Migrationsverkets inkompetens riskerar att skicka skyddsbehövande till döden

Fler än 2000 enskilda utvisningar av hbtq+-personer har analyserats av RFSLs asylrättsjurist Aino Gröndahl och hennes team. Ett imponerande arbete som förhoppningsvis leder till många diskussioner, och vidare forskning. Det är sannolikt den största rättsutredningen som gjorts kring frågan, och visar att Sverige i många fall bryter mot sin egen och europeisk rätt och praxis. Vi HBT-Socialdemokrater ställer nu några krav på åtgärder, och på att kunskapsbrist i ett av världens bästa länder ALDRIG får vara orsaken till att myndighetsutövning blir fel. Det handlar om liv och död.

I utredningen återfinns exempel efter exempel på den typen av motiveringar och krav vi i hbtq+-rörelsen kämpat för att bli av med. Som att en hbtq+-person kan återvända till sitt hemland eftersom ingen känner till att hen är just hbtq+-person. Men vem skulle kunna vara öppen med sin läggning eller identitet om risken är döden? Transpersoner utvisas på grund av att de inte kan bevisa att de har en normbrytande sexuell läggning, när att vara trans inte har något att göra med sexuell läggning. I världens bästa land kan inte en myndighet skilja på sexuell läggning och könsidentitet.

Det kanske inte du som läser heller kan. Men visst förväntar vi oss att våra myndigheter, som experter, ändå tar reda på det som behövs för att fatta rättssäkra beslut? Utredningen visar de här situationerna över 2000 gånger. Det här är inte åsikter, utan faktiska människor som utvisats för att migrationsmyndigheterna inte följt lagen. Som saknar grundläggande kunskap om vad H, B, T, Q och + är. I Sverige, ett av världens bästa länder för just hbtq+-personer.

Vissa misstag är så grova, och så uppenbara, att det är lätt att tro att det är överdrivet. Men det är det inte. Det kanske vanligaste misstaget som lyfts fram i rapporten är att en person inte tillräckligt tydligt har formulerat och nyanserat känslor kring den inre process som alla hbtq+-personer förväntas genomgå på vägen till insikt för sin läggning eller identitet. Vi förväntas alltså, alla vi hbtq+-personer, ha kommit till insikt om och formulerat tankar och känslor kring, vårt normbrytande beteende (!). Att alltid ha vetat vilka vi är, eller inte känt skam eller skuld över det, är bevis mot att vi är hbtq+-personer.

HBT-Socialdemokraters krav för att komma till rätta med de här problemen är:

• Registrera asylskäl!

För att kunna mäta rättssäkerhet, det vill säga om beslut är korrekta, behövs statistik över hur många av de som söker på grund av hbtq+-skäl som får avslag. Om vi mäter det kan tendenser och trender enkelt analyserats över olika länder, utvecklingen i de länderna samt att bifallsfrekvensen är lika över landet.

• Utbilda tjänstepersoner!

Nyligen togs specialisterna gällande hbtq+ bort på Migrationsverket, när de i stället hade behövt få mer spetskompetens på området. Om det med specialister inte går att skilja på en homosexuell eller en transperson, ja hur ska det då gå utan?

• Kräv återrapportering av kvaliteten i regleringsbrevet!

Den utredning som RFSL nu gjort, borde myndigheten självklart gjort själv. Vi behöver nu ställa krav på myndigheten att se över sin kvalitetskontroll.

Sverige har en hög rättssäkerhet, och i förhållande till många andra en god kvalitet i vår asylprocess. Sverige har varit ett föregångsland i den frågan, och i frågan om att inkludera hbtq+-rättigheter i mänskliga rättigheter, som gör att hbtq+-personer också har rätt till skydd från förföljelse. Men vi har inte lyckats säkerställa att myndigheterna har den kompetens de behöver. Framförallt har vi inte lyckats se till att människor som bor och lever i Sverige har grundläggande kunskap om hbtq+-personer, trots att Sverige har en lång historia av kamp för hbtq+-rättigheter.

I dag är det människor från Afghanistan, Irak, Etiopien och Egypten som söker skydd. Nedmonteringen av hbtq+-rättigheter i Polen, Estland och Ungern gör att vi inte kommer få färre att skydda, utan fler. Vi behöver alla ta ansvar för att människor som har rätt till skydd får det. Vartenda parti och varenda medborgare. Om inte vi står upp för mänskliga rättigheter och gör det vi kan för att skydda de som får sina rättigheter borttagna, vem ska då göra det?

Daniel Andersson

förbundsordförande HBT-Socialdemokrater