Annons:

M talar om invandring för att spela bort skattepolitiken

För några år sedan talades det om åsiktskorridoren. Varmed menades att man bara fick tala om invandring i positiva termer, och att ens antyda att det fanns några problem som hade samband med den, det var detsamma som rasism.

Nu tycks vi ha hamnat i nästa åsiktskorridor – invandring får endast diskuteras som ett bekymmer, för att inte säga hot. Och att ens antyda att sådana hårdragna generaliseringar bygger under rasism som redan drabbar många, det är detsamma som att förneka problemen med invandring…

Tunnelseende ger bara en föreställning om det som syns i tunneln, inte av det som omger den. Och är följaktligen en dålig metod att hantera mångfacetterade samhällsförändringar. Migrationsströmmarna är en del av globala förändringar, ekonomiskt och socialt, på samma sätt som den tekniska utveckling som digitaliseringen skapar. Båda förändrar gamla strukturer, öppnar nya möjligheter men också nya problem.

Nu tycks vi ha hamnat i nästa åsiktskorridor – invandring får endast diskuteras som ett bekymmer, för att inte säga hot.

Men både möjligheterna och problemen beror av hur vi hanterar dem. En vettig hantering kräver att man ser båda delarna. 

Jag tror inte att Ulf Kristersson med sitt famösa uttalande om invandring som en belastning avsåg att peka ut alla invandrade som en börda. Han syftade helt säkert bara på vissa speciella konsekvenser av migrationen. Men att han lika uppenbart inte begrep att han uttryckte sig alltför generaliserande, med det fick en stor grupp människor att känna sig utpekade, och legitimerade fördomar och vardagsrasism – det säger något om den åsiktsbubbla som M lever i. Där de inte märker det som finns utanför.

Reaktionerna på Kristerssons uttalande belyste också det, och var på sitt sätt nästan värre. Där fanns inte ens en antydan till eftertanke. All kritik avvisades som vänsterflum och kränkthetsideologi. Folk som vittnade om hur utpekade de kände sig, eller hur påhoppade de blivit av vardagens alla smårasister efter moderatledarens uttalande, avfärdades med den myndiga uppmaningen att lära sig se skillnad på ”invandring” och ”invandrare”.

Kommentarerna hör till de allra mest tydliga exemplen på härskartekniker (i kategorin förminskning och förlöjligande) jag mött. Och jag har hunnit möta åtskilliga…

M kan kräva nya försämringar i trygghetssystemen, och motivera det med att de behövs för att få alla invandrare att vilja jobba. 

Moderaterna har rört sig från en kant till en annan. Från 2011 års uppgörelse med MP om mer generösa regler för både asyl- och arbetskraftsinvandring till dagens tävlan med SD om vem som står för den mest rigorösa linjen. Bakom det finns förstås flera faktorer, som en kvardröjande nationalism och erfarenheterna från 2015 att det finns gränser för hur stort flyktingmottagande Sverige kan hantera. Men maktpolitiska faktorer spelar en mycket stor roll.

Dels handlar det om att ta tillbaka väljare från SD. Dels om att legitimera det samarbete med just SD som allt mer kommit att ses som nödvändigt för att tränga tillbaka S. Men det finns en faktor till. Nämligen att slippa den pinsamma debatten om de försämringar i välfärdssystemen som blivit följden av Alliansregeringens alla skattesänkningar.

Genom att i stället föra in ”invandringen” som förklaring till de bristerna kan Moderaterna föra bort diskussionen från skattepolitiken. Och behöver inte bekymra sig om någon omprövning av de egna tankefelen. Tvärtom kan man kräva nya försämringar i trygghetssystemen, och motivera det med att de behövs för att få alla invandrare att vilja jobba.

Det finns materiella begränsningar för den möjliga invandringen, som bostäder, yrkesutbildning och SFI, och det måste få påverka regelverket. Men i dag handlar det mycket mer om arbetskraftsinvandring än asylinvandring. Av de uppehållstillstånd som beviljats första halvåret i år gällde tre och en halv gånger så många arbetskraftsinvandring som asylansökningar.

Den debatten är M mindre intresserad av. Att partiet bromsar den del av migrationen där de humanitära skälen är starka, men bara marginellt bekymrar sig om den del som styrs av arbetsgivarintressen säger också en del.

Genom att i stället föra in ”invandringen” som förklaring till de bristerna kan Moderaterna föra bort diskussionen från skattepolitiken. Och behöver inte bekymra sig om någon omprövning av de egna tankefelen.

M har heller inte så mycket att säga om det som de själva anger som problem kopplade till migrationen, som hederskultur, svårigheter i skola och arbetsliv, och gängkriminalitet. Det integrationspolitiska program de nyligen lagt fram handlar mest om mottagningen av nyanlända.

Men de problem de räknar upp existerar ju redan i dag! De påverkas inte av vilken politik man sjösätter vad gäller nyanlända! Livsvillkoren i de socialt pressade bostadsområdena, svårigheterna för lågutbildade migranter att få fäste i arbetslivet, problemen för vissa elever med invandrarbakgrund att klara grundskolan kräver helt andra typer av åtgärder än de som handlar om reglerna för uppehållstillstånd. 

Förvisso krävs polisiära satsningar för att komma åt gängkriminaliteten, men precis som polisen själv påpekar, det räcker inte – det är andra åtgärder, inom skolan, socialtjänsten, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken som måste till.

Att den debatten hela tiden blockeras av högerblockets samlade ansträngningar att få allt att handla om flyktingmottagning, det är frustrerande. 

Och farligt.

Annons: