Maja Fjaestad: Därför behövs det fler kvinnor inom tekniken

När jag själv började på civilingenjörsprogrammet för Teknisk fysik 1995 var knappt en femtedel av studenterna kvinnor. Idag, 28 år senare, är siffran 23 % av de antagna –  skrämmande lite har hänt.

Det spelar roll vem som utvecklar teknik, och resultaten blir bättre med större mångfald hos utvecklarna

Är det ett problem då? Ja, av ett antal skäl. För jämställdheten, eftersom teknikutbildningar ofta leder till makt och hög lön. För tekniksektorn, eftersom man går miste av en stor del av den kompetens som halva befolkningen besitter. Och för tekniken i sig. Det spelar roll vem som utvecklar teknik, och resultaten blir bättre med större mångfald hos utvecklarna.

I årtionden har det pratats om att ”intressera tjejer för teknik”, och projekt efter projekt har sjösats.

Men idag inser vi också alltmer att det inte är kvinnornas val det är fel på, det är kanske vår syn på teknik som har brister.

mäns kärleksaffär med teknik i själva verket är en modern konstruktion

Frågan behandlades i den teknikfeministiska klassikern Making Technology Masculine av Ruth Oldenziel från 1999. Oldenziel framhåller att mäns kärleksaffär med teknik i själva verket är en modern konstruktion. På 1800-talet fanns en annan definition på teknik, ”useful arts”, som ofta utfördes av kvinnor och barn. På 1800-talets världsutställningar ställdes exempelvis patent på nya korsettkonstruktioner gjorda av kvinnor ut.

Oldenziel argumenterar för ordet ”technology” erövrades exklusivt för ingenjörskåren på 1930-talet. Sin status fick termen genom vetenskapen; teknologi var samma sak som tillämpad vetenskap. ”Technology”, teknisk kunskap, var något som uppbars av ingenjörer. Ingenjören definierades som producenten och alla andra grupper som konsumenter av den kunskap ingenjörerna hade.

en tendens att definiera teknik som det som kvinnor inte gör

Det finns också, lyfter Oldenziel, en tendens att definiera teknik som det som kvinnor inte gör: en borrmaskin uppfattas som mer teknisk än en symaskin trots att båda är varianter på en liten elmotor. Det tar sig än idag uttryck i hur artefakter utformas och designats, något som KTH-forskaren Karin Ehrnberger har studerat.

I Ehrnbergers forskning lyfts hur normkritisk design kan få oss att lyfta blicken kring vem vi förväntar oss ska använda teknik. Exempelvis, varför designas en stavmixer strömlinjeformad i pastelfärgad plast, medan borrmaskiner tenderar uppträda i silver och svart med fartränder? Ehrnberger lyfter också hur traditionellt kvinnlig teknik, som hushållsmaskiner, uppfattas som ”stödjande” eller ”avlastande” medan klassiskt manlig teknik ofta beskrivs som ”power tools”. En social och relativt ny konstruktion – som därmed går att förändra.

Så, med antagningsbrevet i hand hoppas jag att 2023 års studenter kliver in på högskolan med ett skallande rop: reclaim technology – tekniken är vår.

Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och före detta statssekreterare