Mathias Tegnér: Pedro Sanchez spelade högt med det spanska nyvalet

Bakgrunden är det val som genomfördes den 23 juli, där högerpartiet Partido Popular (PP) blev största partiet, men inte lyckades få egen majoritet ihop med högerextrema Vox. I början av den korta valrörelsen som utspelade sig under sommaren såg högerpartierna ut att få regera Spanien, men PSOE gjorde en bra valrörelse och det öppnade för att Pedro Sanchez nu kan sitta kvar vid makten.

För att detta ska kunna bli verklighet har PSOE sedan valet förhandlat med katalanska och baskiska separatister för att kunna sy ihop ett brokigt regeringsunderlag.

På samma scen där utrikesminister Bueno och Magdalena Andersson, under europeiska socialdemokratiska partiets (PES) kongress i slutet av förra veckan, pratat om europeiskt samarbete och kampen mot högerpopulismen, så talade även PSOEs partiledare och Spaniens premiärminister Pedro Sanchez. Där konstaterade han det uppenbara, att han och PSOE faktiskt har stöd från en majoritet i parlamentet och därmed vann valet.

Även om både PPs partiledare Alberto Feijóo och Vox partiledare Santiago Abascal har tagit avstånd från våldet, så har de samtidigt refererat till Sanchez som kuppmakare och diktator.

Detta är dock något som demonstranterna i Madrid inte skulle hålla med om. Demonstranterna har varit extremt upprörda och demonstrationerna har tidvis varit våldsamma. Även om både PPs partiledare Alberto Feijóo och Vox partiledare Santiago Abascal har tagit avstånd från våldet, så har de samtidigt refererat till Sanchez som kuppmakare och diktator.

Bakgrunden till den monumentala vreden i stora delar av landet är flera. Dels handlar det om frågan om amnesti, för katalanska partiet Junts ledare Carles Puigdemont och andra fängslade katalaner. Dels handlar det om att Sanchez i utbyte mot stöd från det baskiska separatistpartiet PNV har utlovat en folkomröstning om nationellt erkännande.

Tidigare har den typen av förslag varit otänkbara. Direkt efter valet lyckades PSOE att hitta en majoritet för sin talmanskandidat, efter att ha accepterat galiciska, katalanska och baskiska som arbetsspråk i parlamentets kammare och driver numera detsamma inom EU.

Hos många i huvudstaden och hela centrala Spanien, samt i den talrika arbetarklassen i Andalusien, är Sanchez kollaboration ifrågasatt.

Redan innan förhandlingarna som ska leda fram till en ny regering var Pedro Sanchez en mycket kontroversiell figur i sitt hemland. Under valrörelsen var många skeptiska till honom och PSOE trots den historiskt starka ekonomin, relativt låga inflationen och den lägsta arbetslösheten på många år.

Orsaken är just att Sanchez under mandatperioden stött sig på separatistiska krafter i både Baskien och Katalonien. Detta är inte okontroversiellt. Då självständighetsivrare i Katalonien ofta motiverar behovet av självständighet med att regionen håller Madrid under armarna ekonomiskt. Lika ofta pratas det i Katalonien om att Andalusien är underutvecklat och att arbetare och bönder i söder är lata.

Hos många i huvudstaden och hela centrala Spanien, samt i den talrika arbetarklassen i Andalusien, är Sanchez kollaboration ifrågasatt. Kort sagt har samarbetet med katalanska och baskiska partier gjort socialistledaren impopulär i delar av sitt kärnland.

En av Sanchez åtgärder som visade sig framgångsrika var att han oväntat utlyste nyval i början av sommaren, vilket innebar att valrörelsen sammanföll med bildandet av regionala regeringar. Vox är ett radikalt parti också med högerpopulistiska mått mätt.

Flera av deras krav i bildandet av regionala regeringar måste anses som rätt och slätt knasiga. Det har bland annat handlat om att finansiering till teatrar har dragits in, på grund av inslag av homosexualitet och feminism. Men också om att jämställdhetsnämnder lagts ned i större kommuner, samt politiska attacker på lokala Pridetåg.

Det råder ingen tvekan om att Sanchez spelade högt när han utlyste valet, men siffrorna tyder som sagt på att socialistledaren såg en möjlighet få andra såg.

Mycket tyder på att kvinnor i mitten av den politiska skalan valde PSOE, när Vox radikalism kom i ljuset. Risken är dock stor att många spanjorer i mitten av det politiska spektrumet är besvikna över hur stora eftergifter Sanchez nu har gjort.

Det råder ingen tvekan om att Sanchez spelade högt när han utlyste valet, men siffrorna tyder som sagt på att socialistledaren såg en möjlighet få andra såg. När Sanchez utlyste valet så tog han kommandot i valrörelsen. Partiet kunde visa på hotet som kommer med ett samarbete mellan högerpartiet PP och högerextremisterna i Vox.

Frågan är om samma sak kan sägas om Sanchez agerande efter valet. Kan han hålla sig kvar vid makten, stödd på separatister och samtidigt hålla ihop landet? Eller har han nu öppnat en fallucka som han inte kan stänga och dessutom själv riskerar att falla i?

En sak är säkert. Vi kommer vara fler som med intresse följer spansk politik de kommande åren!

Mathias Tegnér är socialdemokratisk riksdagsledamot