Marika Palmér Rivera: Omställningen kräver en aktiv grön arbetsmarknadspolitik

Bara i Norrbotten beräknas den gröna omställningens industrisatsningar ge 30 000 nya jobb i produktionen och 60 000 jobb totalt inom det närmsta decenniet. Samtidigt står fordonsindustrin, som sysselsätter nästan 120 000 personer i Sverige, inför stora förändringar när elektrifieringen ersätter förbränningsmotorn.

Det är tydligt att klimatomställningen redan nu påverkar arbetsmarknaden och sannolikt kommer att prägla den under decennier framöver. Ändå saknas en grön arbetsmarknadspolitik. Dessutom vet vi för lite om klimatomställningens effekter på svensk arbetsmarknad.

De få studier som gjorts pekar på att förhållandevis få jobb förväntas försvinna i Sverige. Enligt en studie som gjorts av IVL Svenska miljöinstitutet, Global Utmaning och LO kan i stället 100 000 till 250 000 nya arbeten förväntas skapas till följd av omställningen, till exempel inom utbyggnad av elnät, utökad kollektivtrafik och i övergången till en mer cirkulär ekonomi.

För att se till att den blir trygg och rättvis, och får folklig acceptans, behövs en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik.

Mycket talar också för att förändringar kommer att behöva ske inom hela ekonomin, och att i stort sett alla jobb kommer att förändras i omställningens spår. Återbruk och återvinning kommer till exempel att ändra många jobb inom byggsektorn och handeln.

Studierna har fokuserat på omställningens direkta sysselsättningseffekter. Omställningen kommer dock också att påverka efterfrågan och produktiviteten i ekonomin, vilket i sin tur påverkar sysselsättningen. Dessutom påverkas arbetsmarknaden olika beroende på vilka politiska vägval som görs i omställningen. Kunskapen om detta behöver öka för att ge rätt underlag för både arbetsmarknads- och klimatpolitiken.

Redan nu vet vi att omställningen kommer att innebära en genomgripande strukturomvandling. För att se till att den blir trygg och rättvis, och får folklig acceptans, behövs en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik.  Den svenska arbetsmarknadsmodellen har historiskt varit framgångsrik i att hantera strukturomvandlingar. Men under de senaste decennierna har modellen försvagats med för få utbildningsplatser och urholkad arbetslöshetsförsäkring. Det riskerar att försvåra omställningen.

En aktiv och sammanhållen kompetenspolitik behövs därför som ser till att de yrkesförberedande gymnasieprogrammen, yrkesvux, yrkeshögskolan, folkhögskolans yrkesprogram och universitet och högskolor möter behoven av yrkesutbildning och vidareutbildning.

Kompetensförsörjningen pekas ut som ett av de största hindren för näringslivets omställning. Fossilfritt Sverige beräknar till exempel att Sverige behöver 30 000 nya elinstallatörer för att klara omställningen, samtidigt som Energiföretagen uppger att de redan nu har svårt att rekrytera de elektriker som behövs för att klara pensionsavgångarna.

Samtidigt behöver en stor del av arbetskraften vidareutbildas när arbeten förändras. Svenskt Näringsliv pekar på att 400 000 anställda behöver vidareutbildas enbart inom industri och samhällsbyggnad. En aktiv och sammanhållen kompetenspolitik behövs därför som ser till att de yrkesförberedande gymnasieprogrammen, yrkesvux, yrkeshögskolan, folkhögskolans yrkesprogram och universitet och högskolor möter behoven av yrkesutbildning och vidareutbildning.

Parallellt med bristen på kompetens präglas svensk arbetsmarknad sedan 1990-talskrisen också av hög arbetslöshet. Trots det är det nu bara 7000–8000 per år som deltar i yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar, vilket ska jämföras med 30 000 från 1970-talet till slutet av 1990-talet. Det finns alltså stort behov av en mer aktiv arbetsmarknadspolitik som både minskar kompetensbristen och säkerställer acceptansen för omställningen.

Arbetslöshetsförsäkringen har också urholkats sedan början av 1990-talet. Hårdare kvalificeringsregler har gjort att färre nu omfattas av försäkringen. Ersättningsnivåerna och taket i försäkringen har halkat efter löneutvecklingen vilket innebär att försäkringen för många i praktiken inte längre är en inkomstbortfallsförsäkring. För att säkerställa den trygghet som behövs i tider av stor förändring på arbetsmarknaden behöver arbetslöshetsförsäkringen stärkas.

Nuvarande högerregering verkar inte förstå vad som krävs för att arbetsmarknaden ska kunna ställa om. Förhoppningsvis kan krav från arbetsgivare och fackförbund påverka dem.

För att säkerställa den trygghet som behövs i tider av stor förändring på arbetsmarknaden behöver arbetslöshetsförsäkringen stärkas.

Sedan maj i år finns också en internationell överenskommelse mellan fackförbund, arbetsgivare och regeringar om vad den rättvisa omställning som ingår i Parisavtalet konkret innebär. Den anger bland annat att grunden för en rättvis omställning är en politik som gynnar näringslivets omställning samtidigt som arbetstagare rustas för en arbetsmarknad i förändring. Därför krävs investeringar i utbildning och livslångt lärande, liksom i en aktiv arbetsmarknadspolitik, arbetslöshetsförsäkringar och offentlig sektor.

Överenskommelsen betyder för Sveriges del att den svenska modellen utgör grunden för en rättvis klimatomställning. Det ingår alltså numera i våra internationella åtaganden att stärka och utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen för att säkerställa en rättvis omställning.  

Marika Palmér Rivera är LO-utredare med inriktning på rättvis klimatomställning