Med Sverige i Nato är det slut på S-utrikespolitik

Med Sverige som Nato-medlem hade vi inte haft svängutrymme att erkänna staten Palestina.

Priset för ett svenskt medlemskap i Nato blir ett omöjliggörande av en sant socialdemokratisk utrikespolitik för Sveriges del. Det är inte ett pris värt att betala.

Efter regeringstillträdet 2014 erkände den socialdemokratiska regeringen Palestina som självständig stat. Israel kallade hem sin ambassadör, och kritiken från västvärlden var högljudd. Men Sverige, med utrikesminister Margot Wallström i spetsen, stod pall. I dag har fler västländer följt Sveriges exempel. Skulle Sverige ha kunnat driva Palestinafrågan om vi vid denna tidpunkt var med i Nato? Glöm det.

När Sverige har gått med i över- eller mellanstatliga organisationer har Socialdemokraternas strategi alltid varit att verka i tystnad, inom förbunden, för att påverka frågorna i rätt riktning. För att lyckas med denna strategi krävs goda relationer, ibland med despoter som styr efter sitt lynne.

Om Sverige går med i Nato och den socialdemokratiska strategin om tyst diplomati ligger fast kommer vi förlora den unika ställning vi har som kritiker av imperialism och krig.

Om Sverige hade behövt manövrera enligt denna socialdemokratiska strategi i det snåriga och konfliktfyllda landskap som är Natos generalförsamling hade vi inte haft svängutrymme att erkänna staten Palestina, sannolikt ej heller Västsahara i framtiden, och det hade varit bra mycket svårare att säga det som är rätt och riktigt, som att Francos hejdukar var ena satans mördare eller att bombningarna av Hanoi 1972 var ett illdåd att jämföra med nazisters och rasistregimers verkningar.

Vi ser redan konsekvenserna av detta i att regeringen inte vill ratificera FN:s förbud av kärnvapen, av påtvingad rädsla att stöta sig med någon av medlemmarna i Nato. Om Sverige går med i Nato och den socialdemokratiska strategin om tyst diplomati ligger fast kommer vi förlora den unika ställning vi har som kritiker av imperialism och krig. Ingen mer internationell solidaritet, bara förändringar i marginalen.

En sak till: Det står inget i Atlantpaktens centrala dokument om att medlemmarna inte får utöva aggression mot länder utanför paktens område. Därav de folkrättsvidriga invasionerna av Irak, och Turkiets invasion av det kurdiska självstyret i norra Syrien.

Det senare har Socialdemokraterna nyligen tagit ställning för att stödja – politik som i praktiken skulle bli omöjlig i och med ett medlemskap i Nato. Ibland etiketteras Nato som en försvarsallians, men så är det inte. Nato är en militär allians, bestående av 30 potentiellt lösa kanoner som svurit att ta varandras rygg. I en sådan finns inga möjligheter att verka för fred. Bara krig.

Gustav Vendel och Michael Nilsson, Majornas socialdemokratiska förening

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.