Annons:
Annons:

Linnea Magro: Arbetslivskriminaliteten finns inte bara i skuggorna

För en schyst arbetsgivare blir det till slut omöjligt att konkurrera med arbetsgivare som fuskar med svart arbetskraft och oskäliga arbetsvillkor. Foto: Khusen Rustamov.

Ett populärt sätt att beskriva miljön där arbetslivskriminalitet sker är skuggsamhället. Särskilt högerifrån upprepas denna beskrivning som ett mantra. Men det är missvisande. Människor exploateras på allt från prestigebyggen till företag med affärsmodeller byggda på att systematiskt fiffla med skattepengar och exploatera sin arbetskraft.

Det pågår arbetslivskriminalitet öppet i gallerior, där personal arbetar och lever under slavliknande villkor. Därför är det dags att sluta benämna detta som ett problem i skuggsamhället. Arbetslivskriminaliteten har i flera branscher, särskilt i LO-dominerade sådana, slagit rot och vuxit till ett samhällsproblem inte i periferin utan för att nu vara precis framför näsan på oss. 

Arbetslivskriminalitet handlar om företag som systematiskt utnyttjar arbetstagare och våra välfärdssystem för att själva göra vinst. Det kan vara löner som inte betalas ut, arbetsgivare som inte följer arbetsmiljöregler för att hålla nere kostnader och fiffelföretag som blåser staten på skatteintäkter. Konsekvenserna är allvarliga för arbetare, seriösa företag och för vår välfärd.

På många håll finns det en samsyn att arbetslivskriminaliteten är växande i Sverige, något som bland annat konstaterats av LO och de myndigheter som samverkar mot arbetslivskriminalitet. Även Delegationen mot arbetslivskriminalitet menar att det är ett allvarligt samhällsproblem som kan avse omfattande belopp. Nyligen rapporterade DN att flera miljarder kronor riskerar att hamna i fickorna på kriminella aktörer i samband med nyindustrialiseringen i norra Sverige.

Begreppet skuggsamhälle används ofta i all välmening av debattörer som diskuterar arbetslivskriminalitet. Vanligtvis syftar de då på att det är ett fenomen som existerar i ett ”parallellsamhälle” vid sidan om det alldagliga samhället. Att det är något som sker i det ”dolda”. Ofta med andemeningen att detta är något som enbart drabbar marginaliserade grupper i samhället, vanligtvis arbetskraftsinvandrare eller papperslösa.

Vi måste acceptera att detta inte bara är en avgränsad del av vårt samhälle, utan det är en del av vårt samhälle som vi alla är med och finansierar.

Det stämmer att många brottsupplägg i sin natur är ljusskygga. Det stämmer också att ju större maktobalansen är mellan arbetstagaren och arbetsgivaren desto större är risken för utnyttjande. Men att beskriva detta som ett problem i skuggsamhället leder oss fel. Vi som inte lever i det så kallade skuggsamhället måste sluta distansera oss. Vi måste acceptera att detta inte bara är en avgränsad del av vårt samhälle, utan det är en del av vårt samhälle som vi alla är med och finansierar. I dag har vi nått en punkt där arbetslivskriminaliteten blivit ett stort samhällsproblem som både påverkar breda löntagargruppers vardag och samhällets funktionssätt.

LO släppte nyligen rapporten ”Arbetslivskriminalitet – kampen för ordning och reda”. Här lyfts 1000 röster från yrkesverksamma i bygg/anläggning, transport, hotell/restaurang och personlig assistans/hemtjänst som intervjuats av Novus. Resultaten visar bland annat att: 

  • Tre av tio anser att det är vanligt förekommande att arbetsgivare medvetet bryter mot arbetsmiljöregler i branschen. Arbetsmiljöbrott kan innebära stora risker för arbetstagaren, med konsekvenser såsom arbetsskador och i värsta fall dödsfall.
  • 30 procent av arbetarna har det senast året stött på någon i sin bransch som man vet utnyttjas i sitt arbete. Så kan vi inte ha det. Arbetstagare ska ha en god arbetsmiljö och schysta villkor oavsett vem man är eller vad man jobbar med.
  • Över hälften menar att fusket ökat eller legat konstant de senaste tre åren. Enbart nio procent menar att det minskat. Utvecklingen måste vändas. Det ska aldrig löna sig att utnyttja arbetare eller våra välfärdssystem.

Arbetslivskriminaliteten har många förlorare och riskerar driva på en ond spiral. Hela branscher kan dumpas av de oseriösa aktörerna som tränger ut de arbetsgivare som har rent mjöl i påsen. För en schyst arbetsgivare blir det till slut omöjligt att konkurrera med arbetsgivare som fuskar med svart arbetskraft och oskäliga arbetsvillkor. Följden blir att bra jobb med schysta villkor trängs ut till förmån för jobb med usla arbetsvillkor.

Det sker mitt framför våra näsor. I köpcenter, på byggarbetsplatser, på restauranger, i våra fastigheter, i våra skogar, inom vård och omsorg. Det är också ett fenomen som letat sig in i många människors vardag och blivit en del av en folklig mentalitet. Vi vill inte betala för mycket för renoveringar, vi vill göra en bra deal och köpa städtjänster för 100 kronor timmen och bär för 20 kronor asken. Vi har blivit vana att åka taxi billigt och vi vill beställa hem varor billigast och snabbast möjligt. På så sätt har arbetslivskriminaliteten också bitit sig fast och blivit en del av livsstilsinfrastruktur för många – utan att vi faktiskt är medvetna om konsekvenserna av det.

För att lösa ett samhällsproblem måste man först förstå det. Arbetslivskriminalitet får aldrig reduceras till att handla om skuggsamhället. Det leder oss till fel slutsatser och fel åtgärder. Det gör kampen mot arbetslivskriminalitet en otjänst.

Linnea Magro är utredare på LOs enhet för samhällspolitik.