Annons:
Annons:

Miljöpolitiken – med över 100 år på nacken

Socialdemokratiska valaffischer från (från vänster) 1985, 1973 och 1979.

1988 brukar pekas ut som valet när miljöfrågan slog igenom i svensk politik. Algblomning i havet, virusepidemi bland sälar och vind i seglen för Miljöpartiet som bildats 1981. Då var den första socialdemokratiska valaffischen på miljötemat 15 år gammal; 1973 hade S en affisch med texten ”Arbete, miljö, demokrati. Vi bygger vidare.” Sedan rullade det på med miljöbudskap på olika partiers valaffischer framöver.

1976 hade dåvarande Folkpartiet en affisch med texten ”I Folkpartiets Sverige spar man miljö genom att spara energi”. 1979 löd budskapet på en av S valaffischer ”Stoppa gifterna, rädda miljön” och samma år klistrade Folkpartiet upp budskapet ”Fortsätt förbättra miljön! Blyet i bensinen ska minska. Stoppa förgiftningen av naturen!”

1982 hade en av S valaffischer texten ”Det är vår miljö valet gäller!” och 1985 stod det ”Ansvar för Sverige. Giftfri miljö, friska skogar och rena sjöar.” Och så vidare. 

Miljöpolitiken har förstås djupare rötter än 1970-talet. Redan på 1800-talet diskuterade man naturskydd men då handlade det i första hand om att skapa reservat för att skydda naturmiljöer och att skydda enskilda objekt för att bevara ett nationellt arv. 1903 fick Sverige en skogsvårdslag som bland annat slog fast att skog måste återplanteras efter avverkning. 1909 kom en naturskyddslag och samma år bildades de första nio nationalparkerna. 

1969 fick Sverige en miljöskyddslag som handlade om förorening av mark, vattendrag och omgivning, bland annat genom utsläpp, markanvändning och buller och skakningar. 

Dagens svenska miljölagstiftning är samlad i Miljöbalken som trädde i kraft 1 januari 1999. Syftet är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. Miljöbalken består av sju avdelningar som innehåller 33 kapitel och ungefär 500 paragrafer.

Vad som begärs av oss är inte att uppge vår nationella suveränitet utan att begagna den till det gemensamma bästa.

Olof Palme

Den första valrörelse där miljöproblem kom upp på allvar tog plats i Västtyskland i april 1961. Det var under den som S-ledaren Willy Brandt sa att himlen över Ruhr måste bli blå på nytt: ”Der Himmel über dem Ruhrgebiet muss wieder blau werden.”

1970-talet såg framväxten av miljöministrar och politiska partier med en ekologisk plattform. Världens första miljöminister var den konservative Peter Walker i Storbritannien 1970. I Sverige var det länge jordbruksministern som ansvarade för miljöfrågorna men 1984 utsågs Ingvar Carlsson till den förste miljöministern, vid sidan av posten som vice statsminister. När han blev statsminister övergick uppgiften till Birgitta Dahl. 1987 fick miljöfrågorna ett eget departement, miljö- och energidepartementet.

De första politiska partier i världen som ställde upp med en ekologisk plattform deltog i val i Australien och Nya Zeeland 1972. Europas första gröna nationella parti grundades i Storbritannien 1973, PEOLPLE; i dag heter det Green Party. 

1972 var överhuvudtaget ett viktigt märkesår för miljöpolitiken. Då stod Stockholm värd för FNs första internationella miljökonferens (UN Conference on the Human Environment). 

Första världsomspännande miljökonferensen i FN-regi hölls i Stockholm i juni 1972 med runt 1 200 deltagare. Ordförande för konferensen var S-statsrådet Ingemund Bengtsson (längst fram till höger). Foto: UN photo

Olof Palme var initiativtagare till konferensen där man diskuterade hur miljöförstöring inte känner några gränser och i sitt tal nämnde han mycket av det som än i dag står på dagordningen. Som hur mycket mer naturresurser människor i ett industriland förbrukar jämfört med människor i ett utvecklingsland, utfiskning och föroreningar av haven, jämlik fördelning, att minska användandet av fossila bränslen och gränsöverskridande miljöförstöring. 

”Luften vi andas tillhör inte någon nation ensam – vi delar den. De stora haven delas inte upp av nationella gränser – de är vår gemensamma egendom. Vad som begärs av oss är inte att uppge vår nationella suveränitet utan att begagna den till det gemensamma bästa. Det är att följa överenskomna internationella regler för att trygga vår gemensamma egendom, för att lämna något för oss och kommande generationer att dela”, sa han i sitt tal till konferensen. 

Det var inte första gången som Olof Palme intresserat sig för miljöfrågan. 1966 var han uppe i riksdagsdebatten om vattenvård i Mälaren, 1967 skrev han en artikel om att tätorten kräver aktiv miljöpolitik och samma år talade han om att ”slå vakt om miljön” i ett anförande vid Svenska riksbyggens bostadsriksdag i Norrköping.

Den internationella miljökonferensen i Stockholm kom att få stor betydelse för miljöpolitiken i ett globalt perspektiv. Den ledde till att FNs generalförsamling inrättade ett miljövårdssekretariat, UNEP, med säte i Nairobi. 

En viktig bakgrund till det svenska Miljöpartiet var kärnkraftsmotståndet. Kort efter folkomröstningen 1980 föreslog Per Gahrton i en artikel att ett nytt parti borde grundas och så skedde 1981.

När Olof Palme talade på den internationella miljökonferensen 1972 räknade han däremot med en utbyggnad av kärnkraften och Socialdemokraterna stod i folkomröstningen 1980 för linje 2 – avveckling men med förnuft, som man kallade det. Alla de tre alternativen i folkomröstningen hade avveckling som slutmål men olika tidsramar. 

I dag finns kärnkraft fortfarande kvar i Sverige, men ser ut att avveckla sig själv i takt med att energiformen tappar i lönsamhet.

Den stora miljöfrågan har på senare år blivit klimatförändringar och hur männi­skan påverkar klimatet. Redan i slutet av 1800-talet började forskare hävda att utsläpp av växthusgaser kunde leda till klimatförändringar och på 1990-talet fanns det en hyfsad konsensus kring att männi­skan var delaktig i en global uppvärmning. 

2007 fick den tidigare amerikanske vicepresidenten Al Gore och FNs klimatpanel IPCC Nobels fredspris för sina insatser för att skapa och sprida kunskap om av människan påverkade klimatförändringar och att lägga grundvalarna till åtgärder för att motverka dessa.

I dag sägs det att vi lever i den antropocena eran – ”människans tidsålder” – som skulle ha tagit sin början i samband med den industriella revolutionen. En tid då mänsklig aktivitet globalt påverkar planetens ekosystem, klimat och jordskorpa. Bestående förändringar kommer kunna utskiljas i jordskorpan även om miljontals år.