Och faktum är att Sverige inte har något så kallat fritt budgetstöd till något biståndsland.
3. Bör biståndet inriktas mer mot fattigdomsbekämpning, att stärka motståndskraften mot naturkatastrofer, att stärka demokrati, eller något annat?
Just nu lämnas fattiga länder med notan när högerregeringen styr om fokus för det svenska biståndet mot närområdet och länder där välståndet är större. Samtidigt ökar fokus på humanitärt bistånd vilket är både kortsiktigt och mer kostsamt. I stället bör vi behålla målet om att minska fattigdom och förtryck och samtidigt öka insatserna för att stärka länders motståndskraft mot klimatförändringar, naturkatastrofer, och konflikt. Det förebyggande arbetet får inte stryka på foten när de humanitära behoven växer.
Katarina Tracz, chef för tankesmedjan Frivärld:
1. Är det rätt att sänka Sveriges bistånd till fattiga länder?
Det var rätt att slopa enprocentsmålet, det vill säga den tidigare målsättningen om att 1 procent av Sveriges BNI skulle gå till biståndet. Utmaningarna för Sverige har vuxit de senaste åren, både inrikespolitiskt med bland annat en svår ekonomisk situation och tilltagande kriminalitet, men också säkerhetspolitiskt som en följd av Rysslands tilltagande stormaktsambitioner och invasion av Ukraina. Det gör att det inte är klokt att låsa upp så stora summor av statsbudgeten i form av bistånd.
2. Bör Sverige endast ge bistånd till demokratier?
Sverige bör inte ge bistånd direkt till icke-demokratiska länders statsbudget. Samtidigt är det ofta i länder där de demokratiska rättigheterna är begränsade som behovet av hjälp är stort. I många fall finns etablerade biståndsorganisationer på plats i diktaturer, och gör stor nytta i form av bland annat humanitär hjälp. Sådana organisationer bör vi fortsätta stötta. Utmaningen blir dock att försöka följa upp att biståndsmedlen verkligen hamnar där de ska, och inte i händerna på korrupta och auktoritära ledare.
3. Bör biståndet inriktas mer mot fattigdomsbekämpning, att stärka motståndskraften mot naturkatastrofer, att stärka demokrati, eller något annat?
Att ge bistånd i syfte att bekämpa fattigdom har tveksam utgång och ska inte vara primärt fokus för våra biståndsmedel. Givet klimatkrisen kommer behovet av att stärka beredskapen mot naturkatastrofer bara att öka, vilket också bör återspeglas i vårt biståndsgivande. I samma anda bör biståndet också riktas in på att hjälpa fattiga länder att minska sin klimatpåverkan.
Under överskådlig framtid kommer Sverige och Europa att präglas av situationen i Ukraina till följd av Rysslands fullskaliga militära angrepp. Sveriges regering gör därför rätt i att prioritera Ukraina som mottagarland för biståndet. Vi behöver fortsatt stötta Ukraina; humanitärt, civilt och militärt.
