Maja Fjaestad: Desinformation och hån ska bemötas – inte förbjudas
Svenska politiker har en del att lära av Gustav IIIs misstag när det gäller yttrandefriheten, skriver Maja Fjaestad.
Det är inte kul med desinformation. Fråga Gustav III. Under frihetstiden – det trolska fönster i historien som vi räknar 1719–1772 – fanns det ett par år då Sverige hade Europas mest liberala och tillåtande lag om yttrandefrihet. Denna, för århundrandet ovanliga, frihet stoppades effektivt i samband med att kung Gustav III gjorde en statskupp i syfte att centrera makten tydligare kring kungen.
Det fanns vissa anledningar till att kungen vidtog detta drastiska frihetsinskränkande grepp. Marknaden svämmade över av pamfletter. Politiska karikatyrer hade högkonjunktur och inte sällan hånades kungamakten på flagranta sätt.
redan på den tiden innebar desinformation konkreta faror för liv och hälsa
Men Gustav III var inte bara maktgalen – redan på den tiden innebar desinformation konkreta faror för liv och hälsa.
Desinformation var till exempel sannolikt en utlösande faktor för det som kallas det Fersenska mordet några decennier efter Gustav III:s statskupp, när den arme Axel von Fersen slets ur sin vagn och lynchades av en uppretad folkmassa efter att ryktet om att han varit inblandad i kronprinsens död spridits över Stockholms gator.
I dag är desinformation minst lika dödlig. Under covid-19 pandemin spreds skräckpropaganda om vaccin som aldrig förr. Flera experter, exempelvis den svensk-amerikanske professorn Max Tegmark, har pekat på sociala mediers roll i stormningen av Kapitolium och risken för att spektakulära påståenden får mer uppmärksamhet än sakliga.
Och yttrandefrihet provocerar. Det gällde när Gustav III anklagades för att inte vara far till sina barn, såväl som när flaggor och dockor bränns på gator och torg.
Det gäller därför att bemöta desinformation på mer konstruktiva sätt än Gustav III
Men yttrandefrihet har ett värde. Det gäller därför att bemöta desinformation på mer konstruktiva sätt än Gustav III.
Att fördöma offentliga åsiktsyttringar, att filtrera innehåll på internet eller att återinföra censur må vara frestande i stunden, men är aldrig vägen framåt. Desinformation bemöts med kunskap, fakta, tydlighet.
Det finns förstås distinktioner mellan att ogilla propaganda och motarbeta desinformation. Desinformation är falsk information som skapats avsiktligt i syfte att orsaka skada. Att håna makten, eller kritisera religion, är något annat. Det kan upplevas som obehagligt, men är en del av det demokratiska samhällsbygget och samtalet. Däremot har vi redan exempelvis en lagstiftning om hets mot folkgrupp.
Det är heller inte samma sak som att allt behöver uppfinnas på nytt bara för att medieformerna är nya. I Sverige har vi exempelvis sedan länge ett system för pressetik. Det nya är informationens alltmer transnationella karaktär.
Vi får aldrig upphöra med att bemöta, granska och avslöja desinformation
Sociala plattformar behöver ta ett stort – och större – ansvar. Och politiska aktörer måste agera aktivt för att så ska ske. Men alla som deltar i den offentliga debatten har också ett ansvar. Vi får aldrig resignera inför en flod av falska fakta. Vi får aldrig sluta att stå på kunskapens sida. Vi får aldrig upphöra med att bemöta, granska och avslöja desinformation och falska påståenden.
Men vi får heller aldrig slira på försvaret av rätten att yttra sin mening.
Så en enkel uppmaning till dagens politiker: var inte Gustav III.
Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och tidigare statssekreterare
