Linde och Schori om Nato

Ann Linde, bl a fd utrikesminister (S):

1. Är det bra eller dåligt att Sverige nu har gått med i Nato?

Det är bra att Sverige nu är fullvärdigmedlem i Nato. Det gör både Sverige och Nato säkrare. Sverige omfattas nu av de kollektiva försvarsgarantierna (artikel 5). Med ett aggressivt Ryssland i vårt närområde har nu tröskeln för ett eventuellt angrepp på Sverige höjts. I och med att Finland gick med i Nato är nu i princip alla länder runt Östersjön medlemmar, annars hade Sverige varit ensamt utanför vilket bland annat krävt en enorm upprustning för att kompensera för medlemskap. 

2. Kommer Sverige kunna vara en lika stark röst för fred internationellt nu som tidigare? 

Sverige kommer absolut att kunna vara en stark röst för fred och nedrustning liksom tidigare. Det beror på vad den svenska regeringen har för ambitioner. Den nuvarande regeringen har betydligt lägre ambitioner än vad en socialdemokratisk regering har. Vi var till exempel ledande i arbetet för fredsavtal i Jemen, införde ett kvinnligt medlingsnätverk och inrättade Alva Myrdals Center för kärnvapennedrustning och startade och ledde det så kallade Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning, som fick brett stöd. Det är bara att titta på Norge, som har flera tunga medlaruppdrag, eller Nederländerna som arbetat mycket med olika fredsinitiativ, trots att båda länderna varit medlemmar i Nato under lång tid. 

3. Hur har Rysslands angrepp och hot påverkat din syn på svenskt Natomedlemskap?

Rysslands oprovocerade, folkrättsvidriga, fullskaliga invasion av sin fredliga granne Ukraina var helt avgörande för att jag ändrade min syn på ett svenskt medlemskap i Nato. Den militära alliansfriheten hade tjänat Sverige väl under lång tid, och bidrog till att hålla svenska folket utanför krig. Rysslands krig tillsammans med Finlands ställningstagande, som i praktiken skulle försvåra det nära försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige, gjorde att Sverige behövde stärka säkerheten genom att gå med i Nato.

Pierre Schori, bl a fd biträdande utrikesminister (S):

1. Är det bra eller dåligt att Sverige nu har gått med i Nato?

Det vet ingen. Men vägen in var dålig. Svek mot kurdiska demokrater, vapenexport för krig, fortsatt samarbete med turkiska Säpo som förstörde utredningen av mordet på Olof Palme. Och regeringen vågade inte kräva Foxtrotledaren Majid utlämnad från Turkiet varifrån han styr mord och knarkhandel i Sverige; ett dagligt hot mot vår inre säkerhet. 

Lägg därtill fake news och skrämselpropaganda. Ulf Kristersson kallade Nato ”den mest lyckade fredsorganisationen i världen ”. Samma Nato stred 20 år i Afghanistan. Resultatet blev ett förödande nederlag.  

Samtidigt hetsade det militärpolitiska komplexet i Sälen: ”Förbered dig för krig”. Och statsministern lovade att, ”med vapen i hand vara redo att dö för varandra”, det vill säga för Erdogan, Orbán och Trump.

Irland och Österrike, Malta och Cypern, har gått en annan väg. De två första håller fast vid alliansfriheten och har som Lichtenstein röstat för FNs kärnvapenförbud. Att bygga säkerhet på ett ”kärnvapenparaply” är, som det låter, livsfarlig idioti. 1980 folkomröstade vi om kärnkraft som energikälla. Men nu inte om kärnvapen.

Sverige har bytt identitet. Gotland görs till ett hangarfartyg (till skillnad från Åland som förblir militärt allians – och kärnvapenfritt) och Östersjön blir ett Nato-hav.

2. Kommer Sverige kunna vara en lika stark röst för fred internationellt nu som tidigare? 

Sveriges unikt framgångsrika utrikespolitik (med fyra Nobels fredspris.*) går i graven och världens fredskrafter försvagas.

Som alliansfria tog vi under andra världskriget emot nästan alla danska judar som flydde från Gestapo. Och Röda korsets vita bussarna räddade tiotusentals undan Hitlers gaskamrar. Vi talade klarspråk om USAs krig i Vietnam och Sovjets i Afghanistan. Vi stödde kampen mot apartheid, Portugals kolonialkrig och diktaturerna i Grekland och Spanien. Och Sten Andersson fick Arafat att 1988 erkänna Israel och fördöma terrorism i utbyte mot ett erkännande av PLO från USA.  Länge utgjorde de svenska blå baskrarna stommen i FNs fredsbevarande styrkor. 

Detta var Sveriges och socialdemokratins guldålder. 

Sedan blev det Natoflagg i stället för FN-fanan i Afghanistan. Resultatet blev en militär och humanitär katastrof. Av vår stolta FN-tradition har det blivit pannkaka. I dag ligger Sverige i absoluta botten. Tillsamman med Haiti bidrar vi med 0 soldater!

Och om domedagsvapnen får vi inte prata.Sveriges regering driver nu på ett scenario a la George Orwells 1984; öst mot väst, tystnad och likgiltighet om resten av världen, i stället för att satsa på försvar och en framtida fredsordning.

3. Hur har Rysslands angrepp och hot påverkat din syn på svenskt Natomedlemskap?

Nej. Det finns lärdomar från Sovjets invasion av Ungern 1956. Då ville ÖB ha svenska kärnvapen och Högern gå med i Nato. Efter en noggrann utredning sa Erlander och Palme nej till båda. 

Putins anfallskrig mot Ukraina styrs av reaktionär revanschlusta, ett försök att återupprätta en del av Sovjetimperiet, med hjälp av kärnvapenhot. Han, liksom Netanyahu, satsar på att Trump vinner i USA.

Vinner Trump kan Nato bli något helt annat än vad Sverige lämnade alliansfriheten för – och vårt skydd mot Ryssland mycket svagare. skrev Göran Eriksson i SvD**. Trump sa redan 2020: ”Nato är dött, om Europa attackeras kommer USA aldrig att försvara EU.”

Till den historia som ska skrivas hör också detta: Sverige har fått säkerhetsgarantier alltifrån president Eisenhower på 1960-talet till vicepresident Biden, som i Sverige 2016 sa: ”Kommer ryssen kommer vi. Punkt. Punkt. Punkt”. Det är faktiskt tydligare än den vaga förpliktelsen i Natos artikel 5. 

I Eisenhowerbibliotekets samlingar beskrivs USAs syn så här: ”Washington accepterade helhjärtat den väpnade svenska neutraliteten, den gagnar USAs intressen och hjälper till att bevara Skandinavien som ett område med låg spänning mellan supermakterna”.

Själv har jag under mina år i partiet, UD, riksdag, regering, EU och FN upprepat hört samma budskap i Washington från höga företrädare:

”Sveriges alliansfria politik och starka försvar bidrar till säkerhet och avspänning genom att bilda en neutral zon i Östersjöområdet.”

Fotnot: *Klas Pontus Arnoldson 1908, grundare av Svenska Freds, Hjalmar Branting 1921 , Dag Hammarskjöld 1948 och Alva Myrdal 1982. **December 2023.