Maja Fjaestad: Så kan forskningen få en bättre relation med politiken (och vice versa)
Maja Fjaestad: Så kan relationen politik-forskning förbättras
Covidpandemin satte relationen mellan forskning och politik i blixtbelysning. Vetenskapliga bedömningar var helt centrala för pandemibekämpningen. Men det fanns också tillfällen då forskare hade behövt sträcka ut handen och när politiken hade behövt vara mer lyhörd.
Jag var under pandemin statssekreterare med ansvar för hälso- och sjukvård. 14 april 2020, när de svenska smittotalen var som högst, riktade 22 forskare på DN Debatt skarp kritik mot den svenska covidhanteringen. De skrev om ”tjänstemän utan talang” och refererade till scenarier som snart visade sig vara orealistiska.
forskare avstod från viktiga och konstruktivt kritiska synpunkter
Artikeln innehöll många rimliga förslag, som tyvärr skymdes av det hätska tonfallet. Inlägget hämmade också den vetenskapliga debatten. Andra forskare avstod från viktiga och konstruktivt kritiska synpunkter för att de inte ville associeras med en osaklig debatt. Det var synd. Vetenskaplig debatt behövs, inte minst mitt i en hälsokris.
Det var inte helt enkelt att ha bra kontakt med forskningsfronten under covid-19, och då hade jag själv ändå en bakgrund i akademin. Trots en serie forskningsseminarier och en någorlunda vetenskaplig omvärldsbevakning så hade dialogen mellan forskningen och politiken kunnat vara ännu bättre.
En färsk rapport från Karolinska Institutet (KI), ”Förbättrad beredskap inför nästa hälsokris – lärdomar från KI under covid-19 pandemin”, skärskådar pandemiinsatserna – och visar hur universitetens roll i kris kan stärkas.
Politiker väljer ibland ensidigt ut forskning som stärker redan befintliga teser
Relationerna mellan politik och akademi är ofta komplicerade. Politiker väljer ibland ensidigt ut forskning som stärker redan befintliga teser – och förhåller sig ibland alltför okritiskt till forskare. Samtidigt sträcker forskare allt för sällan ut en hand till policyvärlden. Gemensamma arenor är ovanliga, och om endast vetenskaplig publicering räknas i en akademisk karriär saknar forskare ofta incitament för dialog med politiken.
Akademin gjorde enorma insatser under pandemin. Många forskare släppte allt för att fokusera på covid-19. Lärosäten ställde laboratorieresurser till förfogande för testning. Snabb kunskapsutveckling gjorde att vården lärde sig hur överlevnaden i covid-19 kunde öka.
Men utdragna etikprövningar vid forskning, som i Sverige är och ska vara krävande, var en bromskloss. Vid kris menar KI därför att förhandsgodkända etikprövningstillstånd kan vara motiverade.
Universiteten är myndigheter. Under nästa kris borde de kanske i högre utsträckning sätta på sig sin ”myndighetshatt” för att bidra till samverkan, dialog och snabba kunskapsöversikter. I gengäld kan staten kanske erbjuda snabbare finansiering och etikprövning.
I kriser är behovet av kunskap enormt
I kriser är behovet av kunskap enormt. Samtidigt är tiden ofta hårt pressad. En ödmjuk och relationsskapande hållning i kris – från både politik och forskning – är därför av stor betydelse.
Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och tidigare statssekreterare
